Archive for the ‘Skrävel’ Category

Jag är obegripligt populär!

januari 9, 2014

… om jag får säga det själv.

Ja — hela poängen med såna här ”Sociala medier” är väl att man ska hypnotisera sin omgivning att tro att man är en fascinerande personlighet med ett fantastiskt spännande liv och avundsvärd vardagstillvaro.

Kring årsskiftet har  min spirande hybris dessutom  fått extra växtnäring genom att inte mindre än tre tidningar haft med mitt senaste seriealbum på sina ”årets bästa”-listor. De publikationer som stjälpt dessa extra doseringskorkar med substral över min självöverskattning  är:

1392450_10152064399884038_1251743896_n

Svenska Dagbladet

1174662_10151890002198129_1301164622_n

Smålandsposten

och Arbetarbladet, Gävle, som ingen Facebookbekant haft älskvärdheten att fotografera, men som skrev:

Den maskerade proggaren käkar linsgryta, bär näbbstövlar och jagar högerspöken! Serietecknaren David Nessles driver kärleksfullt med träbocksvänstern (och nästan allt annat) i en smart och galet kul serieroman om en superhjälte som fick sina krafter vid Karl Marx gravsten. Trivia: i en av episoderna räddas även julbocken i Gävle.

Dessutom fick jag häromveckan veta att mitt förra album, Den maskerade proggarens stora röda, är slutsålt från förlaget.

Vad jag försöker förmedla med denna uppräkning är förstås att jag är en fascinerande personlighet med ett fantastiskt spännande liv och avundsvärd vardagstillvaro.

Vi städar i spalterna och skapar en skrytsida

oktober 16, 2013

stsc3a4dad-proggare-fc3a4rg

Det började bli lite brötigt i bloggens högerspalt av alla widgets, så jag beslöt mig brådstörtat för att strama upp sidlayouten en smula.

Med säker blick för det väsentliga valde jag sedan att ta bort länkarna till ställen som säljer mina böcker, som ni märker.

Dessa länkar har i stället flyttats till sidan Sagt om David Nessles serier och skriverier, som även innehåller recensionsutlåtanden om alla mina böcker från Döden steker en flamingo från 1991 till Den maskerade proggarens oändliga jamsession från i år.

Jag kommer förmodligen fortsätta mecka lite med sidan — jag vet till exempel att det finns flera bra recensioner av deckaren Döda Fallet som jag inte lyckades hitta i mina pärmar.

Skälet till att jag lägger tid på detta är att jag — helt traditionsenligt — har varit förkyld eller kanske snarare flunsig ända sedan bokmässan, och inte har så mycket annat vettigt för mig …

(Det är för övrigt även det främsta skälet även till att min och Jacob Stålhammars podcast Huvudnyheterna har blivit skamligt försummad under de senaste veckorna.)

Jag håller föredrag på Serieteket i Stockholm mellan tre och fyra på eftermiddagen söndagen den 3 mars …

februari 26, 2013

…  i samband med utgivningen av mitt nya seriealbum Den maskerade proggarens oändliga jamsession.

omslagets baksida

En konstfärdig baksidesillustration, utförd av mig själv.

Mitt nya seriealbum är 177 sidor tjockt, inbundet, försett med röd tygrygg och konstfärdiga omslags- och baksidesillustrationer.

Ja — det är faktiskt bara en sak som felas boken. Den finns inte i sinnevärlden. I tid för föredraget.

Igår kväll fick jag veta att tryckeriet inte hinner få fram färdiga exemplar till den 3 mars, vilket ju känns en smula penibelt med tanke på att det var det som var själva incitamentet till framträdandet i fråga.

Min plan är att likt Mandrake göra en hypnotisk gest som får föredragsbesökarna att tro att boken ligger i travar på bordet framför dem.

För säkerhets skull har jag en Plan 2 också: Jag signerar mina båda tidigare album Gasen i botten Hieronymus Bosch och Den maskerade proggarens stora röda, som kommer att finnas till försäljning i lokalen, tillsammans med min deckare Döda fallet.

Och hjälper inte detta kommer jag att implementera plan tre till åtta. Först efter det går jag vidare med Plan 9: Återuppväckandet av de döda genom att stimulera deras tallkottkörtlar med ”long distance electrodes”. Vad nu det kan vara.

Plan_9_Alternative_poster

Ja — något av det ovanstående borde väl hjälpa. Föredrag kommer jag i alla fall att avhålla i en timme, allt under idogt bildvisande. Och sedan signerar jag som sagt saker ur min rika fatabur — och även solkiga Sibyllaservetter, precis som vanligt.

Jag kommer att tala om mina influenser — jag kommer att nosa nyfiket på superhjälteestetikens smått suspekta släktskap med sovjetisk heroisk realism och andra av trettiotalets totalitära strömningar — jag kommer att närläsa indiska superhjälteserier och mytologiska serier och studera beröringspunkterna dem emellan —  ja, jag misstänker att jag kommer att förklara det mesta — utom möjligen varför mina albumtitlar blir allt längre på ett alarmerande sätt:

Döden steker en flamingo (1991) = 8 stavelser.
Gasen i botten Hieronymus Bosch  (1999)= 10 stavelser.
Den maskerade proggarens stora röda (2010) = 12 stavelser.
Den maskerade proggarens oändliga jamsession (2013) = 15 stavelser.

När jag tänker efter var det en ganska ordrik titel även på det här blogginlägget. Vi får på det hela taget vara tacksamma så länge mina seriealbum inte heter:

Den maskerade proggaren och hans plyschklädda vänner bjuder in till ett bluesjam i E på församlingsgården i Burträsk, vilken inte har vädrats sedan i vintras och fortfarande doftar svagt av hussvamp.

… vilket de av allt att döma kommer att börja göra förr än man anar.

Mer om föredraget hittar ni HÄR på Kulturhusets hemsida — eller HÄR på evenemangets Facebooksida.

DEN FEMHUNDRADE BLOGGPOSTEN — pukor, trumpeter och ett par glada tillkännagivanden

november 1, 2012

Snart har jag haft den här bloggen i sju år — sedan 15 januari 2006 — och under denna tid har jag alltså meddelat mig med er femhundra gånger.

Av detta skulle man kunna få intrycket att jag presterar ungefär en och en halv bloggpost i veckan, men som mina trogna läsare vet stämmer det inte särskilt bra numera.

Under bloggens första år skrev jag ibland dagligen, men numera kan jag ibland vara frånvarande i månader. Hursomhelst — 500 poster har det i alla fall blivit, allt som allt. Dessutom smått otroliga 8097 kommentarer, det överväldigande flertalet författade av läsare av kött och blod och inte av spamrobotar med grumliga avsikter.

Ja — även om jag inte skriver fullt lika högfrekvent numera så gillar jag att ha en blogg, ett slags blandning av klotterplank och egensinnig kulturtidskrift där jag kan vifta med harskramlan över sånt som för tillfället fyller mig med entusiasm.

Och nu när jag ändå befinner mig i klang och jubelstämning vill jag passa på att bulta på stora trumman för några andra glada tilldragelser.

Det här omslagsförslaget är en s. k. ”mock up” (säges med samma tonfall som Terry Jones i Monty Python använder när han säger ”mock frog”) — men förmodligen skiljer det sig inte alltför dramatiskt från hur den färdiga boken kommer att se ut …

Mitt nya seriealbum kommer i början av nästa år — Den maskerade proggarens oändliga jamsession förväntas föreligga rykande färsk någon gång i februari, enligt mina förläggare på Galago/Ordfront. Albumet blir en mastodontvolym på cirka 170 sidor, och kommer att innehålla i stort sett allt icke tidigare återutgivet material från Kapten Stofil-tidningen och Kapten Stofils båda årsböcker — dessutom kommer jag för skams skull att tillhandahålla lite nytt stoff för att tvinga komplettisterna att införskaffa publikationen (det klassiska ”one previously unreleased track”-tricket).

Jag poserar ”otvunget” framför Brezjnevs frontalkrockade Rolls Royce på Rigas bilmuseum — notera särskilt den uppstoppade partikoryfén bakom ratten. Bilmuseet, som förutom Brezjnevs Rolls även kan stoltsera med Stalins Zillimousin och Maksim Gorkijs lyxiga Lincoln — förutom fantasiljoner av andra fascinerande öststatsfordon — är självklart en anhalt även på den nya proggarresan …

Och inte nog med detta! (Flämtade han med PR-fradga i mungipan.) Dessutom kommer jag att leda en ny resa till Lettland 13 till 17 mars 2013.

Resan kommer delvis att innehålla favoriter i repris från mina första Strövtåg bland kommunismens ruiner, men är dessutom uppjazzad med bland annat en övernattning på lettiska regeringens exklusiva sanatorium i Ligatne och ett cocktailparty med stark Stangelove-stämning i samma lettiska regerings gamla atombombsbunker, där tiden frusit fast i det kalla krigets frostigaste sekund …

(Resan kommer att finnas i två prisklasser — koryfé och proletär, eller vad vi nu ska kalla dem. Den förstnämnda är den lite lyxigare varianten och  betingar ett pris av 5950 kronor, medan den andra är något mera fältmässig och kostar 4650. Mer information om evenemanget kommer senare — watch this space).

Och i väntan på detta kan ni ju få en försmak av vad som väntar genom att titta på de här gamla bloggposterna:

Strövtåg bland kommunismens ruiner med den maskerade proggaren
På motormuseet i Riga
Mitt livländska leverne
Sagan om gumman, katten, hunden och TV-tornet
I Stalinskrapans mörkaste prång
Den fantasifulle ingenjören och hans vanartige son

Kapten Stofils årsbok 2012 — nu hos välsorterade internethökare

september 3, 2012

Årets Kapten Stofil-serie Åska över Torslanda — en fornnordisk festival i blyerts

Som en del av er minns lovade jag att hojta till här på bloggen när den nya årsboken gick att beställa på nätet. Så är nu fallet — den finns på såväl Ad Libris som Bokus och dessutom hos ett antal andra försäljare som ni lätt kan Googla fram på egen hand om ni föredrar dem.

Fler smakprov hittar ni i en PDF som Ingemar Bengtsson har lagt upp på Optimal Press.

En ruta ur min serie Scener ur H P Lovecrafts outsägligt torftiga liv

Jag … jag … jag …

november 25, 2010

… blev just intervjuad av Radio P4  Västmanland om Den maskerade proggarens stora röda, i egenskap av en bygdens son. Återstår att se om inslaget läggs ut på deras hemsida

Senare tillägg: Nu har jag hört igenom inslaget i vaket tillstånd — jag tycker mig nästan höra hur jag kickstartar min något nymornade hjärna en bit in i intervjun — innan dess hänger långa bisatser som uttöjda trådar av pizzaost över Fjärdhundraland. Programmet ligger ute i trettio dagar och går att lyssna på HÄR — det är segmentet ”08.30 – 09.00 torsdag 25 nov 2010” som eventuella intresserade ska klicka på —  jag dyker upp 10 minuter och fyrtio sekunder in och får sedan breda ut mig i etern i drygt fem minuter …