En äventyrlig afton i den tvivelaktiga smakens tecken

Love Antell och Beata Harryson framför Johnny Bode-klassikern När atombomben kommer och kongenialt apokalyptisk feststämning uppstår i lokalen. Man kan se överdelen på  mitt entusiastiskt guppande huvud cirka femtiosju sekunder in i klippet.

Igår var jag en smula konvalescent efter lördagskvällens prövningar, men idag är jag beredd att avslöja vad som egentligen tilldrog sig på Kulturhuset Oceanen vid Stigbergstorget när det stora Bodejubileet avfyrades.

Jag anlände strax efter sex, väpnad till tänderna med brända CD:s. Insläppet började inte förrän sju så lokalen var rätt ödslig — framme på scenen soundcheckade Love Antell, Beata Harryson och Bordellorkestern. Medan jag försökte utforska DJ-anläggningens mysterier kom en dam i sjuttioårsåldern fram till mig och presenterade sig med de svårförglömliga orden:

”Det är jag som är bordellmammas dotter.”

Vi vet ju alla att det är Lillemor Dahlqvist som sjunger på Bordellmammas visor — Johnny Bode hade älskvärdheten att avslöja det för hela världen tämligen snart efter att skivan hade släppts.

Men Lena Junoff — som damen framför mig på Oceanen hette — hade klarat sig bättre. Hon kunde länge dväljas under anonymitetens osynlighetsmantel. Och just ikväll hade hon tydligen bestämt sig för att slutgiltigt träda fram i offentligheten som Bordellmammas avkomma. Hon berättade för mig att hon hade gjort sig av med skivan för många år sedan — ”Jag ville inte ha den hemma” — och därför varit tvungen att lyssna till sig själv på U-tube för att friska upp minnet av sina skabrösa sånginsatser.

Klockan sju började insläppet och jag satte igång med att spinna heta vax. Ganska snart stod det klart att Gustaf G:s farhågor om att konserten inte skulle bli slutsåld var tämligen ogrundade — lokalen fylldes till bristningsgränsen. Demografiskt sett var det en rätt udda samling som skuffades i baren — de två befolkningsgrupper som var påtagligt överrepresenterade var punkare och pensionärer.

Till min glädje kunde jag konstatera att åtminstone fem av bloggens trognaste kommentatorer var på plats. Och ännu gladare blev jag när jag lyckades spela åtminstone  en Hilmer Borgerling-låt som Fredrik Tersmeden aldrig hade hört förut — Heja Gunder, en hyllning till den oslagbare Hägg-löparen: ”Nu ditt namn i eterns vågor svingar / från publiken jubelropen klingar / HEJA GUNDER!/Du är häggen som slår ut på höst och vår!”

Konsertprogrammet var fullspäckat, men i pauserna mellan uppträdandena skohornade jag in så mycket bakelitpop jag kunde.

Av någon anledning har kvällens händelser en tendens att flyta ihop en smula i mitt minne — här nedan följer i alla fall ett antal av höjdpunkterna i någotsånär kronologisk ordning:

Den svenska dragspelsjazzen lever och har hälsan. Här ovan ser vi Nisse Linds och Erik Franks främsta nu levande arvtagare, de underbara Bröderna Trück. Och till höger på bilden stuffar Ingemar Norlen, Bodeexperten framför andra, loss med Anna-Lena Lodenius.

Lillemor Dahlqvist gör en inspirerad tolkning av Johnnys största trettiotalshit En herre i frack. Låten har löpt i evighetsslinga i min hjärna sedan dess …

En av kvällens små malörer — de vansinniga apdvärgarna har lyckats rymma och kastar bananer på sin skötare.

Lena Junoff sjunger Jag är bordellmammas dotter. Vid gitarren ser vi Bodesällskapets Torvid Jorbring.

Allsång med hela kvällens artistuppbåd — från vänster ser vi Beata Harryson, Mattias Enn, Lillemor Dahlqvist, Bröderna Trück och Love Antell. Vad Love och Bröderna Trücks Eleonore Larsson stirrar så förvånat på lär vi dock aldrig få veta.

Uppriktigt talat vet jag inte riktigt vad det är som händer på bilden ovan. Det ser ut som om Lillemor Dahlqvist försöker strypa Love Antell medan Mattias Enn och Bröderna Trück applåderar tilltaget.

När de sista tonerna förklingat vacklade jag och några från Stockholm hitresta vänner iväg nerför Stigbergsbacken för att ha lite stillsamt gum- och gubbhäng i TV-rummet på deras vandrarhem. Festen var över, och det var dags att vila våra utpartajade, femtioplussiga kroppar.

Vi hade dock inte suttit länge i TV-rummet förrän Love Antell, Beata Harryson och Bordellorkestern — som tydligen bodde på samma vandrarhem — vällde in och en smärre akustisk spontankonsert utbröt — bland annat framförde Beata H en finstämd tolkning av Zarah Leander-klassikern Sång om syrsor, och Fredrik af Trampe sjöng Kjell Höglunds Man vänjer sig med stor brio.

Sedan förvånade Love mig och Martin Kristenson genom att berätta att han fått namnet till sitt band Florence Valentin från en uppräkning av Bodepseudonymer i Martins artikel om schlagersångaren på Stupidos webbplats — en något oväntad återkoppling.

Klockan närmade sig väl tre när jag tämligen trött och rusig tog farväl av gänget i TV-rummet och raglade ner på vandrarhemmets innergård. Först när porten upp till rummen slagit igen insåg jag att det krävdes nyckel för att låsa upp porten ut till Stigbergsliden. Jag var fången på innergården.  Det vill säga — det var jag ju egentligen inte, men all denna retromusik hade på något vis förflyttat mig i tiden till en punkt före 1997, så jag tänkte inte ett ögonblick på att folk faktiskt har mobiler nuförtiden.

Jag har lite svårt att begripa varför jag hejdade mig halvvägs i min klättring för att ta det är fotografiet. Men det gjorde jag uppenbarligen.

Istället började jag — iförd kostym, skjorta och slips — att klättra uppför den synnerligen leriga och regnhala sluttningen upp mot Masthugget. Efter en rejäl inledande vurpa nyktrade jag till en aning och lyckades tillryggalägga cirka tjugofem branta meter genom att krampaktigt klamra mig fast vid trädstammar, slyn och små strategiskt placerade stenblock.

Sedan lullade jag längs den långa svängda gatan ner till Stigbergstorget och spårvagnshållplatsen, där jag — genom en lycklig slump — sammanstrålade med ett band av trötta, men synnerligen nöjda arrangörer som just hade städat färdigt i festlokalen. Under spårvagnsresan försåg de mig sedan med det senaste snaskiga skvallret från festen innan vi skildes åt vid Brunnsparken. En afton av succéer,  snusk  och skandaler — helt i mästarens anda — var till ända …

Annonser

9 svar to “En äventyrlig afton i den tvivelaktiga smakens tecken”

  1. Micke Smygarn Says:

    Att man missa detta är över mitt begränsade förstånd.

  2. annalenalod Says:

    Många mysterier kvarstår från denna kväll. Som varför ungefär varannan låt du spelade var en Thore Skogman? Fick för övrigt höra av Ingemar Norlén om hur han blev ovän för livet med Thore efter att ha avslöjat hur han blåste gamla tanter på arvet i de värmländska skogarna (en husaffär som inte var olaglig men rätt ojuste). Ingemar undrade efter dansandet om vi skämt ut oss och jag svarade att det vore väl i så fall helt i enlighet med festföremålet, närmast en plikt alltså.

    • David Says:

      Jag tror det krävdes rätt mycket för att skämma ut sig på den där festen — gissningsvis kom ni inte ens i närheten av en medaljplats.

      Och ingen rättänkande retrofil kan väl få nog av Thore? Jag tror att du måste ha befunnit dig i orkanens — eller möjligen Oceanens — öga just när jag kom in i ett Thorestråk.

      Problemet var att majoriteten av skivorna inte hördes annat än som ett svagt viskande basgång i DJ-båset längst bak i lokalen när festen kopplade på Turboöverdriften — vilket ledde till att jag lade mera fokus på bas- och diskantrika femtio- och sextiotalsschlagers under kvällens senare skeden. Och de enda artister som var tillräckligt genomträngande för att jag faktiskt skulle kunna höra vad de sjöng av och till på min undanskymda kommandobrygga var Alice Babs och Thore — vilket ledde till att de kom att prioriteras en smula extra.

      Men mer än fyra Thorevax kan jag inte ha bränt av, för det var allt jag hade med mig — de oumbärliga monsterhitsen Jag längtar tillbaka till fornstora dar, Jag fikar efter kaffe, Kalle Johansson Twist och Knäpp i skallen.

  3. Kongenialt firande av Johnny Bode | Anna-Lena Lodenius Says:

    […] utförligare rapporter från festen rekommenderas David Nessles blogg eller Johnny Bode-sällskapet. Like this:GillaBli först att gilla denna […]

  4. August L S Says:

    Vad roligt att det blev en lyckad kväll.
    Och se där sitter ju min bror också.

    Apropå Hilmer var jag på bröllop i lördags och där spelade ett litet brasskapell bl.a. Alltså inte under vigseln utan på soarén efteråt. Och då vi kom in i församlingshemmet där festivteteterna skulle pågå spelade bandet Dina blåa ögon lovar mer än dina röda läppar ger. En olycksalig bit att lira på ett bröllop, tänkte en annan
    Fast förmodligen var det ingen annan som märkte.

  5. annalenalod Says:

    Ta det inte som en kritik, jag är svag för Thore som du nog vet och det var goda låtval alla fyra ; ) Nej vi hamnade nog inte ens i närheten av medaljplats i skämmigt beteende, helt klart, det fanns gott om andra aspiranter där. Var det du som nämnde ordet ”ryssfylla”? Blandningen av folk var som du skriver underbart spretig, från stofiler och tanter i gåbortsklänning till dreadlocks och stenade gymnasister.

    • David Says:

      Ja — ordet ”ryssfylla” tror jag att jag kläckte där och då, som en respons till vissa festdeltagares promillehalt under kvällens senare skeden. Som Martin sa — festen lyckades utan att anstrånga sig få den där dekadenta överskruven som många ”burleska” tillställningar kämpar fruktlöst med att få till …

  6. Ahrvid Engholm Says:

    Trist att jubileet var i Göteborg (litet långt att resa för bara en kvälls aktiviteter) annars skulle jag naturligtvis ha gått! Men det var trevligt att det blev lyckat. Att få läsa rapporter om alla festivitas är dock en liten tröst. (Anna-Lena har en bra rapport på sin blog också.)
    Intressant att ”När atombomben kommer” uppmärksammades. Det är en av mina absoluta Bode-favoriter!

    –Ahrvid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: