Lapplands landskapsvapen

Dagens ungdom är sorgligt illa underrättad när det gäller vår nationella heraldik. För att råda bot på detta — och eventuellt också själv lära mig landskapsvapnen vid 47 års ålder — börjar jag nu en liten artikelserie, som är tänkt att med oregelbudna intervaller fortsätta tills vi nått Skåne, eller jag har blivit komplett uttråkad — vilket som nu inträffar först …

Det finns en anledning till att jag börjar mina sköldstudier i norr — Lapplands aningen kissnödiga och lätt trippande vildman hör till de mer anslående regionala symbolerna:

Fast nuförtiden är han förstås ofta rätt tilltråkad och står med båda fötterna stadigt på jorden:

Dessutom har han gått och blivit röd. Först var han svart, sedan blev han hudfärgad (som i det första exemplet) och1949 antog han denna aningen olycksbådande faluröda lyster, som möjligen avser att spegla regionens politiska preferenser.

I det finska Lappland bor vildmannens bror, som verkar vara av mera konservativ läggning och fortfarande är skär:

Den finske vilden förefaller ruva över någon gammal oförrätt. Kanske undrar han varför han och brodern är de sämst påklädda landskapssymbolerna när de tvingas bo i det bistraste klimatet. Jag klandrar honom inte för hans mörka uppsyn. Men till skillnad från broderns budgetbetonade björklövskrud har den finske vildmannen i alla fall en rejäl, militärgrön blöja för att skyla de ädlare delarna. Även hans knölpåk verkar mera gedigen än den svenska varianten, vilket inte förvånar mig det minsta.

Enligt Wikipedia är vildmännens klubbor av guld. Det verkar inte särskilt norrländskt tycker jag — snarare lite knapsu.