Der Mann der schneller schießt als sein Schatten

I kommentarerna till förrförra inlägget har vi börjat fördjupa oss allt mer i det semantiska finliret i svenska serieöversättningar — särskilt Kalle Ankas radiofrågesport och Lucky Luke-albumet Storfursten (Le Grand Duc, 1973).

Igår försökte jag utan framgång googla mig fram till vad Kalle egentligen säger när han i den klassiska svenska versionen utbrister ”Jag kan cykla utan huvud!”. Det gick sådär — istället hittade jag en massa andra upplysningar av intresse. Det är så med att googla. Det är som om man gick ut för att leta svamp och istället hittade vikingaguld. Eller vice versa.

De senaste timmarna har jag istället förkovrat mig i ”El hombre que tira más rápido que su sombra” — ursäkta, jag menar ”Lukku Láki — Skjótari en skugginn að skjóta í mark” — nej vänta, alltså ”Tursamme Tony” (som han från början hette på svenska).

Mera specifikt letar jag efter upplysningar om Der Großfürst, eller Suuriruhtinas, som den också kallas. (Jo då — jag är fullt medveten om hur spridda de här belgiska serierna är, men jag kan ändå inte undgå att känna en mild förundran när jag ser Lukku uppträda i de mest skiftande språkskrudar.)

Detta babyloniska babbel är iochförsig kongenialt eftersom jag letar efter den ryske tolkens repliker i Storfursten, som på ett slående sätt säger något om översättandets problematik. I den svenska versionen presenteras han för Lucky Luke med orden “Han behärskar vårt språk till fulländning”, varvid han med en artig bugning svarar: “Åh — min herre är alltför beskedlig!” (Jag citerar ur minnet, för det enda jag kan googla fram är det jag själv tydligen skrev om saken för något halvår sedan — tjatig som jag är.)

Ja, även idag misslyckades jag alltså med mitt uppdrag — att ta reda på hur tolken formulerar sig i det franska originalet. Problemet är att man nästan får för många träffar. När man söker på smalare ämnen är det betydligt lättare att hitta de långa, inträngande texterna eftersom det inte finns så mycket annat.

Signaturen Wee1 har läst ryska och funderade över vilka ryska fraser som kunde ligga bakom aviga vändningar som “Låtom oss livligt hämta våra hästar!” Själv misstänker jag att René Goscinny kanske inte heller behärskade ryska, men däremot skickligt skapade något som lät som skeva översättningar.

Det finns också anledning att nämna den obesjungna hjälten Kåre Persson som gjort ett fantastiskt jobb med att få till de svenska formuleringarna — gamla Lucky Luke-album är överhuvudtaget väldigt väl översatta till svenska. Det har jag konstaterat bl a genom att läsa några norska versioner, som var betydligt blekare och mera förenklade.

Det kan rentav vara så att det är Kåre Persson snarare än René Goscinny som ska ha äran för tolkens minnesvärda misslyckanden och malapropismer. Det är inte ovanligt, särskilt i friare översättningar — och det förekommer ofta i serier — att uttolkaren har tillfört en ingrediens X som inte finns i originalet.

Jag avslutar alltså gärna med att skicka en tacksam tanke till Kåre Persson, Karin och Allan B Janzon — som gjorde de utmärkta, och inte alltid helt bokstavstrogna, Tintintolkningar som jag växte upp med — och alla de andra anonyma arbetsmyror som har gjort inspirerade serieöversättningar till svenska.

(Apropå originaltrogenhet kan man för övrigt konstatera att att tyskarna verkar toppa ligan vad gäller fritt förhållningssätt. I alla fall när det gäller titlar — vad sägs om Tortillas für die Daltons, Die Daltons und der Psycho-Doc eller Kalifornien oder Tod, till exempel?)