Många frågor infinner sig. Vem utgör målgruppen för den här ytterst hårdnischade genren — inavel i djupa södern-porr — lattjo i Appalacherna-böcker? Män som uppskattar tjejer med sju tår på varje fot? Getfarmsfetischister? Jag måste erkänna att jag har lite svårt att ens begripa vad det hela går ut på. Men de här böckerna är inte extrema — jag har bildbevis på att det existerar mängder av småporriga böcker med de eggande orden ”Backwoods” och — nästan ännu mer svårbegripligt — ”Swamp” i titeln.
Det kanske var Li’l Abner själv som läste dem trots allt. Medan han fantiserade om Moonbeam McSwine …
David Nessle 
september 23, 2008 kl. 10:47 e m |
Helt utanför genren men speciellt Swamp Babe får mig att tänka på ett underskattat relationsdrama : Return of the Swamp Thing (http://en.wikipedia.org/wiki/The_Return_of_Swamp_Thing) En av av Heather Locklears bättre repliker : ”Why Can´t Men Be More Like Vegetables ?”
september 24, 2008 kl. 8:49 f m |
Jag tror att den här genren i första hand vänder sig till uttråkade lätt hämmade storstadsmän – prydligt vattenkammade med kontorsarbete och konventionell familjeidyll i förorten – vilka önskar fantisera om att finna den vilda, farliga – men samtidigt mer ”naturliga” – kvinnan i sina liv.
Kanske kan man se det som en modern amerikansk variant av Rydbergs Singoalla eller Bizets Carmen?
september 24, 2008 kl. 10:02 f m |
Hela den här lantisgenren har jag för mig var en följd av att Erskine Caldwells ”Tobacco Road” sålde i närmast astronomiska upplagor. Klart som korvspad att såna här paperbackförlag då hakar på, fast givetvis med mer spektakulära titlar och omslag. Sen hade ju författarna på såna här förlag aldrig något inflytande över vilka titlar deras alster fick så man undrar ju om innehållen verkligen håller vad omslagen lovar.
Harry Whittington var f.ö. en alldeles utmärkt deckarförfattare. En av hans böcker fick titeln ”Cora Is a Nympho”. Apropå pådyvlade titlar, alltså.
september 24, 2008 kl. 10:27 f m |
…och framåt jul kommer man att kunna läsa ”Cora Is a Nympho” i en nyutgåva som ser oerhört lovande ut:
http://billcrider.blogspot.com/2007/12/best-news-yet-from-stark-house.html
september 24, 2008 kl. 2:32 e m |
”Cora Is A Nympho”, jo jag tackar jag…
Det sorglustiga med såna här böcker (även de i inlägget ovan, med alla sina löften om sex), är att de lovar runt men håller tunt. Direkta porrskildringar torde ha varit lika illegala där som här.
Här i Sverige legaliserades porren 1970, och efter det blev porrböckerna bättre får man säga – i så måtto att de åtminstone skildrade samlag. Dessförinnan var allt ett satans omskrivande… ni vet vad jag menar.
september 25, 2008 kl. 9:46 e m |
En del av såna här böcker är rentav inte alls pornografiska – eller ens så pass smygraffiga som man nu fick vara på 50-talet. Just ”Backwoods Tramp” härovan är såvitt jag vet en hårdkokt kriminalhistoria utan några särskilt omfattande, eh, intimskildringar. Förmodligen var det för att den utspelar sig i landsbygdsmiljö som man tyckte sig kunna placera en förförisk bonnjänta på omslaget (jag gissar att hon är den femme fatale som var närmast obligatorisk i 50-talets hårdkokta kriminalhistorier). Kan vi inte få en recension från herr Nessle så vi får klarhet i saken?
Apropå gamla pocketomslag måste jag förresten få dela med mig av denna fenomenala blogg:
http://salmongutter.blogspot.com/
september 26, 2008 kl. 1:25 e m |
Som ung tyckte jag Mona MacSvin var oerhört läcker. Detta har inte fått några direkta konsekvenser i vuxet liv bör tilläggas.
september 29, 2008 kl. 12:29 f m |
Andra minnesvärda Harry Whittingtontitlar:
”Cracker Girl”
”69 Babylon Park”
”Sword of the Golden Stud” (som Ashley Carter)
”Man Crazy” (som Whit Harrison)
”Strip the Town Naked” (som Whit Harrison)
”Golden Stud” (som Lance Horner, hans mest pornografiska pseudonym)
PS. Anders E: ”Backwoods Tramp” är mycket sannolikt en pådyvlad titel – den återtrycktes 1987 som ”A Moment to Prey”, kanske originaltiteln? DS.
PPS. ”Backwoods Hussy” lite längre upp, av Hallam Whitney, är även det en psudonym för Harry Whittington. Han är ansvarig för en tredje titel på samma tema – ”Backwoods Shack” – även då som Hallam Whitney. DDS.
september 30, 2008 kl. 11:59 e m |
Anders och Dan: Tack för dessa encyclopediskt vittra förtydliganden och inblickar i swamp-tramp-genrens inte alltför välupplysta skrymsle av kulturhistorien!
oktober 1, 2008 kl. 9:55 f m |
Anders E: Ursäkta — din senaste kommentar fastnade spamfiltrets fantomzon — filtret i fråga har understundom rätt märkliga prioriteringar. Men nu är ditt välinformerade inlägg åter i de levandes krets i alla fall.