Som ett barn av sextio- och sjuttiotalets kompromisslösa tidsanda är det mig naturligtvis djupt främmande att utnyttja min blogg för att göra reklam för tidningen Kapten Stofil — postgironummer 58 12 88-8, prenumeration endast 120 :- för fyra fullmatat svällande nummer av Sveriges enda ideellt producerade superhjältetidning — så därför måste jag tyvärr låta bli att säga något om att nummer tjugotvå, ett sprängfullt metanummer, just har nått ut till välsorterade tidningsdistributörer (defintionen av ”välsorterad” är i det här fallet att de råkar ha Kapten Stofil).
Egentligen är det ju lite synd att jag inte nänns nämna något om numrets serier — till exempel stofiläventyret Geezer of the carribbean där Kapten Stofils tecknare Joakim Lindengren flyr till den karibiska övärlden undan sina åtaganden som Stofiltecknare och ansätts av sitt överjag (i form av Kapten Stofil) som kräver att det ska hända något. Eller om att Ursula Andress strax därpå dyker upp …
Och ännu mindre har jag ju mage att plugga min egen serie där Den maskerade proggaren möter skurken Postmodernisten, vars superkraft är att han kan dekonstruera det narrativa flödet i den berättelse som han själv är med i.
Med sorg i hjärtat får jag även avstå från minsta antydan om hur John Andersson i Getsons skildrar hur Brian Eno som barn ser på ett avsnitt av TV-programmet Getsons, sedan äter han en middag bestående av sylvassa marsianska daggmaskar.
Inte en stavese kommer heller att gå över mina läppar eller tangentbordsfngrar om hur IRA-ponken Jimi, ursäkta, Pina Komeini, J.R.!, förlåt, jag menar Joakim Pirinen fortsätter att vränga sitt namn ut och in i ännu en anagramserie, eller om hur Camilla Forsmans juverstinna hjältinna Karro Ko upplever kryptisk komik eller hur Johan Wanloo offentliggör den mäktiga fantasytrilogin om Ett surkart med dragspel .
Men mest grämer det mig kanske att jag inte kan nämna att Martin Kristenson skriver i Stupidoblocket om musikaler vi inte minns och att Johanna Broman Åkesson publicerar sista delen i sin artikelserie om när rumban och samban kom till Sverige.
David Nessle 
maj 11, 2006 kl. 8:19 e m |
Ack, om du ändå kunde ha berättat för oss om det! Det skulle ha låtit jätteintressant och lockat till köp.
Postmodernisten har jag kämpat med i åratal på universitetet. Jag brukade ofta säga att jag önskade att jag var som han, för i så fall hade jag kunnat avfärda honom som en historiskt kontingent social konstruktion. Nu var jag som realist i stället tvungen att acceptera att han faktiskt existerade på ett objektivt konstaterbart sätt.
maj 11, 2006 kl. 11:05 e m |
Ingen skada skedd, herr redaktör, jag känner redan de utelämnade fakta utan och innan. Men nog borde en serietidning utkomma med om inte 52, så åtminstone 26, eller i värsta fall 13 nummer om året! Annars riskerar vi ju att såväl kaptenen som lädernuckan avlider av ålderdomssvaghet innan deras snåriga förhållande når sin upplösning (fast förhoppningsvis tvärtom)! För att inte tala om den mängd folkets fiender som återstår att nedkämpa, t ex Den Mystiske Mannen!
maj 11, 2006 kl. 11:44 e m |
Om välsorterade tidningsdistributörer har fått det nu så kommer den att finnas hos välsorterade seriebutiker [läs Staffars Serier] på torsdag nästa vecka först.
maj 12, 2006 kl. 12:45 f m |
Martin R: Postmodernisten är naturligtvis en svår motståndare även för Proggaren — kanske rentav övermäktig, vem vet? Det finns bara ett sätt att ta reda på det! KÖP TiDNINGEN! Nej, vänta, vad hände nu — jag menar — stjäl den… nej… kolla i den på biblioteket — eller lura era vänner att prenumerera.
Civing: Även om Kapten Stofil och Lädernuckans romans skulle blomstra av en tätare utgivningstakt är nog risken stor att de kombinerade tecknarna/redaktörerna/lagerarbetarna/skribenterna skulle tackla av i förtid och bli ännu mera vaxgula och tuberkulösa om vi tvingades göra flera nummer per år …
Staffar: Hoppsan — jag menade förmodligen att välsorterade prenumeranter har fått tidningen nu …
maj 12, 2006 kl. 3:29 e m |
”Den maskerade proggaren möter skurken Postmodernisten”! Wo-hoo!
*Mikael Segerström-imitation*: ”Det kommer å bli dödsspännande!!”
:)
augusti 25, 2006 kl. 4:36 f m |
Tack för din infallsvinkel på Ulla Billquist. Hade inte hört den förut. Det var mycket intressant!