Stoppa polisväsendet!

Signaturen Cellos överskruvat kvicka boktitlar fick mig att börja tänka på Dalapolisens spelmän. Det var vid en etikkurs i Idre för polismyndigheten i Dalarna den 9 november 1975  som tanken föddes att  starta en musikgrupp bland polisanställda i länet.  Ensemblen har sedan dess gett oss skivor som ”På fri fot”,  ”Musik och sång utan batong” (med  hits som Möckelmyravalsen och Helgdagskväll i timmerkojan) samt, givetvis, mästerverket ”Cellsamt fängslande”.

Fast det verkar som om de börjar få lite svårt att variera sig — jag ser på deras hemsida att de har givit  ut ännu en skiva med ”Fängslande” i titeln.

Dags alltså att försöka undsätta ordningsmakten. Uppriktigt talat förstår jag inte riktigt hur de har lyckats missa ”Gripande låtar” — eller  ”Det är mänskligt att fela”. Fast det är kanske å andra sidan inte riktigt en polisiär attityd att inta.  Men vad sägs om ”Var god och blås” med en sexig sax-sektion — följd av den mera percussionbaserade ”Hellre slagrörd än lagförd”? Eller ”Fräscha polisgrepp”? Inte det?  Då föreslår jag ”Ett knippe yviga polis-sånger” eller kanske rentav  ”Mediasamhällets tilltagande snutifiering” …

Okej. Jag börjar förstå varför Dalapolisens Spelmän  har  fått slut på titlar.