Nu på Lördag — det vill säga 26/4 — har jag vernissage på Galleri Gläntan i Sala (Borgmästargatan 6). Utställningen pågår till 11/5. Galleriet har öppet torsdagar och fredagar 12 till 18, samt lördagar 10 till 14. Den 27/4 och den 11/5 har de dessutom extraöppet 12 till 15. (Allt detta skriver jag förstås enbart för att tillmötesgå läsekretsens önskemål om mera ohöljd reklam …)
Av någon anledning har jag målat ett antal författarporträtt (H P Lovecraft, Philip K Dick, Edgar Allan Poe), samt en del annat halvikoniskt — som Jor-El, Lara och Kal-El …
Jag avreser till Sala i morgon, vilket innebär att den febrila aktivitet som har pågått på bloggen senaste veckan förväntas avstanna något …
David Nessle 
april 23, 2008 kl. 11:27 e m |
Det känns inte bra att komma med en sådan här kommentar som den första men kommer man kunna köpa loss en tavla?
april 24, 2008 kl. 8:24 f m |
Potmo: Det är helt i linje med den här nya kommersiella inriktnngen! Visst — alla tavlor är till salu i Sala.
april 24, 2008 kl. 9:05 f m |
Är sprickorna målade, eller har du patinerat målningarna i ugnen?
april 24, 2008 kl. 9:20 f m |
Martin R: Ingetdera — genom att bestryka dem först med fernissa, och sedan med krackelyrlack (som det kanske heter — det är i alla fall så vitt jag förstår mest ett slags sockerlösning) så får man lacken att spricka självmant. Sedan kan man skita ner sprickorna med bränd umbra om man känner sig ambitiös (det har jag t ex gjort på stålmansfamiljen ovan) innan man fixerar alltsammans med ett sista fernissalager.
april 24, 2008 kl. 2:09 e m |
Ugnspatinering, se Martin R, var annars en specialitet hos en viss A. Hitler som målare…
Men nu ska vi inte associera till sånt. Är det akryl eller olja? Som tecknare antar jag att du är självlärd, men som målare?
april 24, 2008 kl. 3:31 e m |
Svensson, är det sant? Varför gjorde han det?
april 24, 2008 kl. 4:40 e m |
schyssta bananer! :D man undrar när du kommer hem igen dock. käka kanske?
april 25, 2008 kl. 9:19 f m |
Anna: För att tavlorna skulle se äldre ut. Läs mer om Hitlers Wiendagar i Alan Bullock: ”Hitler – en studie i tyranni”.
april 25, 2008 kl. 8:50 e m |
Finns det en krackelerad Klarkash-Ton också så slår jag till!
april 26, 2008 kl. 9:43 e m |
HPL har helt klart ”the Innsmouth look”. Jag önskar jag hade pengar och/eller kunde hitta till Sala. Å andra sidan vet jag inte vart jag skulle våga hänga upp honom, inte i sovrummet i alla fall (där hänger en mjukis-Cthulhu).
Temat påminner mig om en väninnas projekt. Hon målade ett antal s.k. ”postmoderna ikoner”, bl. a. föreställande Vlad Tepes och furst Felix Jusupoff.
april 27, 2008 kl. 11:38 f m |
Kul! Vore jag förmögen skulle jag kanske tagit mig dit & köpt ett verk… Hur som helst, lycka till!
april 30, 2008 kl. 11:50 e m |
En annan som ugnsbakade sina målningar var ju Dick Bengtsson. Han gick även på dem med schellack och strykjärn. Av samma skäl som Hitler, fast med dunklare avsikter. Han lär för övrigt ha varit inspirerad av både Hitler och Churchill – alltså av deras måleri – även om anledningen därtill nog står att finna i vilka de var, snarare än hur de råkade måla (fast att de båda var amatörer är antagligen inte betydelselöst i sammanhanget).
Så tycker jag mig faktiskt kunna spåra drag av Bengtssons underliga murriga bildvärld även i dina tavlor, David, men då kanske jag har råkat svepas med av det betydelsefulla sammanhanget.
maj 1, 2008 kl. 2:19 e m |
http://www.antikvariatglantan.se/3.html
Den med National Geo-ram är Dick, va? (Philip K. alltså, inte Bengtsson). Hoppas du sålde allt.
maj 2, 2008 kl. 9:52 f m |
Jag sympatiserar med enna typ av opretentiösa bildkonst som fungerar utanför ”institutionernas ramarna”, dvs den konst som oftast syns på kultursidorna.
(Hur fasen stavade jag nu till institu… ni fattar vad jag menar i alla fall”
Opretentiös, men icke detsto mindre mycket drivet i utförandet.
maj 4, 2008 kl. 8:51 e m |
Hittills har 100 personer besökt utställningen, men den förtjänar att ses av många fler. Så kom gärna till Sala.
David har fått många lovord, för såväl de ikonliknande tavlorna som serierna. Och den här veckan som kommer är det sista chansen att se utställningen i Sala, öppet torsdag till söndag.
maj 4, 2008 kl. 9:44 e m |
Ainur: Ja — H P blev lite fishy fishy eller möjligen bufo bufo på den där bilden …
Ban-Ken: Visst är det Dick som betraktar verkligheten genom ett synnerligen vattrat och missfärgat akrylglas. Clark-Ashton SMith tror jag bara att jag har sett ett enda foto på — med ett träd i bakgrunden om jag inte minns fel — och dessutom har jag lite svårt att tillgodogöra mig hans blommiga prosa: han skriver ungefär som HPL, men den magiska ingrediensen — möjligen själva HP-såsen — saknas av någon anledning. Försäljningen är det för tidigt att yttra sig om ännu — på vernissagen gick i alla fall inget iväg.
Nina & Lasse: Hundra pers låter bra tycker jag — nu hoppas vi att allmogen stormar lokalen sista helgen …
maj 8, 2008 kl. 12:34 f m |
Alzo, fem i tre på söndagen efter vernissagen steg en ensam man av tåget i Sala, tipsad av Roger Sjölander of NASZ fame, och försökte leta sig fram till utställningen. Men Sala är stort och tomt och ödsligt en söndagseftermiddag och han rasslade bort med vårlöven över ett sinistert domustorg utan minsta konstnärlig vederkvickelse.
maj 9, 2008 kl. 11:51 f m |
Apropå den Clark Ashton Smith David nämnde: visst hade HPL större sug i sin prosa, det är lite rysligare helt enkelt, men när det gäller juvelskimmer och poesi var Smith oslagbar. Lovecraft slutade till exempel dikta sedan han läst Smiths alster, hans verskonst.
För en koll på både Smiths poesi och prosa, gå till:
http://lennart-svensson.blogspot.com/2008/01/clark-ashton-smith.html
maj 9, 2008 kl. 11:53 f m |
Clark Ashton Smith nämndes av David. Vem av CAS och HPL som var bäst kan man tvista om; sant är att HPL slutade dikta sedan han sett Smiths verser, de var något i särklass. Läs mer om Smiths poesi och prosa här:
http://lennart-svensson.blogspot.com/2008/01/clark-ashton-smith.html
maj 9, 2008 kl. 11:56 f m |
Test… har haft svårt att kommentera nyligen…
maj 9, 2008 kl. 11:58 f m |
Alltså: den Clark Ashton Smith som David nämner kanske saknade HPL:s sug i berättandet, men han var förvisso en bättre poet. Läs mer om Smiths prosa och poesi på:
http://lennart-svensson.blogspot.com/2008/01/clark-ashton-smith.html
maj 9, 2008 kl. 12:44 e m |
Schleiermacher: Men då var jag ju fortfarande i stan! Vi kunde ha sammanstrålat och vältrat oss i Salanostalgi — för att nu inte tala om Dödslavemangsnostalgi (även om ordet ter sig en smula paradoxalt …)
Svensson: Spamfiltret är rensat och ska förhoppningsvis förstå bättre i framtiden — för säkerhets skull lät jag flera likartade kommentarer återställas, så filtret inte får för sig att det hade rätt på något sätt.
maj 9, 2008 kl. 8:48 e m |
David: Då gillar du inte Jack Vance heller, va? Jag går igång på både Vance och Smith men har aldrig fastnat för Lovecraft. Det kanske hänger ihop med att jag liksom Harold Wilson inte gillar HP-sås (Worcestershire däremot…). Jag tror att Smiths hela oeuvre finns tillgänglig någonstans på nätet. Den gjorde den i alla fall tidigare och i detta nu dväljs en replikerad version i de mörkaste djupen av min datamaskins innanmäte. På tal blommig prosa vill jag passa på att rekommendera Matthew Phipps Shiels ”The Purple Cloud” (men se för guds skull inte filmatiseringen med Harry Belafonte), något så ovanligt som en postapokalyptisk kärlekshistoria om en nordpolsfarare som kommer hem och upptäcker att mänskligheten i klasar har somnat in i den stora sömnen. Jag alluderade på Chandler här men Shiels språk är långt från dennes sparsmakade prosa och något helt unikt. Boken är skriven 1901 så den är gott och väl i den publika domänen.
augusti 18, 2009 kl. 8:15 e m |
Du hade bara sett en bild av CAS, säger du. Här finns flera fina bilder. Jag vill speciellt rekommendera den med honom och hans föräldrar: http://tr.im/wCYq
Den åldrade Smith har vissa droopy-eye-likheter med Poe men utseendet är ändå särpräglat. Han var en mambo fram tills föräldrarna dog, tror jag, eller tills ufot på mammans huvud for iväg med dem. Den, i mitt tycke utsökta, prunkande prosan kanske har sina rötter i att den enda högre utbildning CAS genomgick var att läsa Encyclopædia Britannica ord för ord, två gånger.
augusti 19, 2009 kl. 12:12 e m |
Ban-ken: Tack för bilder på översteprästen Klark-Ash-Toon — han var ju en riktig snygging i yngre dagar. Intressant att han och HP:s andra brevvän Robert E Howard verkar ha delat blandningen av vildsinta fantasyvisioner och modersbundenhet … (HPL bodde ju i bästa Wodhouse-anda med sina mostrar — eller om det var fastrar, jag minns inte riktigt nu …)
Vad gäller Smiths prosa kan jag nog inte yttra mig med någon större auktoritet eftersom jag inte har läst honom sedan ca 1977 — och då bara novellsamlingen Genius Loci, som jag vill minnas att jag köpte på det danska SF-meccat Fantask på St Pedersstraede (en butik jag återbesökte härom veckan med blandad nostalgi och besvikelse som följd — ur-fantask har förvandlats till en Dungeons & Dragons-håla som mest säljer trollkarlsskulpturer i hårdplast till fantasypriser ….). Vid denna späda ålder hade jag fortfarande svårt att läsa t ex Lovecraft obehindrat på engelska — när jag var fjorton försökte jag i pur desperation översätta At the Mountains of Madness för att få sammanhang i texten. Förvisso en nyttig övning, även om jag bara kom kanske tio sidor in i texten. Jag kan alltså ha missat Smiths storhet på grund av babylonisk förbistring …
augusti 20, 2009 kl. 3:22 e m |
Fantask – vilken nostalgi! Jag har fortfarande kvar deras maskinskrivna postorderkatalog från 1974 med baksidans handtextade slogan: ”Stay tuned to this art form – comic books can show reality” (citerat ur minnet).