I år har jag följt såväl hockey-VM som melodifestivalen helt och hållet genom tidningar, nät och dämpade vrål från grannarna — precis som jag avnjöt fotbolls-VM förra året.
Särskilt melodifestivalen verkar i år ha förvandlats till en fullkomligt bombastiskt disproportionerlig pseudohändelse — det enda som rimligen skulle kunna överträffa spektaklet är om de på något sätt lyckades göra om Kalle Ankas jul till en dokusåpa och sedan direkt röstade ut Bengt Feldreich.
Det aningen komiska i medias bevakning av evenemanget blir extra tydligt när man inte sett ens en enda deltävling — utan bara läst kvällstidningarnas andlösa rapportering om artisternas ”hemliga vapen” och tagit del av ”schlagerexperternas ” ”analyser” där de eggat upp sig själva till total extas över Sveriges vinstchanser.
Och sedan förlöses plötsligt all denna spända, julbarnstindrande förväntan i ett enda stort ”Lägg ner skiten” (Aftonbladets världskrigsrubrik på förstasidan häromdagen).
Nu är det dags att ”hantera besvikelsen” och ”utvärdera vad som gick snett”. Den svenska förbundsarken har krossats under den obarmhärtigt framrullande postsovjetiska pansarvagnens larvfötter — och bland annat blivit nesligt utskopad av en teletubby i stanniolpapper med alarmerande låg hippfaktor. Förståsigpåarna lägger pannan i djupa veck och förklarar att öststaterna ”bara röstat på sina grannar” av de mest irrelevanta och lokalpatriotiska skäl. Jag finner det i och för sig lite svårt att tro att just Serbien har vunnit förstapris på grund av sin enastående grannsämja.
Men det är klart — någonstans måste ju all denna vildsinta hype ta vägen. Den kan ju inte bara förångas, efter att journalisterna har stångat pannan blodig mot postglasnostens grymma demografiska verklighet. Särskilt inte efter att vi målat upp schlagerskimrande imperiedrömmar:
Ur vägen moskoviter!
här vankas glitterrock,
nu får vi ser hur biter
en äktsvensk nakenchock!
Och en mot tio ställdes
av retad vasa-son.
Ur högtalarna skrälldes
ett väldigt, våldsamt dån!
Nu blev det istället — nesligt nog — så att The Ark mötte sitt Waterloo — eller menar jag tvärtom?
David Nessle 
maj 16, 2007 kl. 8:36 f m |
Kan inte annat än instämma i talet om pseudohändelse. ”Jomen, det blir surt i röven av rönnbär” som Socker-Conny säger.
maj 16, 2007 kl. 11:52 f m |
”Serbien” är inte detsamma som serbiska/andra typer av krigartyper.
maj 16, 2007 kl. 12:22 e m |
Jisses amalia, jag har missat EM i sjung! (Nattsudd visade en gång företeelsens utveckling med hjälp av två stenar). Tack för låttexten, den ska hänga på matsalsväggen evinnerligen!
maj 16, 2007 kl. 1:09 e m |
Apropå Waterloo… såg förresten Björn Ulvaeus intervjuad av Stina på TV igår. Om man lyckades övertala ABBA att återförenas för EN ENDA sång i Melodifestivalen, skulle de vinna lätt…
…fast enligt Björn hade de redan tackat nej till ett anbud på flera MILJARDER spänn för att spela igen.
Så vinstchanserna förblir nog små…
—-
Doh! Så dum och närsynt jag är som inte läste innantill! När jag såg löpsedeln ”LÄGG NER SKITEN” trodde jag att Aftonbladet syftade på Aftonbladet…
;-P
maj 16, 2007 kl. 2:11 e m |
Själv blev jag, ofrivilligt, utsatt för den senare halvan av pseudoeländet, stirrade i mållös fasa, kunde tyvärr inte slå händerna för ögonen för att undslippa skräcksynerna, eftersom jag höll dem för öronen mesta tiden.
Sällan haver jag hört så många sjunga så falskt?!Snuft…
A.R. Tyvärr är det nog ett fåfängt hopp… :D
maj 16, 2007 kl. 7:30 e m |
Det enda jag såg av melodifestivalen var det lilla nycirkus-mellanspelet som faktiskt var jättebra. Av en slump råkade jag gå in i tv-rummet precis efter sista låten och före röstningsproceduren, och det var ju inte helt fel. Resten är jag rätt ointresserad av. Fast jag tyckte att Serbiens sångerska såg cool ut.
maj 16, 2007 kl. 10:30 e m |
Lysande inlägg, David! Du regerar!
maj 18, 2007 kl. 2:01 f m |
Åka, du skämtar! Just den där nycirkusen var ju bland det mest patetiska av alltihop. Jag såg större delen av festivalen, jag och vännerna bänkade oss för en orgie i nedsättande kommentarer. Det är härligt att ägna en helkväll åt att samfällt spy galla över något som totalt saknar betydelse. Falsksången får man stå ut med, det är värt det för att få kverulera riktigt ordentligt.
maj 19, 2007 kl. 2:19 e m |
Vad menar du, Mark? Jag gillar spektakel och skämtar inte alls. Varför var det patetiskt? Kanske är du en sån där snobb som ser ner på allt som inte stämmer in på din egen uppfattning om god smak (kanske en nycirkus-förståsigpåare?), och jag har då i dina ögon gjort bort mig genom att tycka om det. Men jag tyckte faktiskt att det var riktigt skoj med hårdrockscello, och jag tycker att det är kul att folk kan syssla med att sluka självlysande svärd och göra trapetskonster. Du behöver inte gilla det, men jag kan väl få tycka att det är kul.
maj 21, 2007 kl. 10:01 e m |
”väl rutet, hövding!”