Det är kanske svårt att föreställa sig — men det fanns faktiskt en tid när ingen människa på jorden hade sett Musse Pigg.
Det var först när figuren slog igenom på bred front i tjugotalets slutskede — främst kanske tack vare ljudfilmsdebuten Steam Boat Willie (1928) — som det utbröt något som måste beskrivas som en global Mussefeber.
Musse-manians matadorer drog sig inte för något — de klädde t ex ut unga film-ingenuer till den behandskade råttan och lät dem jaga pianon kors och tvärs över en varietescen …
Anny Ondra ÄR Varieténs Skälmunge — dessutom försöker hon sig på att vara Musse Pigg i ett minst sagt … öh … originellt nummer från filmen med samma namn (Die vom Rummelplatz, 1930).
Komikern George Burns sörjde varieténs död med de minnesvärda orden ”There’s no place for the kids to be lousy anymore” — och efter att ha sett Anny Ondra i verksamhet tror jag mig ha fått en fördjupad förståelse för vad han menade …
Musses nyvunna ryktbarhet innebar förstås även att fansen — och cash in-makarna — inte var helt klara över hur den tillbedda gnagaren såg ut.
Musse med lila byxor — och en något disproportionerlig Gretchen …
Tyska porslinskonstnärer hade till exempel ingen uppfattning om vad det skulle vara för färg på råttans byxor — de hade bara sett svartvita filmsnuttar — när de valde att skildra en erotiskt laddat möte mellan musen och en lättklädd beundrarinna.
Tidens Cosplayentusiaster var också lite vaga kring detaljerna när de formgav sina Musse- och Mimmi-kostymer …
Musse och Mimmi bär rullskridskor. Jultomten bär … Kinky Boots?!
Serbiskt trettiotal — Musse och Mimmi är spöklika, ansiktslösa …
Den lettiska Musse borde överväga att byta namn till Långben …
I Finland gjorde mussarna i stället ett något utsvultet intryck … (möjligen rörde det sig här om kyrkråttor.)
… Medan samma gnagare i Soluppgångens Land nog gör klokt i att skära ner på sushin … och hur många fingrar har han egentligen? har han redan gått och blivit radioaktiv?
Den nipponesiska Musse Pigg genomgick sedermera en bantningskur innan han ställde sig till den inhemska krigspropagandans förfogande i en film som Disneykoncernen skoningslöst verkar försöka utrota från internet — länken i mitt tidigare inlägg om denna superba kuriositet dog tillexempel på kort tid. Som tur är har jag hittat en ny U-tubevariant. Bildkvaliteten är något sämre än sist — men vad annat kan man förvänta sig när man får se en sån här smått subversiv samizdat-spinoff …
David Nessle 
juni 24, 2014 kl. 4:14 e m |
När jag var barn rådde namnförvirring i Sverige. Minst en veckotidning anlitade tydligen andra översättare än Kalle Anka-tidningen, och kallade honom därför för ”Micky Mus”.
juni 24, 2014 kl. 4:51 e m |
Jag har varit med om liknande förvirring under min barndom, när Saxons veckotidning envisades med att kalla Jan Lööfs Felix för …
Däremot är jag tyvärr för ung för att minnas en Lucky Luke som hette Tursamme Tony och en Dennis the Menace som lystrade till namnet …
juni 24, 2014 kl. 4:56 e m |
I vissa tidningar. I andra hette han Bosse Bus.
juni 24, 2014 kl. 4:57 e m |
Hjälp …
juni 24, 2014 kl. 10:03 e m |
Jag gråter av lycka. Satt och längtade efter ngt liknande idag när jag matade en blivande 4åring med tidiga, riktiga, tecknade filmer.
juni 25, 2014 kl. 3:15 e m |
Det gläder mig att det uppväxande släktet får se lite, flimrig svartvit hardcoreanimation — ouppfostrade Mussar som gör lite vad de vill, Svarta Pettrar som tornar upp sig, skrämmande som stumfilmsskurkar (som Eric Campbell i gamla Chaplinfarser till exempel …) Heja!
Eric Campbells mustaschspetsar skälver av illa återhållen vrede.
juni 24, 2014 kl. 10:25 e m |
Är Lasse Åberg underrättad?
–Ahrvid
juni 25, 2014 kl. 3:11 e m |
Förra sommaren informerade jag honom om att den färöiske Långben heter ”Klossmundur” — vilket jag även skrev om en gång för länge sedan:
… men det här har jag inte upplyst honom om.
juni 25, 2014 kl. 10:32 f m |
Intressant – men jag måste påpeka att de tre kyrkråttsmussarna snarare är estniska än finska – ”Rõõmsaid j õulupühi” är estniska för God jul, och man ser att det är estniska på bokstaven ö med tilde (õ), som mig veterligen inte förekommer i några andra språk. Dessutom används tyskt y (ü), som inte heller finns i finskan.
juni 25, 2014 kl. 3:04 e m |
Som vanligt fascineras jag av vilka kompetensreserver som finns i bloggens läsarrullor — tack för korrigering! Det är alltså estniska kyrkråttor — kanske rentav från den ryskortodoxa kyrkan i Haapsalu där Ilon Wiklands farfar var präst …
juni 25, 2014 kl. 2:17 e m |
O med tilde? Portugals nationalskald hette Cam ões – fast risken att förväxla estniska och portugisiska är kanske inte så stor.
juni 25, 2014 kl. 3:06 e m |
Oh, du milde! o med tilde! Uttalas tilde-oet som ett ö i Camões? E han änna famös den där Camões?
juni 27, 2014 kl. 1:36 f m |
Älskar bloggen! Vart kan man sända bisarrt stuff man hittat och sparat och glömt bort och hittat igen och tänkt slänga men sen tänkt att fan detta skulle nog Nessle bli glad åt?
PS: Haapsalu => Hapsal på svenska
juni 27, 2014 kl. 8:00 e m |
Tack! Om du vill förljuva min tillvaro med bisarrt stuff (vilket ju låter rätt oemotståndligt) så kan du skicka det till:
David Nessle
Sulitelmagatan 3D
41671 GÖTEBORG
juli 3, 2014 kl. 5:28 e m |
Bland alternativa namn på seriefigurer kan nämnas Blixt Gordon som i sin tidigaste svenska språkdräkt fick lystra till namnet ”Karl Blixt” (vilket nästan låter som något slags karolinersuperhjälte).
”Fiffige Alf” var väl dock Jan Lööfs eget ursprungliga namn på Felix? Jag har för mig att jag har läst någonstans att Lööf från början tänkte sig sin huvudfigur som något slaggs moderniserat skogsväsen, d v s Alf = alv. I det allra första äventyret bor ju Felix också ute i en liten stuga i skogen och är snäll mot djuren.
juli 3, 2014 kl. 5:40 e m |
Märkligt är ju också hur en Übermensch från Metropolis i Sverige blev en Stalin.
juli 3, 2014 kl. 8:23 e m |
Fredrik: Tack för intressant tips — upplysningen om Karl Blixt har har jag aldrig sett tidigare, bisarrt! Men det är klart — om danskarna kan kalla Blixt för …
Jens Lyn och fransoserna fyller på med …
Guy l’Éclair, så varför inte …
på tyska kallas vår vän tydligen för det aningen olycksbådande …
Blitz Gordon. Och han fajtas mot ”ungeheuer”, ohyra, vilket är exakt vad Gregor Samsa förvandlas till i en bekant Kafkanovell — vilket ger aningen sinistra associationer …
Gunnar G: NAzismen, Stalinterrorn, Stålis — tre trettiotalsprodukter som på olika sätt snuddar vid antidemokratiska ideal och drömmar om stora starka män.
Stålmannenserien Red Son som kom för några år sedan leker suveränt med dessa kopplingar — här landar kapseln från Krypton i Sovjetunionen och Stålmannen får Sovjet att besegra allt motstånd — endast bekämpad av en kosack-Batman, vars föräldrar blivit mördade av en politruk …
juli 15, 2014 kl. 7:09 e m |
Jag har hittat några Fickjournalen från femtiotalet som innehåller serien ”Pelle och Lisa”, som senare i Sverige blev känd som Snobben…
juli 17, 2014 kl. 12:49 e m |
Ah! Det känner jag inte igen — jag nappade raskt åt mig en hög Fickjournalen som händelsevis ligger i bokhyllan invid mitt skrivbord, och de innehöll bl a serierna ”Bibban”, ”Pyttan” och ”Sportis — däremot dessvärre ingen ”Pelle och Lisa”. En googling ger vid handen att P&L började i Fickjournalen, men i mina nummer — som uteslutande var från 1955 — fanns den inte. Jag får bedriva vidare studier — någonstans i mina samlingar finns ytterligare Fickjournalen av varierande årgångar …