Narkotikans Dupontare

Felix Hoffmann — nej nej nej! Hoffmann! Med två f!

I augusti 1897 hade  Felix Hoffmann bråda dagar.  Den tionde  syntetiserade han fram  ett huvudvärkspulver som han döpte till aspirin, och senare i månaden droppade ur hans retort ännu en mirakelmedicin — ett andnödsdämpande och smärtstillande preparat som inte borde saknas i något badrumsskåp.

Redan 1909 manade dock  Nordisk Familjeboks  Uggleupplaga — som annars skriver så entusiastiskt om cannabis — till viss försiktighet när det gäller Hoffmanns droppar:

Dess verkan öfverensstämmer väsentligen med morfinets, men medlet synes ännu starkare än det sistnämnda påverka hjärnan och särskildt andningscentra i förlängda märgen i förlamande riktning, hvarför vid användningen som läkemedel mycket små doser, 3-5, högst 10 mg., få gifvas åt vuxen person. Heroinet användes som lugnande medel vid hosta, andnöd och smärtor af olika slag.

Kort sagt — man kanske ska ta det lite försiktigt med diacetylmorfin, även om läkemedelsbolaget Friedr. Bayer och Hoffmann ansåg att preparatet gjorde folk ”heroiska” — vilket väl är ett välvilligt sätt att betrakta den där plötsliga lusten att stage-diva från en zeppelinare — och döpte dekokten till ”Heroin”.

Albert Hofmann — ”Ve haff vays of making you high.”

Ungefär fyrtio år senare — 1938 — satt en annan läkemedelskemist och snickrade på ett annat preparat mot andnöd i Sandoz laboratorier i Schweiz. Lustigt nog hette han också Hofmann — fast med ett f. Hursomhelst fick han fram en liten molekyl benämnd  lysergsyredietylamid (C20H25N3O).

Anno 1938 var världen om möjligt ännu mindre mottaglig för peace and love än i vanliga fall (trots Neville Chamberlains smått påtända prat om ”Peace in our time”), och dessutom försökte Hofmann framställa ett preparat mot andningsvårigheter och nedsatt cirkulation, inte något som fick än att vilja rulla sig naken i gyttjan på Woodstock Nation medan man diggade in  sitarernas toner som böljande färgsjok.

Hofmann lät alltså efterforskningarna vila ett tag, men den 16 april 1943 satte han igång igen.

Förutsättningarna för en Summer of Love hade vid det laget försämrats ytterligare: Två dagar tidigare hade en fången rysk artillerilöjtnant vid namn Yakov Stalin begått självmord genom att kasta sig mot lägret  Sachsenhausens elektrifierade stängsel (hans omtänskamma pappa Josef hade inte velat utväxla honom mot tyska fångar). Judarnas förtvivlade uppror i Warszawas ghetto rasade för fullt. Ubåtskriget i Atlanten har börjat vända till de allierades favör, beroende på att kodknäckarna i Bletchley Park för tillfället kunde läsa enigmakoden relativt obehindrat.

Men det var inte detta som upptog Albert Hofmanns tankar. Han hade råkat få lite LSD 25 på fingrarna. Preparatet absorberades av huden och efter en något äventyrlig cykeltur kom den trettiosjuårige kemisten hem och kände sig:

(…) märkligt rastlös och en smula yr. När jag kom hem lade jag mig ner och försjönk i ett inte obehagligt, berusat tillstånd som kännetecknades av extremt överretad fantasi. I detta drömlika tillstånd, med slutna ögon (jag tyckte dagsljuset var obehagligt skarpt), upplevde jag en obruten ström av fantastiska visioner, häpnadsväckande former med intensiva, kaleidoskopiskt spelande färger. Efter ungefär två timmar klingade upplevelsen av.

Mitt under brinnande världskrig hade Albert Hofmann haft  historiens första LSD-tripp. Tre dagar senare upprepade han experimentet med en större dos, och fick privilegiet att uppleva historiens första snedtändning.

Hofmann var född 1906 och dog faktiskt först  förra året, 102 år gammal, en silverhårig guru, hyllad och helgonförklarad av all världens hallucinogen-hippies …

Dessa båda Hoffmän — Hoffmann med två f och Hofmann med ett — snubblade alltså över sina upptäckter  ungefär  som Dupontarna — med d respektive t — trillar nerför en flygplanstrappa. Deras välmenta försök att ta fram nyttiga och inkomstbringande produkter åt sina arbetsgivare ledde istället till två av de farligaste — och mest lockande — drogerna i farmakologins historia …

Det är för övrigt än händelse som påminner alldeles osedvanligt mycket om en tanke att det finns en tredje äventyrlig Hoffmann,  med två f och bara ett n på slutet : Yippieagitatorn Abbie Hoffman,  en av Woodstock Nations founding fathers: