Blue Norwegian Shoes

De lika brylcremestinna som blonda ynglingarna vid kaféborden lystrar till när jukeboxen plötsligt går igång och börjar spela ”Gonna shake this shack tonight” med Rocke-Pelle & his Rockin’ Five.

Idel småmynt med kungar som antingen heter Olav eller Haakon försvinner sedan ner i myntspringan, och de andaktsfullt lyssnande sällskapet trakteras i tur och ordning med Per-Elvis & His Rockers med ”Tallahassie Lassie”, Per Granberg & Rockin’ Sinners med ”20 Flight Rock”, Roald Stensby & Rockin’ Jailers med ”Party” — innan kvällen når sitt logiska klimax genom att Odd Gisløy & Kjell’s Rockin’ Stars framför sitt bejublade nummer ”Dancin’ With my Rockin’ Shoes”.

Sedan går de ut och idkar trøndelag.

Jag förstår varför femtiotalets norska rockartister kände ett behov av att upprepa ordet ”rock” så ofta som möjligt — särskilt med tanke på att musiken oftast snarare låter som aningen hysterisk folkparksjazz. Däremot begriper jag inte riktigt varför merparten av alla artister måste heta ”Per” i förnamn.

Här nedan ser vi en idolbild på the artist formerly known as Rocke-Pelle:

För mig har den norska femtiotalsrockens historia hittills varit ett oskrivet blad — ja, hela den norska rockhistorien om sanningen ska fram. Nu har jag kommit över en CD-box som kan råda bot på detta missförhållande, och mp3-spelaren skallar inte bara av Elvisepigoner och Steelestölder utan även av norska beatgrupper som Helge, Rune & The Stringers och Jan Groth & Voodoes. Även ädla exponenter för den sorgligt misskända norska psykedelian får komma till tals — däribland Public Enemies med Karin Krog och gruppen Dream som framför en låt med det det fantasieggande namnet ”Night of the Lonely Organist and His Mysterious Pals”.

Om jag nu bara kunde komma över lite färöisk femtiotalsrock också så vore lyckan komplett — det var länge sedan jag hörde Ómar Ragnarsson framföra klassikern ”Limbo-Rock-Twist” (videon där han rockar loss nere vid hamnen i något vindpinat fiskeläger ligger tyvärr inte ute på U-tube).