I natt låg jag och läste Alexandre Dumas tidlösa sidvändare Greven av Monte Christo i en utgåva från 1882. Jag förvånades inte bara av att det i texten dök upp ord som jag trodde var betydligt mer sentida — som ”känslopjunk” och ”kinkig” — utan även av att bokens personager undslapp sig svordomar som ”anfäkta”, ”regera” och vid ett tillfälle tillochmed ”Besitta”.
Jag har alltid utgått ifrån att kapten Haddocks svordomsflora består av fritt uppfunna eder — men här uppträder några av de mest klassiska i en hundratrettio år gammal bok.
När jag börjar googla” anfäkta” och ”anamma” hittar jag snart en akademisk uppsats om svordomar i svensk dramatik, där jag i de prydliga tabellerna återfinner såväl ”Anfäkta och regera” som ”besitta”. Dessutom får jag en första antydan om de här edernas ursprung — nämligen ”Fan anfäkta”.
Tydligen är Haddocks eder kortade versioner av ”fan anfäkta” ”fan regera” ”fan anamma” o s v … Och plötsligt faller poletten ner: ”Jävlar anamma” används ju än idag. Fan besitta! Hur kunde jag missa den kopplingen …
I avhandlingen återfinner jag för övrigt även en del andra stimulerande svordomar som väntar på en ny vår:
faderullan, fadren, Fagerlund, förbajad, helsefyr, Jävelberg, knävlen, knävla, perkel(n), pocker, sjuttsingen, tjuvingen och — mitt nya favoritkraftuttryck — tamejfaktiskt.
Det är tamejfaktiskt otroligt vad knävla fantasilöst vi svär nuförtiden …
För att avhjälpa denna utskällningarnas utarmning kör jag den franska Wikisidan med en — som det verkar — komplett tabell över Haddocks svordomar genom Google Translator och får genast fram ett antal exempel som kan ge inspiration till nya djärva invektiv (jag har tagit mig friheten att avababelfiskifiera böjningar och ordföljd i exemplen nedan):
Sötvattensastronaut!
Karnevalsbajadär!
Katakres!
Grtötomslag
Diplodocus!
Åskans generaldirektör!
Artillerist i haklapp!
Torsk i en hattask!
Karnevalsmussolini!
Biprodukt av ektoplasma!
Karpatiska Papuan!
Så nästa gång ni råkar drämma till tummen med hammaren — ta en extra sekund på er och försök utstöta ett originellare apoplektiskt illvrål …
David Nessle 
april 5, 2010 kl. 8:44 e m |
Jag har också fått samma insikt vilket resulterade i http://fnul.blogspot.com/2007/06/anfkta-och-regera.html där det finns vad jag tycker är roliga citat.
april 5, 2010 kl. 8:48 e m |
Bresttordön! Synkronicitetsvattenapa!
Tidigare idag såg jag en film som var producerad av bl.a. bolagen Tornasol Films och Haddock Films.
april 5, 2010 kl. 8:49 e m |
Grå-Per: Griljera mig långsamt! Du har förekommit mig, din ärans antropofag!
april 5, 2010 kl. 8:51 e m |
Ban-Ken: Den där åskan i Brest är ofta förekommande förstod jag när jag studerade den franska Wikilistan — och nu uppträder du som Brest-arvinge — synkronicitetssoppan är i sanning simmig i afton …
april 5, 2010 kl. 9:40 e m |
Nog undras vad egentligen dessa amfitryoner till översättare har tänkt på när de översatte de marina uttrycken ”Mille sabords” och ”Tonnerre de Brest” med de avmariniserade orden ”anfäkta, anamma och regera”. Varför inte ”Tusen kanonportar” och ”Viborgska smällen”?
april 5, 2010 kl. 9:48 e m |
Civ-Ing: Skrattade högt åt Viborgska smällen! Inspirerat!
april 5, 2010 kl. 9:53 e m |
Pokker är ju en mild norsk svordom, och det finska perkele har en sträv elegans som inte den svenska mostvarigheten ‘jävlar’ besitter.
april 5, 2010 kl. 9:59 e m |
Arrug: Hmm … kryptonauten i mig vill genast vända på namnet — ”Gurra Gamhals” … jag tycker mig vara något på spåren … Och naturligtvis har du rätt om perkele — ett kraftuttryck som jag faktiskt använder helt spontant när gröten bränner vid …
april 5, 2010 kl. 10:09 e m |
”Jäveldvärg!” råkade jag höra min då fyraåriga dotter och hennes ett år äldre kamrat säga. ”Men vad säger ni!” utbrast jag förmanande och barna hukade sig en smula (som avsett) och såg sig om efter nödutgången, typ. Det roade mig att fortsätta med ”Vet ni inte att det heter jävelberg!” och se deras miner. Jag kan än idag inte avgöra om det var sadisten i mig som njöt mest eller om det var den där föräldern som vill vara en kul typ för sandlådekidsen (mycket cred i det, som ju alla fattar).
Oavsett vilket snodde jag kraftuttrycket rakt av och tryfferar ogenerat min svordomspaté med jäveldvärgar — den ger en så pikant smakbrytning.
april 5, 2010 kl. 10:09 e m |
Pah, Fagerlund använde jag rätt mycket när jag var yngre och prydligare. Dock oftast kombinerat i ett ”Fy Fagerlund”.
Vilket nog inte har något sammanhang med att det är ett rätt vanligt finlandssvenskt efternamn.
U.J.
april 5, 2010 kl. 10:14 e m |
”Fy Fagerlund” var vanligt i 91:an, och ”Fan anamma” har yttrats i ”Terry och piraterna”.
april 5, 2010 kl. 10:28 e m |
Ibland är den enda svordomen som duger ett rungande MERDRE! (eller „Schoiße!“ som tysken säger).
april 5, 2010 kl. 11:12 e m |
Tack Miss Gillette för jäveldvärg. Kan tyvärr inte erbjuda något bättre i utbyte än ”Förmårrat” som ju inte alls kan mäta sig i styrka.
Och tack David för en rolig och intressant blogg! Jag har buzzat, facebookat och skickat runt flera nyliga poster till bekantskapskretsen. Det blir ju inga trackbacks eller andra synliga spår av det, men nu vet du iallafall.
april 5, 2010 kl. 11:22 e m |
Anamma är tydligen (eller kanske snarare har varit) så etablerat som kraftuttryck att det har fått en egen sån där svordomseufemism (à la järnspikar och järnvägar för jävlar): anacka. Står till och med i SAOL.
april 5, 2010 kl. 11:40 e m |
Anna T: Ska hälsa dottern och tacka. Jag föredrar absolut när de små brukar omskrivningar: av nån anledning blir svordomar som man själv inte ens skulle kunna skära en limpmacka med till hemska sylvassa dödsmördarklingor i dedär små dockmunnarna. När den som nu är tre och ett halvt släpper ur sig ett satan i förbigående hoppar jag högt. (Vilket hon noterar med ohöljd förtjusning.) Och för vidare tönttraditionen med svärord light genom att hitta på uttryck som ”skatan i gatan” som om det lurade nån.
Ö-h: Nån saknade uppenbarligen ett löpande rim på almanacka. Vilken tur att den bristen kunde åtgärdas!
april 5, 2010 kl. 11:41 e m |
En Rocky-stripp bjöd på substitutet ”jädra ficka”, som jag nu försöker lemma in i språkbruket.
april 6, 2010 kl. 8:28 f m |
Till bilden ovan där den gode kaptenen svär medelst megafon på engelska vill jag föreslå följande svenska anpassningar:
Kroppkakesnattare!
Östgöte!
Vendelkonung!
april 6, 2010 kl. 9:34 f m |
Men öschötte kan väl aldrig vara en svordom. Det som låter så beschedlit.
april 6, 2010 kl. 11:33 f m |
Serien ”James Fjong” gjorde mycket för att popularisera uttrycket ”jävelberg” (bland övriga klassiska interjektioner som ”ynf” och ”isch”), så till den grad att många fått för sig att det är därifrån uttrycket ursprungligen kommer.
http://www.facebook.com/pages/James-Fjong/68623936984
april 6, 2010 kl. 1:27 e m |
Apropå östgöte så har Corren intervjuat Tintins nyöversättare angående Haddocks kraftuttryck.
Där framkommer det att det berömda ”tonnerre de Brest” (åskväder från Brest) kommer ur en novell av Proust!
http://www.corren.se/nYhEteR/?articleId=4618508
april 6, 2010 kl. 2:57 e m |
Karpatiska Papuan! Lysande! Hos Édikas svenske översättare förekommer förolämpningen ”Pianist!” Själv har jag ibland låtit undslippa mig kötteden ”Kulla-Gulla lär sig knulla!”.
april 7, 2010 kl. 7:27 e m |
Från samma förlag kommer ”Knävlars krut” och ”Navlars gryt”, i en serie om en kostymklädd krokodil.
april 6, 2010 kl. 5:09 e m |
@ban~ken „Schoiße!“ ?? Det heter väl „Keyser Söze!“
april 6, 2010 kl. 5:51 e m |
Mats Henricson: There is no Keyser Söze!
kris08: Tonnerre de Brest var ett begrepp långt före Prousts födelse. Så kallas kanonskottet vid fortet i Brest som två gånger om dagen signalerar att arsenalen öppnas och stängs. Det intressantaste i sammanhanget är måhända att kaptenens förfader François de Hadoque använde samma kraftuttryck ett halvt sekel innan man byggt nämnda borg.
april 6, 2010 kl. 11:13 e m |
Inatt lade jag mig att läsa i ”Kvartetten som sprängdes”. Hann inte längre än några sidor, innan lokaltidningens notischefen undsluppit sig både ”vid Polypen, den Oantastlige”, ”vid Sappörens raseri”, ”vid Ormens bakhuvud” och ”en idioters Förste av herkulanesiska mått”.
Åsa-Nisse sitter ju också på många kraftuttryck av den sort, som gör att man går och längtar efter en anledning att använda dem. Min favorit är det bestörta utropet: ”O du milde Patonius, som skapat Kapernaums salar och nejder!”
För en något kärnfullare bestörtning vänder jag mig av djupt rotad vana till Kalle Anka. Milda moster Matilda! Dra mig baklänges på en tallkotte! Nu vill jag bli skapt som en nors!
Eller kanske ännu hellre till det kärnfullaste kärnfulla, signerat Don Martin i Lasse O’Månssons översättning: ”Get!” (Vore kul om någon mera kunnig ville utreda den ev. roten till detta utrop.)
april 7, 2010 kl. 8:15 f m |
Kanske lite OT, men jag måste häpna över att någon tydligen lagt samma Musse Pigg-serie på minnet som jag. Jag syftar på den när Musse och Långben letar efter den försvunne popsångaren Gamhals-Gurra.
april 8, 2010 kl. 6:54 e m |
Jag lyfter på hypnoshatten för dig, Lindengren!
april 7, 2010 kl. 12:15 e m |
Jag minns också tydligt Stefan Diös snitsiga ”Nu vill jag bli skapt som en nors”. Någon ankist som kan den engelska motsvarigheten? ”Den gnidige geronten” och ”drattans” har ju också sin charm, men det senare kommer från pocketarna och en kvinnlig översättare jag nu inte minns namnet på.
Här är en annan guldgruva till infernaliska invektiv för alla mjugglöpare och snipnosar:
http://pressylta.com/lankvart/SvenskaInvektiv.htm
april 7, 2010 kl. 2:47 e m |
När jag tänker närmare på saken så står det helt klart att svordomar vanligtvis är lite enahanda och irrelevanta. För en ateist kan det ju inte vara särskilt verkningsfullt att åkalla djävulen t.ex. Och det amerikanska ”Fuck you!” och ”Fuck that guy!” har jag alltid tyckt låter mer som en lyckönskan än en förbannelse.
Får väl försöka att träna in några nya svordomar i stil med ”Engångsgrill!”, ”Särskrivare!” och ”Rökförbud!”
april 7, 2010 kl. 2:59 e m |
Sängrökare! använde min ungdomskamrat flåbusen ofta som tillmäle, för nåt dummare än en som röker i sängen kunde han inte föreställa sig. Själv kan jag tänka mig att utöka tillmälsarsenalen med Surdegsbagare! för riktigt fjantiga typer.
april 7, 2010 kl. 4:29 e m |
[…] Haddocks tamejfaktiska svordomarUnderbart. Älska Kapten Haddock. […]
april 7, 2010 kl. 6:59 e m |
Min vän historikern upptäckte en mängd intressanta kraftuttryck som utbyttes i 1800-talsfejden mellan ling-gymnaster och medicinare, bl.a. ”han, det geléet” och ”duger inte ens till trappsopare”.
april 7, 2010 kl. 7:17 e m |
Månntro vi kan förvänta oss fler kraftuttryck i kommande nummer av tidningen? Som ”haklappsförsedde kulspruteskytt”, åsyftande Szuts haklappsliknande flytväst (lägg märke hur elegansen sticker under stol i översättningen). Eller ”urbenade skelett”? Eller de exotiska herrar som lär ha sålt nougat medelst dörrknacking i forna tiders Bryssel, vad man nu skulle kalla sådana på svenska.
april 7, 2010 kl. 9:28 e m |
Svar till civ.ing enligt posten ovan: vad sägs om snasknasare?
april 7, 2010 kl. 10:56 e m |
Kanske en aning konnotationslöst?
april 8, 2010 kl. 11:02 f m |
Oj — kommentarerna till den här posten har helt svämmat över sina bräddar … Jag får tacka läsekretsen för alla innovativa bidrag till den svenska invektivfloran — Miss Gilettes Jäveldvärg är en utmärkt svordom med precis rätta blandningen av vokaler man kan dra på och hårda konsonanter som man kan idissla ilsket, och Ban-Kens vendelkonung får också ett hedersomnämnande …
Översättarhelena: Först jävlar anamma — sedan anamma — sedan anacka — det kan man kalla en urvattnad svordom — censurerad i två led …
Robert Huselius: Ah! Kvartetten som sprängdes är en favorit!
Anna Toss! Tack! Och tack för dessa värdefulla insatser för den inre missionen …
april 8, 2010 kl. 11:18 f m |
Tack, David, för en rolig blogg med tankeväckande funderingar! Här kommer några rader från en av dessa ”amfitryoner till översättare”! :-)
Först och främst kan glädja er alla med att jag i min nyöversättning av Tintinalbumen införde uttrycket ”fördömda haklappsskytt!” varje gång kapten Haddock stöter på piloten Szut. Ett underbart uttryck, i sanning.
Hergé uppfann aldrig några egna kraftuttryck till kapten Haddock i det franska originalet, utan han lät alltid Haddock använda ovanliga ord i ovanliga sammanhang. Detta har både jag och mina föregångare försökt göra så långt det varit möjligt. Undertecknad valde dock att försöka vara Hergé så trogen som möjligt. I 50% av fallen går det bra (”cloporte” fungerar utmärkt på svenska som ”gråsugga” t.ex.), i 25% av fallen måste man tänja lite på uttrycken, och i 25% göra helt nytt.
”Tonnerre de Brest” är ett sådant uttryck. ”Mullret från Brest” syftar på den kanonsalut man sköt varje gång en fånge rymde från staden, och är i franska litterära kretsar ett välkänt uttryck – det kommer från Marcel Prousts roman ”Sodom och Gomorra”, del 4 av ”På spaning efter den tid som flytt”. Man kan lugnt hävda att kapten Haddock är mer litterär i det franska originalet än vad han är i översättning!
Ordet anfäkta (plåga, hemsöka) har funnits i svenskan sedan 1955. Som kraftuttryck finns det belagt från 1765 i uttrycket ”Hin håle anfäkte allt sqvaller och pack!”
Ordet anamma (ta emot, tillägna sig) har funnits som kraftuttryck sedan 1847: ”Djevlar dig anamma!”
(Information hämtad ur undertecknads opublicerade bestseller ”Kapten Haddocks ordbok, från alabasterskalle till ökenråtta”.)
Allt gott,
Björn Wahlberg
april 8, 2010 kl. 5:35 e m |
Ingen skugga må falla på hr Wahlbergs efterlängtade arbete; mina anmärkningar hänför sig till de tidigare översättningarna, vilka jag växt upp med. Faktum är att jag inte har läst alla nyöversättningar, då jag numera endast har originalutgåvor i mitt privata bibliotek. I originalet, och, förmodar jag, i nyöversättingen, går man ju inte miste om t ex hänvisningar till Arkimedes i Syrakusa, eller den spanska brytningen hos vissa aktörer.
Man kan förstås fråga sig varifrån kaptenens allmänbildning härstammar. Inte såg jag något encyklopediskt uppslagsverk i hans hytt på Aurora. Kanske han ägnade sig åt studier i yngre år, vilka så småningom utmynnade i en skepparexamen efter att ha tillbragts på allehanda fakulteter? Vem vet?
Säga vad man vill om den viborgska smällen, men den är vad jag vet inte föremål för mytbildning och alternativa tolkningar.
april 8, 2010 kl. 11:39 f m |
Björn Wahlberg: Den franska wikip-sidan om uttrycket ”tonnerre de Brest” säger att denna förklaring är en myt och att uttrycket syftar på den dagliga öppnings- och stängningssalut jag nämner ovan.
”Contrairement à une idée répandue, l’expression tonnerre de Brest ne fait pas référence au canon du bagne de Brest dont le tir signalait les évasions, même s’il est vrai qu’un coup de canon était effectivement tiré lorsqu’un bagnard s’évadait pour avertir la population.”
Bagnard är för övrigt ett underbart ord som inte skulle sitta fel i kaptenens mun.
april 8, 2010 kl. 12:10 e m |
Intressant, tack för info! Haddockforskningen går framåt!
I vilket fall torde Hergé ha funnit uttrycket hos Proust, eller hos någon kollega som var mer beläst än han själv.
april 8, 2010 kl. 12:20 e m |
Björn W: Tack! Och stort tack för dessa inblickar i din heroiska kamp med Haddocks frodiga glosflora (säg det tio gånger snabbt)!
Ban-Ken: Din kommentar ovan blev smått osannolika nummer 6000 här på bloggen — ett jubileum väl värt att fira!
april 8, 2010 kl. 12:56 e m |
Kalla mig MMMMMM.
april 8, 2010 kl. 1:03 e m |
Mmmmmm … Mörder Unter Uns … nej — vad fan skriver jag?
april 8, 2010 kl. 1:22 e m |
„M – Eine Stadt sucht einen Mörder“… und ein Staudte sucht einen Titel. (det där var en liten ironisk kommentar om tyska regissörer som stjäl titlar från varandra. Fritz reagerade även om han själv bara använde ”Mörder unter uns” som Arbeitstitel)
Själv tyckte jag det var tråkigt när Marabou ersatte storken som stod på ett ben med bokstaven M med motiveringen att vi kan la’nte ha en asätande jågel på choklan. Men så är jag en bakåtsträvare och fastklamrare.
april 8, 2010 kl. 1:59 e m |
Annars står ju förstås MMMMMM för ”mille de milliers de mille de milliers de mille de milliers sabords!”
april 8, 2010 kl. 7:46 e m |
Pocketöversätterskan hette Ingrid Emond, och utmärkte sig väl mest för det myckna bruket av utropet ”uack!” samt för att hon begagnade det i KA-sammanhang extremt ovanliga skiljetecknet punkten.
Svordomsurvattning är töntigt skoj. Då Scott Adams anklagades för hädelse efter att ha låtit någon Dilbert-figur utbrista ”Jeepers!”, svarade han ursäktande: ”I hope the almighty Gosh doesn’t darn me to Heck for insulting His son, Jeepers.”
D. Nessle: Du har mejl.
mars 20, 2011 kl. 10:49 e m |
Milda svordomar är roliga. Jag kan själv utbrista i det i ett Dilbertavsnitt förekommande ”Slem också”, i original ”Oh phlegm”, även översatt till ”Skrutt också”.
Och var det månne i D Nessles serier jag stötte på förolämpningen ”mopedisthjärna”?
april 8, 2010 kl. 9:48 e m |
Mystiken tätnar: kaptenen säger ”amphytrion” och inte ”amphitryon”. Visserligen är uttalen identiska, men ändå…
april 9, 2010 kl. 6:15 e m |
I morse muttrade jag ilsket ”AMAOT!” till en segpropp i en telefonväxel, och tänkte att där ser man, ännu en serieinspirerad svordom som blivit en del av mitt ilskna ordförråd.
Ordet amaot kommer från Lucky Luke-albumet Dalton City. Den blide fången Joe Milton ska bli frigiven, men på grund av en tafflig telegrafist som blandar ihop morsekoden för ”m” med koden för ”d”, och koden för ”i” med koden för ”a” blir istället den förskräcklige Joe Dalton fri. När telegrafisten sen får ett argt telegram som han tolkar som ”Amaot!” fattar han ingenting.
april 9, 2010 kl. 6:52 e m |
Ovanstående tillhör väl den seriella allmänbildningen. Själv, i min bakåtsträvan, använder jag förstås samma gamla svordomar som min farfar skulle ha använt om han inte varit präst.
juni 5, 2020 kl. 11:38 e m |
Så här just inpå, dvs tio år efteråt… @Anna Toss: Inte är det väl ett telegram han får, den stackars telegrafisten — när han i efterhand förklarar att hoppsan då, det var ju bröderna Milton som menades, så är det som jag minns hans lokale fängelsedirektör som högröd i ansiktet och hoppande av ilska utbrister “Amaot!”. (Ett utmärkt uttryck, som jag själv också då och då begagnar.)
april 10, 2010 kl. 4:22 e m |
Lysande! – Några favoriter:
”grädde av gips till fett igelkott”
”slags varulv i fett smörblomma tusen portar”
”Kustbevakningen att smula av bröd”
”fribytare av karneval”
”drycker-utan-Törst”
provade i ett helt annat sammanhang ”snippa” när jag slog mig på tummen. det funka.
december 23, 2012 kl. 2:34 f m |
[…] dessoutom, routan = amaot (och vad som menas med det kan man läsa sig till i den här bloggposten som alla möjliga båsbesökare redan känner […]
april 27, 2020 kl. 12:32 e m |
Bra skrivet…👍😌