Huvudnyheterna 20 — Laboranten i labyrinten

( Lyssna ovan eller högerklicka och spara HÄR.)

Efter en halvårslång siesta har poddcasten Huvudnyheterna plötsligt vaknat till liv och raglat ut i köket. Eller rättare sagt till Davids arbetsrum, för det är där vi har spelat in. Akustiken visade sig vara betydligt bättre än i Stålhammars kök, och fåtöljerna gav dessutom hela processen en lite mer bakåtlutad karaktär.

Det tidiga sextiotalets värsta skägghipsters.

Hade Breaking Bad hetat Laboranten i labyrinten om serien visats i svensk TV på 70-talet? Varför ser män i gammal svensk reklam så ofta ut som Reinhard Heydrich? Är brist på pengar det enda som kan rädda det arkitektoniska kulturarvet? Sprängde statsplanerarna hela Norrmalm i luften på femtiotalet bara för att kunna lura i utländska besökare att Sverige visst hade deltagit i andra världskriget? Är verkligen alla sextiotalets skägglurkar inbördes utbytbara — kan Cornelis vabba för Beppe? Kan Lasse O fylla Yngve Galmlins galoscher?

Ja — ska man tro ovanstående fantastiska klipp har vi i alla fall ett svar på den sista frågan — ett genljudande ja! Vreesvijk kapar Beppes godnattstund och synsvaga och lomhörda tittare märker ingenting.

Brita Borg hånar hipsters av 1961 års modell

Sedan talar vi om Betsy Palmers dilemma: tänk om sextio- och sjuttiotalets strävsamma skådespelare vetat att alla deras brödjobb och extraknäck i slasher-, skräck- och splatter-genren skulle leva för evigt på VHS, DVD och Bluray.

Betsy Palmer, känd från Fredag den 13 (1980) förklarar ännu en gång hur hon valde att bli en psykotisk knivmördare för att hon behövde en ny bil.

David ljuger för övrigt inte när han pratar om ”Raggoparden” — den fanns faktiskt i fyra djuriska färger …

David har även på fötterna när han hävdar att han kan spela ut Mel Brooks-kortet — det vill säga att han har rätt att driva med danskar eftersom han själv har danskt påbrå — bland annat den här etnografiske pionjären:

Nordisk Familjeboks uggleupplaga är full av lovord för Davids mormorsmorfar.

Däremot blev det — i vanlig ordning — lite halvfel på andra ställen i avsnittet:

PRESSTOPP! Three Towns är inte alls ”helskönt” — det är bara ”skönt” — David minns fel angående sloganen från den fantastiskt framgångsrika rebrandingkampanjen som fick ungdomen att börja dricka öl igen.

Några ytterligare förtretliga felaktigheter och förtydliganden: ”The Hum-Drum Willow” har visat sig vara en stor ask. Björnligan har mycket riktigt inte randiga kläder.  Reinhard Heydrichs dubbelgångare gjorde inte heller reklam för Stomatol utan för Vademecum, erinrar sig  David efter att vederbörligen ha rådbråkat sitt minne … (tyvärr finns reklamen varken på Filmarkivets sida eller på U-tube.)

 

Ett lite längre utsnitt av William Harcourts  kampanjtal, som alltså upptog hela sidan 7 i Times — utan bilder.

 Episoden med sättaren som fick nog kallas tydligen för ”The Harcourt Interpolation”, efter politikern vars oändliga tirader till sist fick tryckeridrängen att avfyra en mäktig köttglosa —  se femte raden nedifrån i utsnittet härunder:

David ville minnas att detta skedde på 1890-talet, men faktum är att det inträffade redan 23 januari 1882.

 

Vi städar i spalterna och skapar en skrytsida

Det började bli lite brötigt i bloggens högerspalt av alla widgets, så jag beslöt mig brådstörtat för att strama upp sidlayouten en smula.

Med säker blick för det väsentliga valde jag sedan att ta bort länkarna till ställen som säljer mina böcker, som ni märker.

Dessa länkar har i stället flyttats till sidan Sagt om David Nessles serier och skriverier, som även innehåller recensionsutlåtanden om alla mina böcker från Döden steker en flamingo från 1991 till Den maskerade proggarens oändliga jamsession från i år.

Jag kommer förmodligen fortsätta mecka lite med sidan — jag vet till exempel att det finns flera bra recensioner av deckaren Döda Fallet som jag inte lyckades hitta i mina pärmar.

Skälet till att jag lägger tid på detta är att jag — helt traditionsenligt — har varit förkyld eller kanske snarare flunsig ända sedan bokmässan, och inte har så mycket annat vettigt för mig …

(Det är för övrigt även det främsta skälet även till att min och Jacob Stålhammars podcast Huvudnyheterna har blivit skamligt försummad under de senaste veckorna.)

Huvudnyheterna 19: Alla vill vara Underhunden! ELLER Eddie Murphys dilemma!

Ladda ner kan man göra genom att högerklicka och spara HÄR.

Äntligen! Ett helt avsnitt vigt åt tidelag och röriga mash ups på åttiotalsfilmer!

Tidelag är tydligen inte förbjudet i Sverige om man inhämtar djurets samtycke. Vi förstår inte riktigt hur detta förväntas gå till.

Vi  bedriver självstudier i ämnet på Wikipedia och kommer fram till att:

1) Tidelagsfantasternas namn verkar genomgående innehålla ledet ”Jöns”.

2) Kyrkoherden Hindriks ko befann sig ofta i hetluften:

Den 21 januari 1609 brändes bonden Per Jönsson i Matarinki by, Övertorneå sn (bör vara identisk med husbonden på Piekko hemman), på bål, för tidelag med kyrkoherden herr Hindriks ko, vilken synd och grov missgärning han tillstod och bekände sig skyldig och brottslig vara.

Dessutom: Alla vill vara Underhunden — det vill säga betraktas som situationens wonderdog … jag menar underdog.

Det vill säga — alla utom Eddie Murphy som föredrar att vara top dog och har gått från att alltid vara i underläge i sina tidiga, framgångsrika filmer till att städse vara …

… vilket har gjort det svårare för biopubliken att heja helhjärtat på honom.

Men kan man verkligen välja den krönta rollen — och ändå insistera på underdogprivilegiet? Vi försöker lösa Eddie Murphys dilemma genom att hålla pitchmöte för en ny film med den skämtsamme strupskrockaren — En Kung i Stockholm, där Murphy gestaltar Carl den XVI Gustaf.

Intrigen blir efterhand en intrikat gobeläng där vi väver in såväl Andrej Tarkovskjs Speed (Hästspårvagnens fart får inte sjunka under sex kilometer i timmen) som  kyrkoherden Hindriks olycksaliga ko och Camilla Henemark.

Avsnittet är inspelat med en radioreporter som fluga på väggen — ståupparen Anneli Abrahamsson, som dock hörs surra en smula i början och slutet.

På det hela taget gjorde dock AA ett mycket nyktert intryck.

I övrigt: Rockvideon/förtextsekvensen ur den pakistanska buskiskomedin  Tere Bin Laden som David pratar om i podden har ni här:

Så vitt jag förstår betyder ”Ullu da Pattha” (उल्लू दा पट्ठा ) ordagrant ”son av en uggla”  — en mera idiomatisk översättning verkar vara ”fårskalle”.

Det här är andra gången som debattens vågor svallar höga på Huvudnyheterna med anledning av Göta Lejons Gogo-Brigad. Men hur förhåller det sig egentligen? Är den marscherande ungdomsorkesterns stövlar verkligen så anskrämliga  som Jacob  antyder? Ja — döm själva:

I avsnittet talas det också om att Sven Otto Littorin inte längre har någon Facebooksida — något som får oss att drömma oss tillbaka till 2007 när arbetslinjens forne matador inte bara fanns på det sociala nätverket, utan även hade glömt att stänga sin sida för utomstående:

https://davidnessle.wordpress.com/2007/10/04/kittla-sven-otto-littorin/

Och för er som inte kan sluta grunna på Jacobs tänkvärda teori att seriös SF-skit kräver ett tema i bastant marschtakt så har jag sammanställt en liten Spotifyspellista för vidare utvärdering av bevismaterialet.

Ja — som ni märker har jag förstås manipulerat resultatet en aning genom att nästan utelslutande  använda versioner inspelade av marschorkestrar …

Huvudnyheterna 18: Lasse Åberg möter Kapten Ahab

Okej — Ishmael, Queequeg och Ahab hade en något mera äventyrlig seglats än David, Ola och Lasse Åberg …

Eller högerklicka som om själve kapten Bligh farit i er och spara HÄR.

Inslaget ”Mitt sommarlov” fortsätter, nu med augustis begivenheter: David har — som vi nämnde i förra inlägget — varit på Gotska Sandön. Här berättar han lite mer om resan.

Lasse Åberg tittar närmare på sjörövaren/vrakplundraren Peter Gottbergs fängelse på Gotska Sandön.

Ett av Lasses första möten med offentligheten skedde i det nästan parodiskt sextiotalssvängiga svartvita svenska humorprogrammet Partaj, vilket vi diskuterar i podden. Jag hittar inget Utubeklipp, utan illustrerar med Laugh In, den färgglada förlagan från Förenta Staterna (som har väsentligt högre Austin Powers-faktor än den svenska varianten):

Även Jacob upplevde styv kuling under augusti  — inne i sitt huvud. Han har läst Moby Dick och fått en veritabel … Ahabupplevelse! [cymbalslag]

Vi diskuterar den klassiska artonhundratalsromanen rätt ingående. Särskilt Jacob. Bland annat talar vi om hur  Ishmael sover skavfötters med en viss maorisk muskelman, det vill säga … Queequegteori! [cymbalslag]

Ja — det blir alltså ett poddavsnitt som är maritimt, intimt och … marigt …

Okej — den ordleken höll inte hela vägen … [inget cymbalslag].

Moby Dick — nästan lika bra som Hajen …

(Ja — som ni märker är det här avsnittet en dag försenat. Jag brukar ju lägga ut Huvudnyheterna på torsdagar — men igår var jag upptagen med annat och försummade detta åliggande. Vi ber om ursäkt för förseningen. )

Något senare tillägg: Min vän Martin lyckades — till skillnad från mig — hitta ett klipp från Partaj på U-Tube. Här har ni det:

Ardy och Lasse syns ordentligt i bild första gången vid 03:05 — i synnerhet skönjer vi Lasses  sextiotalsyviga polisonger …

Som den oförtröttliga underhållningsarkivarie han är har Martin dessutom lyckats räkna ut vilken Monty Python-sketch som Lasse och Inger Åberg var statister i (detta  diskuteras nämigen i podcasten). Sketchen  återfinns här:

http://www.montypython.net/scripts/premise.php

Huvudnyheterna 17: En tallrik gröt åt haschtomten

Endast haschtomten är vaken

Eller högerklicka vilt och spara HÄR.

Varför är haschtomtarna så fascinerade av naturprogram? Varför hälsar  åttiotalisterna inte i tvättstugan? Vad menar vi egentligen när vi säger ”Hur är läget?” Kan man verkligen bli hög av att röka bananskal? Hur bakar man bagels?

Så många frågor får ett slutgiltigt svar i veckans avsnitt av Huvudnyheterna, där vi ägnar mer tid än vad som kan anses rimligt åt haschtomtarnas heminredning och bagelbakningens mysterier …

Är dessa bagels halal? Ja, tydligen …

OBS! Eftersom jag lyckats strula till länkarna på ett par av sommarens avsnitt — 14 och 16 — kan jag lugna er med att jag har provlyssnat och provklickat på länkarna för att kontrollera att allt faktiskt funkar.

Huvudnyheterna 16: Medkänsla med Björn Skifs

Eller ladda — sent om sider — neder genom att högerklicka HÄR (Tack Urban för påstötningen!)

Vår Tarantinodiskussion rasar vidare — nu understundom understödd av argument.

Dessutom: sociopati och stamlojalitet — hur långt är man beredd att utsträcka sin medkänsla — och vad säger det om ens personlighet?

Barnens beteendevetenskapliga laboratorium: ständigt nya hållfasthetstester av de vuxnas psykologi och relationsbandens bungy-elasticitet — som t ex när David spelade avsvimmad på en skidutflykt under mellanstadiet för att undersöka sin frökens responser (de visade sig vara avgjort negativa).

Hitchocks Sabotage (1936) — ”An abuse of cinematic power”.

Kontraktet mellan upphovsman och läsare/lyssnare/tittare: problemet när det blir konstigt — t ex genom alla dessa ”opålitliga berättare” som författarna har varit så förtjusta i under de senaste decennierna.

Varför är det svårare att känna medkänsla med personer som inte verkar ha några pockande behov?

Det vill säga: Varför är det så svårt att känna medkänsla med Björn Skifs?

Sedan kommer vi in på problemen med gestaltningen av våld och död i underhållningsfilm och förströelselitteratur — som David exemplifierar bland annat med nedanstående skämtteckning av James Thurber:

I likhet med Agatha Christies romangestalter så har Thurbermänniskorna inget blod i ådrorna …

Här nedan ser ni ännu en Thurberteckning. Den har — kanske inte helt överraskande — inte med någonting att göra överhuvudtaget:

Rättelser: Det var tydligen Francois Truffaut som kallade scenen med barnet och bomben på bussen i Hitchocks Sabotage för ”An abuse of cinematic power” — men Hitchcock höll med. Filmen var inte heller från tjugotalet som David vårdslöst drog till med utan från 1936.

Huvudnyheterna 15: Vad är sanning?

HUVUDNYHETERNA — NU MED VÄSENTLIGT HÖGRE LJUDKVALITET!

Judéens ståthållare ställer fyrtioåttatusenkronorsfrågan till frälsaren: ”Vad är sanning?”, (Что есть истина?, målning av av Nikolai Ge.)

Eller högerklicka och spara för allt vad tygen håller HÄR

Då frågade Pilatus: ”Vad är sanning?”
och eko svarade – profeten teg.

Några som däremot inte tiger är Jacob Stålhammar och David Nessle, som — styrkta efter sommaruppehållet — håller låda i en dryg timme.

Vår sanningsdiskussion tar avstamp i Oliver Stones JFK — en av de mest förföriskt förljugna filmbiografier som någonsin spelats in — som om någon gjort ett hjälteporträtt av Hans Hollmers heroiska kamp för att sätta dit PKK-gerillan för Palmemordet. Därifrån fortsätter vi till 2008 års debatt om Liza Marklunds s k ”dokumentärroman” Gömda, som brådstörtat fick flyttas från fackhyllan till den skönlitterära avdelningen på biblioteket.

Dessutom: strödda höjdpunkter från semestern — Stålhammar har varit i New York och hälsat på i Norman Osborns lägenhet från Sam Raimis Spindelmannenfilmer. David — å sin sida — har varit i London och åkt förbi den magnifika Battersea Power Station på vägen till flygplatsen.

Battersea Power Station som den ter sig genom fönstret på Stansteadexpressen.

Interiörer från Battersea Power Station som David alltså inte fick se.

(Okej — det väger inte riktigt lika tungt — men han fick även träffa Tipu Sultans mekaniska tiger på Victoria & Albert, en ny favorit bland Londons museer.)

Dessutom återupptas Huvudnyheternas evighetsdiskussion ”Tarantino — frisk fläkt eller förkastlig fåntratt?”

Veckans avsnitt har förstås hämtat sin titel ur en dikt av Fröding:

Då frågade Pilatus: ”Vad är sanning?”
och eko svarade – profeten teg.
Med gåtans lösning bakom slutna läppar
till underjorden Nazarenen steg.

Men gudskelov, att professorer finnas,
för vilka sanningen är ganska klar!
De äro legio, ty de äro månge,
som skänkt den tvivelsamme romarn svar.

Dock syns mig sällsamt, att det enda sanna
så underbart kan byta form och färg.
Det, som är sanning i Berlin och Jena,
är bara dåligt skämt i Heidelberg.

Det är, som hörde jag prins Hamlet gäcka
Polonius med molnens gyckelspel:
”Mig tycks det likna si så där en vessla
– det ser mig ut att vara en kamel”

Huvudnyheterna har lunchstängt … några veckor.

Sommarstillhet — och rötmånadshetta — råder fortfarande.

Jag och Jacob Stålhammar spelade förvisso  in en telefonpodd till under hans förkylning för någon månad sedan (hör Huvudnyheterna 14 för vidare detaljer), men genom ett tekniskt missöde lyckades den få ännu sämre återgivning av Jacobs röst än det avsnitt  som vi lade ut   — i den förlorade femtonde podden hörs uteslutande jag — min interlokutör är inte ens en änglaviskning i andra änden.

Så i väntan på att semesterstiltjen ska lätta tar Huvudnyheterna  alltså en smärre paus — vi återkommer i slutet av augusti med nya osammanhängande tirader …