Skillingtrycket lever och har hälsan

Förr i världen var det närmast en självklarhet att stora händelser skulle förevigas i sång. När Abraham Lincoln sköts ner på Ford Theatre 14 april 1865 var även svenska skillingtryckskribenter snabbt ute på banan — redan två veckor senare framfördes Hans Henric Hallbäcks känsliga skildring av tragedin:

Har ni hört den förskräckliga händelsen?
Den är sann ty den hände just nu.
Att kungen av Nordliga Amerikat
blev skjuten, ja skjuten mitt itu.

Tjolahopp tjang tjong falleladalla,
tjolahopp tjang tjong fallierej.
Att kungen av Nordliga Amerikat
blev skjuten, ja skjuten mitt itu.

Han gick ut för att se komedianterna
för det rogade Hans Majestät
Men inte kunde han väl tänka,
att han skulle bli skjuten just för det.

Jag måste säga att jag blev förvånad när jag upptäckte att sångens upphovsman slutade sina dagar som docent i estetik vid Lunds universitet. Den tämligen naiva tonen fick mig att tro att Lincolnvisan hade sett dagens ljus i någon särskilt ensligt belägen backstuga, men tydligen var detta allmogemåleri med presidentblod avsett som en parodi på skillingtrycksstil.

Nordmalingsdådet är i alla fall The Real McCoy — en gripande skildring av en brutal ångbåtsmaskinist och en restriktiv ölutskänkerska, komplett med efterföljande likskändning på Nordmalings kyrkogård:

Det var ej längesedan
Uppå en norrlandsbåt
Som maskinisten redan
Mot en har lagt försåt
Det var emot en qvinna,
Ångbåtens restauratris
Hon döden skulle finna
Af hat naturligtvis

Wid Kylörn maskinisten
Blev nekad öl vid land
Deraf kom hela tvisten
Och med en kraftig hand
Han skuffar restauratrisen
I böljans kalla famn
Hon dog och mordbevisen
Har träffat mannens namn.

(…)

Nordmalingskyrkogården
Nu hyser hennes ben
Och på den enkla vården
Man lade kransar sen
Men hör hvad sedan hände
Den döda qvinnans kropp
En niding liket vände
Hon drogs ur kistan opp

Fast hon låg kall på båren
(Jag ryser vid de ord)
Hon slets av hufvudhåren
Det värre var än mord
Men dertill ena handen
Den tvärs afhuggen var
Och i den mörka sanden
Den fanns hos offret qvar.

Man kunde tro att den här typen av sentimentala och sensationalistiska aktualitetsvisor försvann ganska snabbt efter nittonhundratalets gryning, men tydligen har de funnit en fristad inom amerikansk country — så sent som på sextio- och sjuttiotalen var det snarast rutin att snabbskrivande sedeskildrare skapade sånger om  de förskräckliga händelser som timade i Nordliga Amerikat och gav ut dem på skiva.

Dessa bålda entreprenörer skänkte oss inte bara en utan två ballader om bilolyckan vid Chappaquiddick som gjorde slut på senator Ted Kennedys presidentdrömmar — såväl Don Eddings Chappaquiddick Bridge (lyssna  HÄR) somVoices of Cape Cods olidligt smöriga The Ballad Of Mary Jo (Mary Jo var den unga kvinnan som dog när bilen körde av bron).

För den dåtidsintresserade kan vi även rekommendera Tom Lees något dunkla skildring av maffiaanstuckne transportarbetarbossen Jimmy Hoffas försvinnande 1975 —  Ballad Of Jimmy Hoffa — eller varför inte en sirapssentimental sång om en ung miljonärsdotter som har blivit kidnappad av symbiotiska befrielsefronten och börjar begå bankrån tillsammans med gärningsmännen — Al Cartwrights Patty (Pattys efternamn är förstås ”Hearst” om nån undrar).

Men den allra förskräckligaste händelsen under perioden var väl Mansonfamiljens bestialiska mord på Sharon Tate och hennes vänner, som countrynestorn Red River Dave skildrar så målande i sången The California Hippie Murders:

It was in the sixth decade of the twentieth century
when the hippie movement plagued our continent.
Living lives devoid of care, short of cash and long of hair
they were dropouts from the great establishment.

Oooh, the California hippie murders,
flashing knives and blood,
and the word ”pig” carved upon a young girls breast.
A mother pleading for her unborn son,
while they killed their victims one by one.
It was the worst crime in the annals of the west.

Their leader was evil,
accursed from his birth.
He hypnotized and mesmerized each girl.
With dope, sex and music
he invaded the earth,
preparing his kingdom, a hippie world.

Man kan möjligen diskutera det smakfulla i att skriva en sån här sång — och kanske ännu mer ifrågasätta det joddelsolo som utbryter mitt i splatterskildringen. Hans Henric Hallbäcks något malplacerade ”Tjolahopp tjang tjong falleladalla / tjolahopp tjang tjong fallierej” i Lincolnvisan får anses överträffat med viss marginal av den sentida skillingtrycksnickaren.

I likhet med artonhundratalets aktualitetsvisekompositörer utmärker sig inte countrysångarna främst genom nyansrikedomen i sin samhällssyn — skälet till att Hanoi Jane (dvs Jane Fonda) protesterar mot Vietnamkriget är t ex inte svårt att förstå enligt sångaren Leon Rausch:

Don’t listen to the man called Ramsey
and the girl called Hanoi Jane
both traitors to America
with communistic brains.

(…)

Jane called our POW:s [dvs krigsfångar] stupid and liars
but she has communistic ignorance on her brain.

Lika trosviss är den politiska analysen hos Warren Farren i låten Chicago 7, om de sju hippieledarna som åtalades efter kravallerna i samband med demokraternas partikonvent i Chicago 1968:

Seven hate-filled sons of Hades came to old Chicago town
and threatened they would do their best to tear Old Glory down.
Because of them the streets ran red and freedom hid her face
to think that native sons of hers would cause her such disgrace.

Well, though it would have been her right to strike the seven down
Dame Liberty said ”Harm them not, the answers must be found”.
Just why the heart of seven sons so blindly filled with hate
would bring destruction to the land, their brothers failed to say.

REFR: Take these seven sons of Hades,
mark them so the country knows
they made a deal with Satan
with a price tag on their souls.

(Hör hela sången HÄR)

För en del andra vittnen till händelserna i Chicago komplicerades bilden kanske en smula av den extrema polisbrutaliteten — till exempel det faktum att åtskilliga pressfotografer och journalister urskillningslöst mejades ner av batongerna — men Warren låter i sånt plotter skymma väsentligheterna: det faktum att Abbie Hoffmann et consortes har ingått en pakt med djävulen.

Samma politiska klarsyn verkar utmärka countryns ideologiska falang än idag — så sent som år 2007 åberopade countryrockaren Clint Black Hin Håles ondska som stöd för invasionen av Irak i en smått osannolik sång med titeln Iraq and I Roll:

You can wave your signs and protest
against America taking a stand,
the stands America’s taking
are the reason that you can.
If everyone would go for peace
there’d be no need for war.
But we can’t ignore the devil,
he’ll keep coming back for more.

(…)

Now it might be a smart bomb,
they find stupid people too.
If you stand with the likes of Saddam,
well, one might just find you.
Iraq, I rack ’em up and I roll,
I’m back and I’m a hi-tech GI Joe.
I got infrared, I got GPS,
I got that good old-fashioned lead.

Okej — av ovanstående sång kan man kanske inte direkt dra slutsatsen att det moderna skillintrycket har hälsan — men lever gör det uppenbarligen …

36 svar to “Skillingtrycket lever och har hälsan”

  1. Dvärghundspossen Says:

    Det är svårt att parodiera nånting som är så parodiskt i sej självt… Lincoln-visan fanns med i nån sångbok jag hade som barn förresten. Jag gick och sjöng på den ibland utan att ha den blekaste om vad den handlade om.

  2. Ahrvid Engholm Says:

    Och så säger de att ”högern” inte har några bra slagdängor…

    –Ahrvid

  3. Gunnar Gällmo Says:

    När president Kennedy sköts 1963 var det någon tidningsskribent – har glömt vem – som citerade just Lincolnvisan, och tog den som utgångspunkt för hur mycket smaken utvecklats sedan dess. Countryns senare utveckling tycks i någon mån ha vederlagt hans ståndpunkt.

  4. David Says:

    Dvärgundspossen: Min mamma sjöng Lincolnvisan för mig när jag var liten och jag vill minnas att jag uppskattade den mycket — trots bristande historisk orientering.

    Ahrvid: Åtminstone den amerikanska högern verkar inte ha några problem med att göra sina ideologiska uppfattningar till slagdängor — så t ex sångerskan Janet Greene som jag skrev om i bloggens barndom:

    https://davidnessle.wordpress.com/2006/01/20/anti-baez/

    Gunnar G: Ja, med tanke på att just Lincolnvisan är parodisk och att nittonhundratalet — som vi just hört — bjuder på en hel del ganska storsnyftiga skillingtryck så kan påståendet rentav sägas ha varit ett dubbelfel.

  5. Tweets that mention Skillingtrycket lever och har hälsan « David Nessle -- Topsy.com Says:

    […] This post was mentioned on Twitter by PiratförlagetMattias, Anna-Stina Takala. Anna-Stina Takala said: RT @piratforlaget: David Nessle bloggar: "Skillingtrycket lever och har hälsan" http://bit.ly/fKdEHq […]

  6. Gustaf G Says:

    Det finns även exempel på moderna ”vänster-skillingtryck” inom countryn. Här är ett bidrag från tidigt 1990-tal där Dead Kennedys gamle sångare Jello Biafra slagit sina påsar ihop med subversive countrysångaren Mojo Nixon och hans band The Toadliquors.

    Sången handlar om en brand i ett kycklingsslakteri (finns omnämnd i ”Snabbmatslandet” av Eric Schlosser) där flera personer dog. Fabriksägaren hade låst nödutgångarna för att förhindra olovliga raster. Mojo sjunger.

  7. Gustaf G Says:

    Det där blev ju helt fel! (Men en bra sång). Den här skulle det vara.

  8. Robert Huselius Says:

    Finns ett härligt ”song poem” (vilket ju ofta betyder hafsig studiocountry och oengagerad b-sångare, så även här) vid namn ”Chicago policeman”, som också behandlar upploppet -68, men, som titeln antyder, ur polisiär synvinkel.

    ”The hippies were dirty, the yippies were vile
    The commies were there to keep them rile
    The mayor didn’t want Chicago ruined
    And that’s what they were intent on doin’
    They hate America and all that’s good
    But they call it love

    They hit us in waves with their weapons of war
    With spikes, bottles, clubs our flesh they tore
    We heard them run down Michigan Av.
    ‘S a good thing riot equipment we have”

    http://www.wfmu.org/365/2003/183.shtml

  9. J-h:n Says:

    Men naiva och patetiska sånger med ett uttalat politiskt budskap är väl en annan sak? Annars hade man kunnat räkna in stora delar av den svenska proggen. Skillingtrycken hade ju inget ärende på det viset, de bara skildrade en uppseendeväckande händelse i gräll färgsättning, ungefär som kvällspressen i dag. Men visst, tendensen att lägga skulden för en hemsk tragedi på någon strömning i samtiden som man ogillar har väl alltid funnits.

  10. David Says:

    Gustaf Grötfat: Tack för gelatinöst och indignerat bidrag — och bonuspost!

    Robert H: Tack för länk — låten i fråga har varit uppe här på bloggen tidigare, för flera år sedan tror jag — men besitter givetvis en evig aktualitet.

    J-h:n: Din distinktion är högst rimlig och jag var väl lite medveten om att mitt inlägg höll på att kantra över i mera direkt politiska sånger. Iofs är det inte alla skillingtryck som låter sig inrangeras i din definition — det finns mängder av fiktiva flickor på lasarett och påhittade kärlekspar som Hjalmar och Hulda:

    dessutom förekommer tydligen direkt politiska partsinlagor som t ex

    SVINEN OCH RÖSTRÄTTEN
    eller
    Hur en storbonde på en ”kritisk” dag kan förlora
    både svin, rösträtt och anseende

    … från 1895. Men i sak håller jag med dig — man vill helst att ett skillingtryck ska vara något i stil med nedanstående:

    Titanic, jättebåten så majestätiskt stor
    har allting så förstklassigt, på säkerhet man tror,
    och då den lugnt och ståtligt därför nu lämnat land
    den inger tillförsikt och ej fruktan minsta grand.

    Sin första tur den gjorde på havets blåa våg,
    och kapten Smith så stolt på sitt vackra fartyg såg.
    Han tänkte, segervisst ska den plöja böljan blå
    och trotsa alla hinder och målet snarast nå.

    Men så stod det ej skrivet i ödets stora bok,
    och så den stora farten var kanske ej så klok.
    Kaptenen ville visa om kampen dock blev hård
    Titanic vore mäktig att slå ett stort rekord.

    Men ack, naturens makter ej någon trotsa kan,
    Titanic aldrig målet för första resan hann.
    Ett isberg kom i vägen och snart låg Titanic
    så redlös där på vågen i ramponerat skick.

    Och ifrån tusen strupar nu höres ack och ve
    och ingen kunde räddning i villervallan se.
    Fast man till räddningsbåtarna raskt och manligt tog
    så de till tvenne tusende mänskor ej förslog.

  11. Arrug Slahmag Says:

    Finns originaltexten till Lincolnvisan på nätet nånstans. ”Will ni höra så ynkelig en händelse”

    Enligt wikipedia är texten med ”har ni hört den förskräckliga händelsen” en senare text av Lars Bondeson.

  12. David Says:

    Arrrgh! Quelle blamage, Slahmag! Jag utgick ifrån att divergenserna mellan de olika textversionerna mest handlade om en viss modernisering av språkdräkten. Jag har inte heller lyckats hitta originalet på nätet så att jag kan jämföra dem. Någonstans i mina samlingar har jag Freddie Wadlings Mordballads-CD som innehåller urversionen — och vill minnas att den var ganska lik den modernare — men eftersom jag tyvärr inte kan googla verkligheten är jag inte säker på att jag kan få fram den … Någon av bloggens raska och lustiga läsare får gärna rycka ut och kontrollera hur mycket Freddieversionen skiljer sig från den som finns insjungen av Hotennanny Singers och även framfördes på Vimarskolans höstshow 2010:

  13. Fredrik T Says:

    David, Lincolmvisan är inte bara en studentikos paraodi – den skrevs t o m till 1865 års studentkarneval i Lund! Jag skrev en artikel om detta och bakgrunden till det i tidningen Lundagård för många år sedan – skall försöka leta upp mitt manuskript och skicka det till Dig!

  14. Fredrik T Says:

    PS Hans Henric Hallbäck (vars wikipediaartikel jag i stor utsträckning får ta på mig ansvaret för) är dock oskyldig till den infantila refrängen ”Tjolahopp tjang tjong falleladalla / tjolahopp tjang tjong fallierej”. Den lades till senare när visan togs upp och gavs vidare spridning genom en verklig bondkomiker (jag tror att det var Skånska Lasse) och väl därigenom fick sitt falska rykte som ”äkta” skillingtryck.

  15. David Says:

    Fredrik T: Kunde just tänka mig att du var insatt i ämnet — och läser gärna mera om bakgrunden. Jag blev nästan förvånad över att Wiki-artikeln i detta tämligen smala ämne A) fanns B) var så initierad — men nu har jag alltså fått förklaringen …

  16. Tusse Says:

    Tusse ber att blygsamt få presentera sitt bidrag till genren, likt Lincolnvisan baserat på en verklig händelse:
    http://tussetuss.wordpress.com/2010/04/03/dagens-vers-10003/
    Det bör dock påpekas att den olyckliga damens rätta namn är ”Amelie” (okej, Fantomen heter ju Dragos, egentigen!)
    Således skall första raden i tionde versen lyda: ”Så kan det gå när man släpper mig fri”.
    Och vi kan sjunga den här:
    http://www.youtube.com/watch?v=oEFPmo5lwTM (3:10)

  17. Fredrik T Says:

    Med risk för att förefripa min egen utlovade artikeltext finns här en artikel i Sydsvenska Dagbladet Snällposten där det står en del om turerna kring Lincolnvisans urpremiär:

    http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/dygnetrunt/article18429/Ingen-skandal-stoppar-en-karneval.html

    Och här har vi svar på frågan hur lång tid det bör ha tagit innan nyheten om mordet nådde Sverige:

    http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=52&vid=98

  18. schleiermacher Says:

    Lincolnvisan finns bedårande insjungen av Helmer Linderholm i Kopparberg. Tyvärr kan jag inte hitta den i internets annaler. Hans tjofaderittande är något annorlunda.

  19. Bengt O. Says:

    Titanicvisan – Hylinger eller Nessle?

  20. Robert Huselius Says:

    Åh! Åh! Kom att tänka på en dokucountrydänga som jag verkligen ÄLSKAR: ”The school house fire” av Dixon Brothers. Finns på den makalösa samlingsskivan ”Down in the basement” … men förstås även här:

    ”You could hear those children screamin’
    while the flames were rollin’ high’r
    Daddy, come and get your baby
    Will you stand and let it die?”

    Det sätt att berätta helt fruktansvärda, avgrundstragiska historier utan några omskrivningar och med en kargt stoisk attityd, är något underbart med tidig country.

  21. Gunnar Gällmo Says:

    Svenskarne kunde också:

    ”Han högg huvet av gesällen.
    Detta gjorde han om kvällen.
    Kroppen slängde han i åen.
    Sen gick han ifrå’en.”

  22. Fredrik T Says:

    Lyckades gräva fram min gamla artikel ur en semipensionerad dator och även till slut öppna det obsoleta filformatet. Den är inte längre än att det förhoppningsvis går att klistra in hela klabbet här nedan:

    SKANDALER VI GLÖMT V: VISAN SOM RETADE DE LIBERALA

    Den 18 april 1865 samlades liberalt sinnade helsingborgare på hotell Mollberg för att fira de nordstaternas senadste segrar i amerikanska inbördeskriget. Under ledning av Öresunds-Postens redaktör Borg utbringades ett niofaldigt leve för president Lincoln samt avsändes ett svulstigt hyllningstelegram till denne, vari man framförde ”sin djupaste wördnad för hwad ni gjort för slafwens befrielse och mensklighetens frihet.”

    Problemet var bara att när telegrammet avsändes var president Lincoln mördad sedan fyra dagar!

    Två veckor senare höll Lunds studenter sin då årliga karneval eller ”majfest”. Temat var ”Olympens marknadsfärd” och handlade om hur de grekiska gudarna nedsteg till jorden för att gå på marknad i orten ”Skråköping”. Till de stilenliga inslagen på marknadsplatsen hörde försäljning av parodier på skillingtryck, tidens melodramatiska folkliga schlagers.

    En visa var skriven av studenten Hans Henric Hallbäck (1838-85) och handlade just om mordet på Lincoln. Som framgår av dess titel ”En ynkelig Wisa om hur Hans Majestät Abraham Lincoln blef skjuten ihjäl i Norra Amerika utaf en nedrig slafpatron” var dess udd inte riktad så mycket mot presidenten som mot mördaren, den ”djeflige banditen” om vilken det sjungs att ”Det war fan, huru rälig han såg ut!” Mest skall visan dock ses som en drift med själva den litterära genren, inte det besjungna i sig.

    Karnevalen drev dock även det något pinsamma hyllningstelegrammet. I programbladet skildras hur skråköpingsbornas talesman Herr Grob (ett föga smickrande anagram på Borg = ”grov” på tyska) framträder inför Olympens gudar med förslaget att Lincoln måtte upphöjas till halvgud. Förslaget avslås.

    Också Hallbäcks visa blev inblandad. Under karnevalen gick några deltagare runt och sjöng denna till positivackompanjemang samtidigt som de bar på ett plakat. Detta visade Lincolns genomborrade huvud samt, i bakgrunden, en ångbåt med namnet ”Helsingborg” – en tydlig anspelning på Borgs telegram.

    En skildring härav kunde några dagar senare läsas i den konservativa tidningen Snällposten, varur den citerades i Borgs egen tidning Öresunds-Posten. Här hade dock detaljen med ångbåten strukits, varför det kom att se ut som studenterna endast velat göra sig lustiga över själva mordet. Rubriken var ”Akademisk råhet”.

    Det är nu Lincolnvisan blir den fjäder den liberala pressen gör en höna av. Upprördheten över det enstaka sånginslaget leder snart till att hela karnevalen beskrivs som ”vidrig” och”ett slags nidfest med anledning av Lincolns död” (Viktor Rydberg i GHT). Steget är sedan inte långt till att angripa hela universitetet för att vara ett inskränkt tillhåll för ”konservativa, föråldrade och utlefwade åsigter”, för ”ruttenhet” och ”slafwisk anda”.

    I Aftonbladet skrev signaturen Orvar Odd att den ”permanenta dimman” i Lund endast var gynnsam för chaminjoner och att universitet ”Öfverleft sig sjelft”. Lincolnhistorien blev här ännu ett slagträ i en liberal agitation för flyttandet av Lunds och Uppsala universitet till de mer liberalt präglade orterna Göteborg och Stockholm. Någon flytt blev det inte, men tack vare en fond initierad samma år blev Stockholms universitet verklighet 1878.

    Hur gick det då för visförfattaren Hallbäck? Enligt vissa uppgifter skall han tillfälligt ha tvingats att lämna sin akademiska karriär, och faktum är att han saknas i universitetskatalogen hösten 1865. Nästa vår är han dock åter, disputerar på en avhandling om romankonsten och blir 1867 docent i estetik. Visan tycks inte alltför illa ha skadat denne man som beskrivits som ”under mer än två decennier en av studentkårens populäraste och inflytelsrikaste medlemmar”.

    Att inte heller karnevalstraditionen tog någon skada torde vara uppenbart. Nästa år är det ju dags igen, och det återstår bara att se om 1998 års karnevalister vågar smyga in något skämt om Lady Di eller liknande…

  23. Fredrik T Says:

    Efter att ha postat inser jag att det nog var en icke korrekturläst version jag hittade…

  24. Gunnar Gällmo Says:

    En liten korrigering:

    Stockholms universitet blev inte alls till 1878. Stockholms högskola blev visserligen till då, men med den absoluta föresatsen att på inga villkor förnedra sig till att bli ett universitet. Universitetet grundades, i strid mot högskolans ursprungliga avsikter, först 1960.

    Göteborgs högskola grundades för övrigt 1891, och blev universitet 1954.

    Vad beträffar Rydbergs reaktion kan kanske nämnas att han själv varit lundastudent ett tag, men efter att ha ägnat ett läsår mer åt studentliv än studier hoppade han av. Någon akademisk examen avlade han aldrig, men blev ändå professor just vid Stockholms högskola 1884. När landets båda universitet erbjöd honom att bli hedersdoktor nobbade han Lund och accepterade Uppsala.

    Hans författarbana hade för övrigt inletts i Jönköpingsbladet med följetonger som var minst lika bloddrypande som samtidens skillingtryck; den första var en vampyrhistoria.

  25. Fredrik T Says:

    Absolut korrekt med Stockholms universitet/högskola. Att använda den senare beteckningen var en medveten liten historisk sammandragning betingad av det begränsade antal tecken jag hade till mitt förfogande för artikeln.

  26. David Says:

    Schleiermacher: Ja — jag vill även minnas att mammas tjofaderittande var något annorlunda — kanske snarast ett pideluttan-luttan-lurium-lej eller något i den stilen.

    Bengt O: Varken eller — sången slöjdades enligt uppgift till av en viss Nils Lindström redan den 19 april 1912 (skeppet sjönk alltså samma datum som Lincolnmordet — tillika Karl Gerhards födelsedag) bara fem dagar efter katastrofen. I sin helhet kan sångtexten läsas här:

    http://www.dagensvisa.com/minata/texter/titanic.html

    Med sin knaggliga meter och något klumpfotade framställning får Titanicvisan mig att tänka på William McGonagall och hans herostratiskt ryktbara beskrivning av The Tay Bridge Disaster som jag skrev om för ett par år sedan här på bloggen:

    https://davidnessle.wordpress.com/2007/10/03/worst-poet-ever/

    Fredrik T och Gunnar på G-arrende: Som vanligt utvecklas kommentarfältet till en veritabel fortbildningskurs för mig — tack för alla era upplysningar och förtydliganden — och särskilt tack till Fredrik för den vittra lyxartikeln!

  27. David Says:

    Tusse och Robert H. (glömde jag i hastigheten):

    Tack till Tusse för den skickligt slöjdade porslinstragedin — och till Robert H för ännu ett hjärtskärande exempel på dokumentär countrypatetik …

  28. Fredrik T Says:

    Ah – den gode (?) William McGonagall hade jag nöjet att höra ett helt föredrag om när jag var på en internationell arkivariekonferens i hans hemstad Dundee för några år sedan. Köpte också och tvingade på min bäste vän hans samlade dikter i nytryck.

  29. embla Says:

    Gustaf G: Lite störigt att de stavat fel på Neuman i början av din felpostade video. Men rolig presidentparodier ändå. :)

  30. Tusse Says:

    David: Då skulle du se den katolska versionen av samma opus i vilket en hundvalp förgapar sig i en madonnabild och sliter tag i hennes radband i den naiva tron att det går att äta. Skakande är hans bekännelse:
    ”Svårt har jag syndat. Det fattar jag nu.
    Jag har haft sönder en bild av Vår Fru!”

  31. Gunnar Gällmo Says:

    Även svenska folket är väl skyldig till något motsvarande, när vi transubstantierat Vårfrudagen till Våffeldagen…

  32. Tusse Says:

    Gunnar: respektive S. Petri in Cathedra till Petterkatten.

  33. Fredrik T Says:

    Och ”hokus pokus” kommer väl av nattvardsorden ”hoc est corpus…”.

  34. Amilah Says:

    i västindien, med sin märkvärdiga kulturella integritet, är det på sina håll fortfarande legio att kommentera aktuella händelser till musik.

    här är två av mina favoriter:

    http://mrparallel.wordpress.com/2010/02/14/seven-skeletons-found-in-the-yard/

  35. Arne Says:

    Nu har jag precis lyssnat på Freddie Wadlings tolkning av Lincoln-visan och blev en aning brydd. Detta kan knappast vara ”urversionen” åtminstone inte melodimässigt. I det lilla tryckalster från 1865 (”skillingtryck”) innehållande Lincoln-visan, föreslås som sångbar melodi ”Ifrån Marstrand wi gladeligen seglade”. Denna vistext existerar i åtminstone fyra olika melodivarianter varav ingen påminner särskilt mycket om herr Wadlings visa. Jag finner det tvivelaktigt att Hallbäck nyttjat någon annan, numera totalt okänd, visa som melodihänvisning. Lars Bondessons Lincoln-visa bygger mycket riktigt på Hallbäcks från 1865. Bondesson moderniserade språket, strök och ändrade och lade till refrängen: ”Skruva Luttan tjong fadera-arej Skruva Luttan tjong fadderej”. Hans version skiljer sig i övrigt inte särskilt mycket från Vimarskolans eller för den delen från ”Gröna Visboken”. Som kommentar till LBs tryckta noter från 1893(2?) anges ”gammal melodi”. Varifrån kan han ha fått den? (Är jag ensam om åsikten att Bondessons melodi har en viss likhet med följande: ”Jag är född vid gamla Sveriges …” (nästan Fosters ”O Susanna”), ”I vara född uti Afrika”, ”Kinkan kolli kolli kolli …” eller varför inte ”Qui qvam qva-de-va-de…”)

  36. David Says:

    Arne: Hmmm … mysteriet tätnar, eller kanske snarare — skillingtrycket ökar. Men om varken det vittra Wikipedia ellre bloggens boksprängda besökare kan ge svar så vet jag inte riktigt vart vi ska vända oss för att få slutgiltigt besked om Lincolnvisans ursprungliga melodi … Men stort tack för dina ledtrådar till lösningen av denna gäckande folkmusikaliska deckargåta …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: