En dag i en produktlicensierares liv

Vem var ansvarig för licensieringen av Beatlesprodukter i medio av sextiotalet? Hade personen ifråga överhuvudtaget glosan ”nej” i sitt ordförråd?

Dessa båda frågor känns högaktuella när jag sitter och slösurfar lite på nätet och studerar de mer aparta artefakterna från Beatleshysterins guldålder …

beatle-bongos

Beatlesbongotrummor. Det är ju musikinstrument. Licensiera på, bara.

beatles-licorice-box-of-record-candies-five-uk-circa-1963

Visst, lakritsskivor med de unga gudarnas porträtt — det känns inte helt ologiskt. De är inte long playing, de är long eating. Det är ju nästan spirituellt.

beatles-flip-your-wig-board-game

Beatlesspelet. Skojigt för hela familjen. Ta ett Beatleskort. Ta ett perukkort. Flip your wig. Stå över ett kast. Gäsp. Okej — kör i vind.

beatles-swingers-cake-toppers

Ni har spisat plattorna. Nu kommer tårtdekorationerna. Hmmm. Okej då.

beatles-cellophane-tape-1966

The lost Beatle Tapes. Undvik imitationer. Monkeestejpen har bristfällig vidhäftningsförmåga, och Turtles isoleringsband är helt undermåliga. Det här känns solitt. Jag licensierar.

beatles-mothball-insect-repellent

Beatles malkulor! Är det något fyra unga, dynamiska sexpaket från Liverpool vill förknippas med så är det väl malkulor. Lite motsägelsefullt kanske att Beatles ställer sig bakom något som sägs vara ”insect repellent” — men vem är väl jag att tacka nej till några spänn extra? Kör i vind.

beatles-hair-spray-talc-perfume

Hårspray! Talkpuder! Parfym! Nej, nu har botten fullständigt ramlat ur — kör, kör, kör, säger jag bara.

beatles-twig-1964

The Beatle Twig — Beatleskvisten. Det är en kvist. Med två propellrar på. Bara du och The Beatles förstår hur den fungerar. Nu borde jag kanske sätta ner foten. Det här känns inte riktigt bra. Fast å andra sidan. Licensieringpengar luktar inte. Vi kommer — så att säga — på grön kvist. Jag tackar ja. Sälj ni er Beatleskvist med bandets välsignelse.

Själv tror jag att jag ska svepa ett stort glas whisky. Klockan är ändå elva på förmiddagen.

 

Annonser

9 svar to “En dag i en produktlicensierares liv”

  1. John-Henri Holmberg Says:

    Se bara till att det blir Beatleswhisky. Eller finns den inte ännu? Beklämmande. Till hamburgarna duger en pava Elvis, men till dina texter behövs en dubbel Beatles.

  2. Magnus Andersson Says:

    Allt detta väcker många frågor.
    Kunde Brian Epstein säga nej?
    Hur mycket mäktade Selteab med att granska?
    https://en.wikipedia.org/wiki/Seltaeb

    Varför uppges en av lakritsskivorna innehålla Berry Gordys Contours-låt ”Do You Love Me?”, som Beatles aldrig spelade in (men som var en hit med Brian Poole and the Tremeloes, och som varenda brittisk invasionspopgrupp i övrigt ock verkar ha givit ut: Dave Clark Five, Hollies …)

    Varför är tårtdekorationspaketet försedd med gruppnamnet ”The Swingers” (och vilken besvikelse är förpackningstexten ”Picture approximates contents of package” tänkt att förebygga)?

    Varför har Beatles-kvisten en teckning av Gerry Marsden i Gerry and the Pacemakers på förpackningen? Eller är det Ringos turnévikarie Jimmie Nicol?

    Marknadsfördes de filippinska malkulorna före eller efter gruppens vanvördiga negligering av presidentparet Marcos’ inbjudan, från vilken medlemmarna knappt undslapp med livet i behåll?
    https://www.beatlesbible.com/1966/07/05/the-beatles-leave-the-philippines/

    Finns det några svar?

    • David Says:

      Så mycket att gnaga på … Jag kunde inte heller låta bli att tänka på Imeldas monumentala besvikelse när jag såg tillverkningslandet. Och tårtdekorationerna kanske — om sanningen ska fram — inte är vederbörligen licensierade, varför de ekonomiskt sinnade entreprenörerna tvingas kalla bandet för The Swingers för att slippa rättsliga påföljder …

  3. K Says:

    The Swingers är i själva verket en tysk damkör med 350 medlemmar. Och de fick inte plats på omslaget – därav approximationen. Och SJÄLVKLART är produkten korrekt licensierad. Ingen vettig människa skulle väl producera illegala tårtdekorationer! Hur skulle det se ut?

  4. Fredrik Tersmeden Says:

    Slutklämmen i blogginlägget påminner mig om avslutningen av avsnittet ”Reklamstrunt” i salig Tage Danielssons ”Grallimatik”.

    • David Says:

      Det kan röra sig om en omedveten stöld — Grallimatik läste jag gång på gång i tioårsåldern och kunde stora delar utantill.

      • Fredrik Tersmeden Says:

        Jag åsyftade alltså inte någon ordagrann stöld, mera av en likartad anda och tonfall. I Tages fall avrundas tre sidors ”hjärnstormning” kring en skördetröska, en vansinnesgiftig cigarett och en antifinnkräm med orden ”Nu går vi hem och läser Playboy, grabbar, så får vi lite idéer”.

  5. Elisabeth Redlig Says:

    😂😂😂😂😂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: