I dag har jag och min vän Martin känt varandra i exakt fyrtio år

David och Martin

Jag vet inte riktigt om vi är fjorton eller femton år gamla på den här bilden. Små är vi under alla omständigheter. Vi har varsin halva av fotoremsan — bilden är från Martins halva, för jag hittar symptomatiskt nog inte min just idag.

”Serendipity” kallas det på engelska när slumpen gör något ovanligt begåvat — jag kan inte komma på något motsvarande ord på svenska.

Den 14 juni 1974 anlände jag och Martin till ett fältbiologläger i norra Skåne. Det är anmärkningsvärt av flera skäl:

1. Ingen av oss har visat några som helst fältbiologiska böjelser, varken tidigare eller senare i livet.

2. Martin bodde inte i Skåne utan i Sala. (Själv bodde jag för tillfället i Skurup.)

3. Vi var tretton år gamla och inte direkt några äventyrliga typer, som var ute på strapatser utan våra föräldrar stup i ett — vi var snarare fallna åt ett utsvävande inomhusliv.

En annan serendipitet i sammanhanget: medan vi befann oss på lägret inhandlade jag i en kiosk vi hade vägarna förbi det första numret av skräckserietidningen Kallblodig.

Kallblodig11974

Det är lite bisarrt att känna så stark nostalgi och tacksamhet inför denna — om sanningen ska fram — tämligen undermåliga tidningsprodukt.

( Kallblodig var väl inte så där överväldigande bra — tidningen innehöll skräckserier från femtiotalet, men inte EC-förlagets klassiker, utan billiga plagiat som verkade vara framställda av EC-tecknarnas underbetalda kusiner från landet.)

Sedan hittade jag och Martin på olika mer eller mindre övertygande skäl till att vi inte kunde följa med ut på exkursioner för att hämta grodyngel i glasburkar — istället läste vi igenom Kallblodig-numret gång på gång, analyserade det i detalj och betygsatte de olika serierna.

Och på det viset har det fortsatt: i fyrtio år har vi undvikit kroppsansträngningar och direkt solljus för att istället dricka te medan vi analyserar olika — ofta äldre — populärkulturella fenomen, vi har turats om att sitta framför en skrivmaskin, eller suttit timme efter timme och sett på olika filmhistoriska milstolpar som Gud har en smula svårt att erinra sig (medan det hela tiden har kliat svagt i snabbspolningsfingret), eller tryckt fanzines, eller — för den delen — producerat riktiga tidningar som Kapten Stofil.

Serendipitöst är vad det är.

 

Advertisements

15 svar to “I dag har jag och min vän Martin känt varandra i exakt fyrtio år”

  1. Mats Linder Says:

    Grattis! Och här är en som är glad över att fanzineledes ha lärt känna er några år senare (tack för många goda bidrag till Summa!).

    • David Says:

      Ja — du var en av de första mottagarna av vår spritduplicerade juvenilia — och vi betraktade dig och Summa med en stor och andaktsfull beundran … Så jag tackar för min del tillbaka!

  2. Anders E Says:

    Sommaren 1974, ja. Fotbolls-VM även då. Ralf & Roland med världshistoriens näst värsta polisonger (Timrå IK:s hockeykrigare 1973-74 rubbar man icke därvid)! Och vi som kickade boll på grusplanen hemmavid låtsades vara Cruyff eller Neeskens. Eller Lato eller Szarmach. Och sen gick trista Västtyskland och vann hela klabbet. Tablå! SVT tycks f.ö. ha kört två högintressanta filmserier denna sommar. Dels en med Fred Astaire; Follow the Fleet / Flottan dansar 28/6, Swing Time / Dansen går 19/7 samt Shall We Dance / Får jag lov 2/8. Sen var detta också den tredje s.k. skräcksommaren; The Fly / Flugan 8/7, The Leopard Man / Leopardmannen 15/7, Them! / Spindlarna (!) 22/7, Haunts of the Very Rich / Paradis eller helvete 3/8 samt The Thing from Another World / Fantomen från Mars 12/8. Jo, där är luckor, fyll gärna i den som kan. Men en fin sommar var det.

    • David Says:

      Fotbolls-VM gick mig tämligen spårlöst förbi (undrar om jag ens märkte att det pågick) — däremot minns jag mig ha sett Them, The Thing och — mest oförglömligt — Flugan med Vincent Price — ”HEEEEELP MEEEE!” — den där sommaren.

      The Fly visar sig ha en ”anti-trailer” i stil med den för Psycho där Hitchcock bara går kring och antyder saker — inga spoilers här — fast Vincent var två år före skräckmästarkollegan …

      Gissningsvis såg jag även en del av Fred och Ginger-filmerna, eftersom jag har älskat gamla filmmusikaler så länge jag kan minnas (efter Tutta Rolf-serien 1969 blev jag vådligt betuttad — Rolfs flamma kan ha varit min första skolpojksförälskelse. Fast jag var förstås i hemlighet het även på Louise Edlind — Malin i Saltkråkan …)

  3. Anders E Says:

    Att vi i Sundsvall uppmärksammade fotbolls-VM lite extra kan ju ha haft med att våra Giffare förväntades ta sig upp i Allsvenskan (det gjorde de) samtidigt som stadens andralag IFK hängde dem i hasorna. Jodå, GIF Sundsvall kvalificerade sig för Allsvenskan 1975 som de omedelbart åkte ur varpå IFK Sundsvall gick upp och till på köpet blev första norrländska lag att spela två allsvenska säsonger i rad. Intressant också att såväl The Fly som The Thing blev föremål för oerhört mycket bättre nyinspelningar på åttiotalet.

  4. Fredrik Tersmeden Says:

    Serendipity = sinkadus?

    • David Says:

      Var tvungen att kolla upp Sinkadus på SAOB:

      http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/241/203.html

      Ett synnerligen spretigt substantiv, synes det: tärningskast — lyckokast — så långt är jag med men sedan — örfil — tävling — smitning — bonnpermis

      Betydelserna verkar spreta en smula …

      Å andra sidan smet ju jag och Martin från fältbiologernas exkursioner — och träffades genom ett lyckokast, så i åtminstone två bemärkelser måste det hela sannerligen sägas ha varit en Sinkadus …

  5. Mats Johansson Says:

    Hej David
    Grattis till er båda på bemärkelsedagen. Det var en i mitt tycke bra sak att fira. Svårt att tro att man kan få för många vänskapsband. Jag träffade dig nog första gången tillsammans med din far och Lasse Norling. Vi gymnasister var kanske i helt uppmärksamma på era talanger vid det tillfället. Sen naturligtvis också på de otaliga kulturevenemangen i Sala.
    Sen inte alls på många år och nu betydligt senare genom bra serier och dessa väl formulerade texter som jag läser med stort behag.
    Ha det bra
    Mats Johansson

    • David Says:

      Hej Mats! Och tack för lovorden!

      På den tiden kändes åldersskillnaden mellan er riktiga femtiotalister och oss — som bara upplevt femtiotalets sista månad i mammas mage — som ett oöverskridligt ginnungagap av tid. Numera är vi ju helt jämnåriga …

  6. mrund Says:

    Utgjorde David & Martin ”Salafandom”?

    • David Says:

      Vi var dess centralgestalter och enda medlemmar, i stort sett — och tryckte våra spritstencilerade fanzines i upplagor på upp till fjorton exemplar (vi lyckades sällan få till fler ex som var ens halvläsliga).

    • Ahrvid Engholm Says:

      Nja, Salafandom var några stycken till, även om Martin och David var den binära stjärnan kring vilket småplaneter cirklade. Davids syskon figurerade ibland i skrönorna från Sala, liksom personer som hette saker som Nibblert och Pico Ångström. Men David och Martin gjorde fanzinen, som trycktes högst ungefärligt (enär spritstencilapparaten inte riktigt behärskades). Sidor som blev över häftades slumpvis ihop med något generellt omslag och kallades Någon gång måste det komma ett fanzine som heter så här…
      Men de var roliga, skojigare än det mesta andra som utkom.
      Martin skrev en utmärkt historik om Salafandom i JVM, Lillköpingsfandom som han kallade den.

      –Ahrvid

  7. Sjörövar Jenny Says:

    Serendipi…döst nog, minns jag väl en kall, mörk och stormig vinterafton i Hjällbo därestast jag inträdde i ett kallt, överstormat och môrkt vardagsrum sânär som pâ vad som flimrade förbi pâ den bortvânda TV-skârmen som i sin tur upplyste tvâ orakade killansikten, bâda tillsynes djupt fördjupade i det som visades pâ TV-skärmen. I övrigt upplystes tvâ hâriga killmagar som ströks tankfullt av varsin hand vilken höll den hâliga Motörhead respektive Kafka T-shirten i upright-BHtop-läge alltmedan de fyra nâgot oborstade fötterna vilade pâ vardagsrumsbordet framför dem (en träplatta ovanpâ död mans kista) och perukerna lutade emot en vâgg prydd av porträtt av Stalins mor, H.P. Lovecraft samt den byronskt lockige Dorian Gray’s biograf i profil. För att utröna vilket program det var bästisarna kollade in pâ TV-n, rundade jag oförsiktigt nog ”bordet” bara för att fâ mitt livs chock: de läste varsitt vildsint illustrerat fickhäfte om porren i Soldaten Svejk samt de Gamle Härskarne bak järnridân i Pyronesien (eller dylik litteratur) till ljuset av deras praktiska läslampa: TV-n (som just visade Myrornas Krig). Jag smög ut, obemärkt och imponerad, inte sâ mycket av den konstiga lukten i vâningen utan mer av det tysta samförstând som râdde; samma samfôrstând man ibland ser hos gamla gifta par som förblivit sâ i halva eller föralldel trekvarts sekel.

    Vänligen ursäkta bristen pâ akkurata accénter men jag är utböling bosatt i Utlandet där vi har sânt med, men inte pâ samma plats.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: