Archive for the ‘Skrävel och skrymt’ Category

Jag är obegripligt populär!

januari 9, 2014

… om jag får säga det själv.

Ja — hela poängen med såna här ”Sociala medier” är väl att man ska hypnotisera sin omgivning att tro att man är en fascinerande personlighet med ett fantastiskt spännande liv och avundsvärd vardagstillvaro.

Kring årsskiftet har  min spirande hybris dessutom  fått extra växtnäring genom att inte mindre än tre tidningar haft med mitt senaste seriealbum på sina ”årets bästa”-listor. De publikationer som stjälpt dessa extra doseringskorkar med substral över min självöverskattning  är:

1392450_10152064399884038_1251743896_n

Svenska Dagbladet

1174662_10151890002198129_1301164622_n

Smålandsposten

och Arbetarbladet, Gävle, som ingen Facebookbekant haft älskvärdheten att fotografera, men som skrev:

Den maskerade proggaren käkar linsgryta, bär näbbstövlar och jagar högerspöken! Serietecknaren David Nessles driver kärleksfullt med träbocksvänstern (och nästan allt annat) i en smart och galet kul serieroman om en superhjälte som fick sina krafter vid Karl Marx gravsten. Trivia: i en av episoderna räddas även julbocken i Gävle.

Dessutom fick jag häromveckan veta att mitt förra album, Den maskerade proggarens stora röda, är slutsålt från förlaget.

Vad jag försöker förmedla med denna uppräkning är förstås att jag är en fascinerande personlighet med ett fantastiskt spännande liv och avundsvärd vardagstillvaro.

Jag kokar Ramelbuljong …

december 21, 2013

Povel och Alice. Troligen FFFF 1945. Foto Röster i Radio. Oskarsstigens arkiv.

Med viss stolthet kan jag meddela att Svensk Filmdatabas har begåvats med en ny text om Povel Ramel — skriven av den som mödosamt hackar ned dessa rader.

Jag är förstås djupt hedrad över uppdraget och hoppas jag inte har blottställt mig för alltför förödande kritik från Povels fanatiska tillskyndare (Här kommer hären i smoking och frack! Tjosan! Nu går vi till attack!)

Det var inte helt lätt att försöka sammanfatta detta fantastiskt frispretande friherrliga liv på utrymmet. Jag blev tvungen att koka — håll i hatten — så till att säga — plats för skratt — Ramelbuljong.

Huvudnyheterna 18: Lasse Åberg möter Kapten Ahab

september 20, 2013

23909

Okej — Ishmael, Queequeg och Ahab hade en något mera äventyrlig seglats än David, Ola och Lasse Åberg …

Eller högerklicka som om själve kapten Bligh farit i er och spara HÄR.

Inslaget ”Mitt sommarlov” fortsätter, nu med augustis begivenheter: David har — som vi nämnde i förra inlägget — varit på Gotska Sandön. Här berättar han lite mer om resan.

IMG_7183

Lasse Åberg tittar närmare på sjörövaren/vrakplundraren Peter Gottbergs fängelse på Gotska Sandön.

Ett av Lasses första möten med offentligheten skedde i det nästan parodiskt sextiotalssvängiga svartvita svenska humorprogrammet Partaj, vilket vi diskuterar i podden. Jag hittar inget Utubeklipp, utan illustrerar med Laugh In, den färgglada förlagan från Förenta Staterna (som har väsentligt högre Austin Powers-faktor än den svenska varianten):

Även Jacob upplevde styv kuling under augusti  — inne i sitt huvud. Han har läst Moby Dick och fått en veritabel … Ahabupplevelse! [cymbalslag]

Vi diskuterar den klassiska artonhundratalsromanen rätt ingående. Särskilt Jacob. Bland annat talar vi om hur  Ishmael sover skavfötters med en viss maorisk muskelman, det vill säga … Queequegteori! [cymbalslag]

Queequeg

Ja — det blir alltså ett poddavsnitt som är maritimt, intimt och … marigt

Okej — den ordleken höll inte hela vägen … [inget cymbalslag].

moby_dick_1956

Moby Dick — nästan lika bra som Hajen …

(Ja — som ni märker är det här avsnittet en dag försenat. Jag brukar ju lägga ut Huvudnyheterna på torsdagar — men igår var jag upptagen med annat och försummade detta åliggande. Vi ber om ursäkt för förseningen. )

Något senare tillägg: Min vän Martin lyckades — till skillnad från mig — hitta ett klipp från Partaj på U-Tube. Här har ni det:

Ardy och Lasse syns ordentligt i bild första gången vid 03:05 — i synnerhet skönjer vi Lasses  sextiotalsyviga polisonger …

Som den oförtröttliga underhållningsarkivarie han är har Martin dessutom lyckats räkna ut vilken Monty Python-sketch som Lasse och Inger Åberg var statister i (detta  diskuteras nämigen i podcasten). Sketchen  återfinns här:

http://www.montypython.net/scripts/premise.php

Schrödingers seriealbum — nu äntligen ute ur lådan!

juni 12, 2013

IMG_3956

Min falkögda läsekrets har kanske märkt att jag sedan februari har flaggat för ett nära förestående seriealbum — ett album som sedan haft vissa problem med att materialiseras.

Saken var den att förstaupplagan blev en smula försenad till att börja med, och inte hann fram i tid för det jippo på Serieteket i Stockholm  där det var tänkt att boken skulle presenteras för en hänfört gapande menighet.

Sedan anlände albumet — och visade sig vara behäftat med vissa skönhetsskavanker, främst en tendens att buckla sig efter en tids vistelse i ett torrt rum. Hela upplagan hade tydligen blivit fuktskadad under en stormig seglats från tryckeriet i Litauen. Några exemplar av denna krumbuktiga upplaga delade  jag ändå ut vid min resa till Riga i april, efter att researrangören Ola Olsson torkat dem i en grafikpress på det att det icke mer månde krulla sig.

Därefter satt vi alltså och ruvade på den blötlagda baltiska boken i väntan på att den interna ansvarsfördelningen mellan tryckeri och förlag skulle klarna. (Ja — jag inser att det här är  DJUPT FASCINERANDE — men jag känner ett behov av att förklara  förseningen.)

494543995_c33c97f18c

Schrödingers lolcat

Under denna period existerade alltså boken, samtidigt som den inte existerade — lite grann som Schrödingers katt. Det var aningen frustrerande. Hellre ett album i handeln än tio åt skogen, som vi brukar säga.

Hursomhelst — nu har det alltså till sist löst sig, och mitt seriealbum fyra och en halv — eller Quattro e Mezzo som Fellini kanske skulle säga — finns att köpa i välsorterade boklådor — och att skicka efter på nätet, t ex HÄR.

Även recensionerna har faktiskt börjat droppa in — nu i söndags ägnade Svenska Dagbladets kulturdel en helsida åt boken, och recensenten Ida Säll skrev positivt och påläst om mina serier:

Nessle knyter en sorts dräpande knopar av historiska händelser, kulturella fenomen och skruvad fiktion. (I ett avsnitt möter Lennart van Hellsing vampyrerna Dracul Spektakel och Kusin Hemoglobin som blodtörstigt och tvångsmässigt rimmande hänger och slänger i hans gardin.)

Och det är faktiskt ett utsökt hantverk, en intelligent och ettrigt påläst referenshumor med proppfulla teckningar som i sig just liknar ett sorts jam, en oändlig improvisation som är både inåtvänd och sprudlande i sin oförblommerade gränslöshet.

(Läs hela recensionen HÄR)

Det är just såna här recensioner som fyller mig med en obetvinglig lust att ropa ”Hurra!” — välformulerade och välvilliga. Ida Säll är en ung författare, upptäckte jag vid googling — faktiskt så ung att hon är årsbarn med min seriekarriär, d v s född 1985. Tanken svindlar.

Ett annat Dagblad, en snällpost i söderled, har också snälla saker att säga om mina senaste serier:

David Nessles seriebok ”Den maskerade proggarens oändliga jamsession” (Galago) är så tonsäker i både text och bild att man ibland luras att skratta lika mycket åt sig själv som åt någon annan. På en och samma gång lyckas den driva gäck med både vänstern och högern, sjuttiotalet och nutiden, den klassiska Marvel-serien såväl som den trotsradikala Galago-satiren.

(Läs resten HÄR.)

Andra som varit välvilligt stämda är det kristna livsåskådningsmagasinet Ikon ( som har DETTA att säga) och  Arbetarbladet i Gävle:

Nessles tuschpenna är skoningslös.
Andra hade kanske nöjt sig med att vara så vassa. Men grejen med David Nessle är hans totalt absurda, helvilda fantasi, uttryckt lika mycket i bilderna som i den intelligenta texten

(Resten HÄR.)

Ja — ska det fortsätta på det här viset kommer jag att drabbas av akut hybris. Se upp när jag börjar iföra mig toga och lagerkrans och kräver att bli kallad ”Universums Kejsare” — det är tecken på att allt inte står rätt till …

Jag håller föredrag på Serieteket i Stockholm mellan tre och fyra på eftermiddagen söndagen den 3 mars …

februari 26, 2013

…  i samband med utgivningen av mitt nya seriealbum Den maskerade proggarens oändliga jamsession.

omslagets baksida

En konstfärdig baksidesillustration, utförd av mig själv.

Mitt nya seriealbum är 177 sidor tjockt, inbundet, försett med röd tygrygg och konstfärdiga omslags- och baksidesillustrationer.

Ja — det är faktiskt bara en sak som felas boken. Den finns inte i sinnevärlden. I tid för föredraget.

Igår kväll fick jag veta att tryckeriet inte hinner få fram färdiga exemplar till den 3 mars, vilket ju känns en smula penibelt med tanke på att det var det som var själva incitamentet till framträdandet i fråga.

Min plan är att likt Mandrake göra en hypnotisk gest som får föredragsbesökarna att tro att boken ligger i travar på bordet framför dem.

För säkerhets skull har jag en Plan 2 också: Jag signerar mina båda tidigare album Gasen i botten Hieronymus Bosch och Den maskerade proggarens stora röda, som kommer att finnas till försäljning i lokalen, tillsammans med min deckare Döda fallet.

Och hjälper inte detta kommer jag att implementera plan tre till åtta. Först efter det går jag vidare med Plan 9: Återuppväckandet av de döda genom att stimulera deras tallkottkörtlar med ”long distance electrodes”. Vad nu det kan vara.

Plan_9_Alternative_poster

Ja — något av det ovanstående borde väl hjälpa. Föredrag kommer jag i alla fall att avhålla i en timme, allt under idogt bildvisande. Och sedan signerar jag som sagt saker ur min rika fatabur — och även solkiga Sibyllaservetter, precis som vanligt.

Jag kommer att tala om mina influenser — jag kommer att nosa nyfiket på superhjälteestetikens smått suspekta släktskap med sovjetisk heroisk realism och andra av trettiotalets totalitära strömningar — jag kommer att närläsa indiska superhjälteserier och mytologiska serier och studera beröringspunkterna dem emellan —  ja, jag misstänker att jag kommer att förklara det mesta — utom möjligen varför mina albumtitlar blir allt längre på ett alarmerande sätt:

Döden steker en flamingo (1991) = 8 stavelser.
Gasen i botten Hieronymus Bosch  (1999)= 10 stavelser.
Den maskerade proggarens stora röda (2010) = 12 stavelser.
Den maskerade proggarens oändliga jamsession (2013) = 15 stavelser.

När jag tänker efter var det en ganska ordrik titel även på det här blogginlägget. Vi får på det hela taget vara tacksamma så länge mina seriealbum inte heter:

Den maskerade proggaren och hans plyschklädda vänner bjuder in till ett bluesjam i E på församlingsgården i Burträsk, vilken inte har vädrats sedan i vintras och fortfarande doftar svagt av hussvamp.

… vilket de av allt att döma kommer att börja göra förr än man anar.

Mer om föredraget hittar ni HÄR på Kulturhusets hemsida — eller HÄR på evenemangets Facebooksida.

DEN FEMHUNDRADE BLOGGPOSTEN — pukor, trumpeter och ett par glada tillkännagivanden

november 1, 2012

Snart har jag haft den här bloggen i sju år — sedan 15 januari 2006 — och under denna tid har jag alltså meddelat mig med er femhundra gånger.

Av detta skulle man kunna få intrycket att jag presterar ungefär en och en halv bloggpost i veckan, men som mina trogna läsare vet stämmer det inte särskilt bra numera.

Under bloggens första år skrev jag ibland dagligen, men numera kan jag ibland vara frånvarande i månader. Hursomhelst — 500 poster har det i alla fall blivit, allt som allt. Dessutom smått otroliga 8097 kommentarer, det överväldigande flertalet författade av läsare av kött och blod och inte av spamrobotar med grumliga avsikter.

Ja — även om jag inte skriver fullt lika högfrekvent numera så gillar jag att ha en blogg, ett slags blandning av klotterplank och egensinnig kulturtidskrift där jag kan vifta med harskramlan över sånt som för tillfället fyller mig med entusiasm.

Och nu när jag ändå befinner mig i klang och jubelstämning vill jag passa på att bulta på stora trumman för några andra glada tilldragelser.

Det här omslagsförslaget är en s. k. ”mock up” (säges med samma tonfall som Terry Jones i Monty Python använder när han säger ”mock frog”) — men förmodligen skiljer det sig inte alltför dramatiskt från hur den färdiga boken kommer att se ut …

Mitt nya seriealbum kommer i början av nästa år — Den maskerade proggarens oändliga jamsession förväntas föreligga rykande färsk någon gång i februari, enligt mina förläggare på Galago/Ordfront. Albumet blir en mastodontvolym på cirka 170 sidor, och kommer att innehålla i stort sett allt icke tidigare återutgivet material från Kapten Stofil-tidningen och Kapten Stofils båda årsböcker — dessutom kommer jag för skams skull att tillhandahålla lite nytt stoff för att tvinga komplettisterna att införskaffa publikationen (det klassiska ”one previously unreleased track”-tricket).

Jag poserar ”otvunget” framför Brezjnevs frontalkrockade Rolls Royce på Rigas bilmuseum — notera särskilt den uppstoppade partikoryfén bakom ratten. Bilmuseet, som förutom Brezjnevs Rolls även kan stoltsera med Stalins Zillimousin och Maksim Gorkijs lyxiga Lincoln — förutom fantasiljoner av andra fascinerande öststatsfordon — är självklart en anhalt även på den nya proggarresan …

Och inte nog med detta! (Flämtade han med PR-fradga i mungipan.) Dessutom kommer jag att leda en ny resa till Lettland 13 till 17 mars 2013.

Resan kommer delvis att innehålla favoriter i repris från mina första Strövtåg bland kommunismens ruiner, men är dessutom uppjazzad med bland annat en övernattning på lettiska regeringens exklusiva sanatorium i Ligatne och ett cocktailparty med stark Stangelove-stämning i samma lettiska regerings gamla atombombsbunker, där tiden frusit fast i det kalla krigets frostigaste sekund …

(Resan kommer att finnas i två prisklasser — koryfé och proletär, eller vad vi nu ska kalla dem. Den förstnämnda är den lite lyxigare varianten och  betingar ett pris av 5950 kronor, medan den andra är något mera fältmässig och kostar 4650. Mer information om evenemanget kommer senare — watch this space).

Och i väntan på detta kan ni ju få en försmak av vad som väntar genom att titta på de här gamla bloggposterna:

Strövtåg bland kommunismens ruiner med den maskerade proggaren
På motormuseet i Riga
Mitt livländska leverne
Sagan om gumman, katten, hunden och TV-tornet
I Stalinskrapans mörkaste prång
Den fantasifulle ingenjören och hans vanartige son

Kapten Stofils årsbok 2012 — nu hos välsorterade internethökare

september 3, 2012

Årets Kapten Stofil-serie Åska över Torslanda — en fornnordisk festival i blyerts

Som en del av er minns lovade jag att hojta till här på bloggen när den nya årsboken gick att beställa på nätet. Så är nu fallet — den finns på såväl Ad Libris som Bokus och dessutom hos ett antal andra försäljare som ni lätt kan Googla fram på egen hand om ni föredrar dem.

Fler smakprov hittar ni i en PDF som Ingemar Bengtsson har lagt upp på Optimal Press.

En ruta ur min serie Scener ur H P Lovecrafts outsägligt torftiga liv

En perfekt julklapp!

november 19, 2010

Nu är det officiellt — Den maskerade proggarens stora röda är ”en perfekt julklapp”, enligt C G Karlsson i SVT:s Go’kväll.

För att vara mer exakt — och sanningsenlig — så sa han i programmet den 12 november: ”jag tror speciellt om man är femtiotalist så är det en perfekt julklapp”. Vidare hävdade han att boken är ”enormt fyndig och välskriven”.

Det gläder mig särskilt att femtiotalister utpekas som en lämplig målgrupp — i egenskap av sextiotalist trodde jag till en början att serien främst var en angelägenhet för mina jämnåriga. Med tiden har jag upptäckt att ett antal av seriens mest entusiastiska läsare är sjuttiotalister — och nu lanserar alltså C G Karlsson ett tredje decenniums barnkullar som särskilt lämpade lektörer och lektöser.

Även Svenska Dagbladet verkar vara välvilligt stämda till verket, att döma av gårdagens recension, även om den mest består av handlingsreferat (läs HÄR)  liksom den kristna ungdomstidningen Ikon:

Lite förkunskaper både om proggvänstern och superhjältegenren kan vara på sin plats men är inget måste. Bland kvinnokamp, julfirande, musikbråk, Bagdad, Televinken och kärnkraftsomröstning dyker både påhittade och verkliga personer upp och underhållningsvärdet är stort. Mer maskerad progg åt folket. (resten av recensionen HÄR)

Ovanstående recensioner fick mig naturligtvis att hjula fram och tillbaka i lägenheten, men igår fick läste jag dessutom Bibliotekstjänsts anmälan av boken, och fick anledning att slå ett par tre extra baklängessaltomortaler. Så här lyder recensenten Rolli Fölschs slutkläm:

Resultatet har blivit både en hejdlös parodi på och en hyllning av 68-vänsterns ideal. Många välkända figurer från den tiden som Staffan Westerberg och Anita & Televinken fladdrar förbi i serierutorna. Lägg därtill Nessles mustiga och detaljrika svartvita teckningar och man har ett seriealbum som roar nästan genomgående.

Sambindningslistans stränga dom har stort genomslag på en boks försäljning och spridning — mitt första seriealbum Döden steker en flamingo fick en mycket positiv anmälan och såldes i drivor till folkbiblioteken, medan uppföljaren Gasen i botten Hieronymus Bosch ådrog sig ett njuggare omdöme och inte alls köptes in lika energiskt.

Jag kan alltså konstatera att kritiken hittills har varit mig sällsynt nådig  — även Sydsvenska Dagbladet Snällposten publicerade en övervägande snäll post (läs HÄR) — och även de omdömen jag sett på bloggarna har varit mig yndiga.

Jag är med andra ord nästan otillständigt nöjd ( ”…så här långt” envisas slaven på triumfvagnen att viska i mitt öra).