Om mig själv…

181882_10151235831621655_1055873604_n

… känner jag mig oftast en smula obekväm när jag ska prata (vilket kanske förvånar en del som naglats fast mot väggarna av min understundom förekommande svada, men det är en betydande skillnad att tala om sig själv och att tala kring sig själv … Så jag fortsätter väl att tala kring mig …)

Jag tror jag kör den antiseptiskt biografiska Vem-Är-Det?-stilen:

Född 1960 debuterade N. som Science Fiction-författare i tidskr. Nova 1983, och inledde en karriär som serietecknare (främst i tidningen Galago) 1987. N:s formspråk utmärkes främst av en flödande rabulism kryddad med en homeopatisk dos av bildstormeri.

N har publicerat seriealbumen Döden steker en flamingo (1991), John Holmes och Sherlock Watson (1994, m. Joakim Lindengren) samt Gasen i botten Hieronymus Bosch (1999), Den maskerade proggarens stora röda (2010),Den maskerade proggarens oändliga jamsession (2013),  och begick 2004 även sin mera rumsrent skönlitterära debut med detektivromanen Döda fallet.

Mellan 1999 och 2011 publicerade N. i samarbete med Martin Kristenson och Joakim Lindengren serietidningen Kapten Stofil, som utkom med fyra nummer per år. I K.S. tecknade han fortlöpande serien om Den maskerade proggaren, och bidrog även regelbundet med artiklar i olika ämnen.

N. förtjänar sitt uppehälle främst genom översättningsarbete och har till svenskan överflyttat åtskilliga volymer av bl. a. författare som Bill Bryson, Michael Connelly, Stephen Fry,och Bret Easton Ellis och James Ellroy. 2012 översatte han John Lennons brev åt Norstedts.

År 2005 förärades han Svenska Serieakademins pris Adamssonstatyetten för sina insatser som serietecknare.

Av det slutande seklets bildningskult är N. den fullmogna, för att inte säga övermogna frukten (ursäkta — det där sista var ett citat ur minnet ur Nordisk Familjeboks artikel om Anatole France).

N kan med fördel kontaktas på sin mailadress davidnessle@yahoo.com

22 svar to “Om mig själv…”

  1. Rickard Berghorn Says:

    Hej! Kolla in min nya blogg; speciellt postningen om The Ritz Brothers kanske kan vara intressant. I vintras tipsade jag Martin Kristensson om dessa sorgligt bortglömda bröder.

    Vad sägs om länkbyte?

    /Rickard

  2. Tomas Says:

    Jag som känner dig främst som serietecknare i Galago blev väldigt förvånad för några år sedan när jag såg att du översatt min senaste Connelly. Sedan läste jag ikapp den svenska utgivningen och gick därefter raskt över till den engelska. En aning Connelly-beroende… :)

  3. Rickard Says:

    Tjenare David!

    Hittade din sida av en slump. Tänkte bara säga att jag tycker dina serier är riktigt bra. Har flertalet Galago där du medverkar, samt albumet ”Döden steker en flamingo”. Simma lugnt!

  4. David Says:

    Rickard: Tack för lovorden! Önskar jag kunde säga att jag har alla Galagosar där jag medverkar — men merparten har förskingrats under en lång och stormig medelålder …

  5. Oskar Says:

    Hej David!
    Jag diggar verkligen dina populärkulturella djupdykningar både på bloggen och i Kapten Stofil. Minns att jag funderat över hur KS-gänget tjänar sitt uppehälle, Lindengren vet jag ju är illustratör men du är alltså översättare. Jag skulle gärna göra kortare översättningsjobb, vet du hur man får sådana?
    oskarforsgren.info.se
    stanniol.blogspot.com

  6. David Says:

    Oskar: Tack! Som du verkar ha gissat är Kapten Stofil närmast att betrakta som en tämligen ansträngande hobby för de inblandade …

    Översättningsjobb får man genom att göra en provöversättning — man gör åtminstone tio, tjugo sidor av en text som inte finns på svenska och skickar sedan in den till diverse förlag i hopp om att någon förlagsredaktör i lustig hatt ska utropa ”Bravo! Magnifico! Honom ska vi ha!”.

    Själv började jag jobba åt ett litet förlag i tidens gryning och har sedan fått att göra med större och mera välbeställda förlag — och så brukar det nog ofta gå till.

  7. Henrik Says:

    Hej David!
    Håller på & går igenom en del lådor här hemma, när jag stöter på ”John Holmes och Sherlock Watson” av dig och herr Lindengren. Väldigt underhållande!
    Hade dock helt glömt bort att ni hade en ”Kollektivserie” i slutet på albumet. Den är banne mig helt fenomenal! Väntar nu spänt på att nån ska ge ut ”Siewert Öholm stjärtar loss med Albert Camus och den hermeneutiska lavemangskannan”. :-)
    Ha det bra & jobba på!

  8. Pernilla Says:

    Hej! Intressant bild, undrar vad du använder för hårschampo… är det en herrhandväska du har över axeln? Hamnade här efter en bloggdiskussion som tangerade Kukident. Ja, jag googlade på ordet, för jag ville kolla upp om det är tandkräm eller tandprotesvätska – det är bådadera – och då hamnade jag här.

  9. Martin Says:

    David, jag vill passa på att tacka dig för din storartade insats, både som serietecknare, artikelskribent och översättare! Jag håller just på med Döda fallet, och jag slås av hur bra du är på natur/stämningsbeskrivingar, där ditt språk så att säga går utanför 20-tals noir stilen, det språk som genom serierna blivit ditt signum. Jag undrar; vilka författare, frånsett de hårdkokta amerikanerna, läser du helst?
    Hur går det föresten för Joakim Lindengren, nu när Kapten Stofil så sorgligt gått i graven. Bra, hoppas jag.
    Bästa hälsningar, Martin

  10. David Says:

    Martin: Tack för dessa vänliga ord! När vi väl är klara med Stofilprojektet — i skrivande stund kämpar vi fortfarande med de två sista numren — har jag tänkt försöka ägna mer tid åt att försöka skriva böcker utan bilder i, och det gläder mig mycket att detta första försök uppskattas!

    Jag läser av olika skäl, men här är några av de författare som jag gärna gnuggar mig mot i hopp om att något av deras talang ska fastna på mig:

    För stilistiken och den språkliga uppfinningsrikedomen läser jag gärna P G Wodehouse (främst Jeevesromaner från tjugo- och trettiotal) och Raymond Chandler (The Big Sleep och The Little Sister är favoriterna).

    För att friska upp min svenska läser jag Strindberg (helst romaner med mera realistisk inriktning), Hjalmar Söderberg (vars fantastiska sparsmakade och lyriska prosa är ett föredöme) och vill jag få in lite bra ännu mer arkaiserande vändningar läser jag Almquist vars friska och fina språk står i bjärt kontrast mot hans inte helt tadelfria karaktär …

    För att få en bättre känsla för intrigsnickeri läser jag ibland Harry Stephen Keeler — pusseldeckarnas galnaste snille, vars sjövilda och sinnrika intrigbyggen alltid inspirerar mig — och Michael Connelly som särskilt i yngre dagar var — i mitt tycke — en nästan oöverträffad mästare på att skapa trovärdiga och komplexa deckarintriger som kändes helt organiska — d v s förgrenade sig och blommade helt naturligt …

    Men sedan finns det förstås andra författare som jag uppskattar mycket — två av de bästa någotsånär nyskrivna romaner jag läst under senare år är:

    Glen David Gold: Carter Beats the Devil

    Michael Chabon: The Amazing Adventures of Kavalier and Clay

    De har väl det gemensamt att de är lika välskrivna och komplexa som s k ”seriösa” romaner samtidigt som de fungerar som spännings- och sidvändarlektyr. Dessutom — inser jag just — rör det sig i båda fallen om historiska romaner som utspelas under nittonhundratalets första hälft … hmmm … jag gillar tydligen författare som har liknande ambitioner som jag själv …

    Och för att svara på din avslutande fråga: Jocke går det med all säkerhet ingen nöd på!

  11. Martin Says:

    Tack David, för ditt snabba och uttömmande svar! Det glädjer mig att Jocke inte behöver gnaga på ramarna. Du vet hur det är; man kan drabbas av en slags faderlig omtanke för människor man aldrig träffat men tycker sig känna genom deras verk, och trots att de med största sannolikhet lever ett mer guldkantat liv än en själv.
    Jag ska kolla upp de mer sentida författare du nämner, de har jag aldrig hört talas om.
    På tal om svenska stilister; har du läst Willy Kyrklund och Erik Beckman? Två giganter som i och för sig ligger ganska långt ifrån de språkliga mentorer du nämner, men som jag tror att du skulle uppskatta ändå. Personligen så tror jag att du skulle komma att gilla Kyrklunds reseskildringar, ”Aiagon” och ”Till Tabbas”. Två lika lysande som tunna böcker som går lite utanför hans övriga författarskap. Erik Beckmans ”Kameler dricker vatten” kan man inte annat än älska.
    Har du föresten funderat på att omvandla Döda fallet till filmmanus? Boken är ju som klippt och skuren för det.

  12. David Says:

    Martin: Jag kan lugna dig med att vår tillvaro inte är så där särdeles guldkantad — så är det ofta för frilansmänniskor, även om de är förhållandevis framgångsrika.

    Kyrklund har jag luktat lite på — gillade Mästaren Ma mycket, minns jag …

  13. Martin Says:

    Forvisso. Med Guld syftade jag i det har fallet ocksa pa mer andliga varden, som ni lyckligtvis inte lider nagon brist pa.

  14. Gustaf G Says:

    Du borde ta och uppdatera självbiografin nu när Kapten Stofil gått i pension(!), David. Dessutom kunde du gott slänga in några av dina senare översättarbragder, giganter som James Ellroy är inget man behöver gömma i skafferiet!

  15. Marit Says:

    Exakt så här roligt är det när du bloggar om L. Rydéns ”Språklig hjälpreda på resor” från 1907.
    http://www.youtube.com/user/Silkytail1?feature=mhee#p/u/0/bGcZMXKKFwQ

    • David Says:

      Tack för denna fascinerande inblick i en bloggläsares liv! Så sent som i förrgår natt satt jag och en annan serietecknare på Park Avenue omgivna av drängfulla celebriteter, detta förstås till följd av bokmässan… bland annat såg vi en något överförfriskad Ulf Elfving snubbla rätt in i en palm i en stor golvkruka … och nu är jag helt vilse i meningsbyggnaden. Var var jag? Jo, jag och min kollega satt och pratade om det märkliga i att arbeta nästan helt utan att få någon läsarrespons, och jag berättade för honom om det magiska ögonblick när jag råkade stiga på en T-banevagn och sätta mig bredvid en tjej som satt och läste en av mina och Jocke Lindengrens John Holmes-serier i Megapyton. Jag sneglade förstulet på henne under hela resan — här var hon alltså — läsaren! Men hennes respons var rätt ljummen jämförd med din, måste jag säga.Fast i sanningens namn är det väl snarare L Ryden än jag som ska ta åt sig äran för dina frustningar — och jag misstänker dessvärre att han inte längre finns ibland oss — om han inte har lyckats bli sisådär hundrafyrtio år gammal …

  16. Marit Says:

    Synergi, min gode man, synergi!

  17. Sabina Says:

    Hej David!

    Jag är en sån som brukade läsa science fiction som ung (och fortfarande gör, f.ö.), och jag läste bl.a. det du publicerade i Nova SF – för länge sen, som sagt… :) När man var tonåring… ;)

    Sen dess har mkt hänt, bl.a. har jag blivit mamma till en dotter med autism och jag har i detta sammanhang citerat dig i min blogg (Världsräddaren, då alltså…). Så jag vill här nu bara dels berätta för dig vilken nytta du gör även där du kanske inte tror, och dels att du är citerad i detta sammanhang – PLUS att om du inte vill förknippas med autism så kan du meddela mig genast så tar jag förstås bort det…

    Och jag gillar iaf din blogg! Jag gillar alla detaljer och konstigheter – Nepomuk m.m. … :)

    Läser du fortfarnde sf, förresten – för det gör jag…?

    Hälsningar från Sabina (mamma till världens bästa 6-åriga dotter som råkar ha autism…)

    • David Says:

      Oerhört stimulerande att någon fortfarande refererar till — eller ens kommer ihåg — snart trettioåriga texter.

      Av en ren slump hittade jag själv några nummer av Nova SF med mina gamla noveller på Erikshjälpen i Högsbo för ett par veckor sedan — däribland en berättelse som jag inte hade sett till på decennier.

      Det påminde mig om att jag faktiskt firar trettio år som publicerad författare 2013 — min första SF-novell trycktes i Nova sommaren 1983, och ingen senare publicering har gjort mig lika översvallande stolt och glad …

      Jag läser inte mycket SF nuförtiden — en och annan ungdomsbok av Robert A Heinlein slinker ner, och med jämna mellanrum återvänder jag till Philip K Dick och förundras över hur aktuella och angelägna hans böcker fortfarande känns, trots att det rör sig om SF från femtio- och sextiotal som ofta påstås utspela sig 1997…

  18. Helen Karlsson Says:

    Älskar när du är med i Snedtänkt! Du och Kalle är en perfekt kombo! Kalle var iofs min favvo nr 1 innan men vetefan om inte du gör Kalle bättre än vad han vet att han är. 😂 Tack för underbar pendlings lyssning ☺Hälsa Kalle förresten! Jag har inte kommenterat honom 😃 Han vet väl hur bra han är 😉 Ser fram emot fler uttömmande samtal i min buss på väg hem!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: