Archive for september, 2013

Signeringsschema för den serielle skämtaren

september 26, 2013

img_3956

Bokmässan har utbrutit, som så ofta vid den här tiden på året, och från och med idag kommer jag dyka upp med jämna mellanrum och sitta bakom ett bord med en celeber uppsyn, beredd att vid minsta provokation krafsa ner min namnteckning och kanske även en liten gubbe i böcker som allmogen räcker fram till mig.

Som ni förstår rör det sig främst om att signera min senaste skapelse Den maskerade proggarens oändliga jamsession.  I vanlig ordning signerar jag även äldre böcker, lätt begagnade Sibyllaservetter eller andra pappersliknande föremål som räcks fram till mig …

Och här har ni själva signeringsschemat:

TORSDAG 26/9 (idag, alltså)

15.00 – 16.00  signerar jag i Galagos monter A01:40

LÖRDAG 27/9

12.00 – 12.30  visar jag mig i ABF:s monter B09:19 och diskuterar serier, små streck och samtidsskildring med en annan av 1960 års män — Jan Berglin, ena halvan av det plågsamt perceptiva par som ger oss Berglins i SVD.

13.00 – 14.00 signerar jag för allt vad tygen håller i Galagos monter A01:40

SÖNDAG 28/9

14.00 – 15.00 signerar jag i Galagos monter A01:40

Annonser

Huvudnyheterna 19: Alla vill vara Underhunden! ELLER Eddie Murphys dilemma!

september 26, 2013

Ladda ner kan man göra genom att högerklicka och spara HÄR.

Äntligen! Ett helt avsnitt vigt åt tidelag och röriga mash ups på åttiotalsfilmer!

Tidelag är tydligen inte förbjudet i Sverige om man inhämtar djurets samtycke. Vi förstår inte riktigt hur detta förväntas gå till.

Vi  bedriver självstudier i ämnet på Wikipedia och kommer fram till att:

1) Tidelagsfantasternas namn verkar genomgående innehålla ledet ”Jöns”.

2) Kyrkoherden Hindriks ko befann sig ofta i hetluften:

Den 21 januari 1609 brändes bonden Per Jönsson i Matarinki by, Övertorneå sn (bör vara identisk med husbonden på Piekko hemman), på bål, för tidelag med kyrkoherden herr Hindriks ko, vilken synd och grov missgärning han tillstod och bekände sig skyldig och brottslig vara.

Dessutom: Alla vill vara Underhunden — det vill säga betraktas som situationens wonderdog … jag menar underdog.

Det vill säga — alla utom Eddie Murphy som föredrar att vara top dog och har gått från att alltid vara i underläge i sina tidiga, framgångsrika filmer till att städse vara …

en_prins_i_new_york

… vilket har gjort det svårare för biopubliken att heja helhjärtat på honom.

Men kan man verkligen välja den krönta rollen — och ändå insistera på underdogprivilegiet? Vi försöker lösa Eddie Murphys dilemma genom att hålla pitchmöte för en ny film med den skämtsamme strupskrockaren — En Kung i Stockholm, där Murphy gestaltar Carl den XVI Gustaf.

Intrigen blir efterhand en intrikat gobeläng där vi väver in såväl Andrej Tarkovskjs Speed (Hästspårvagnens fart får inte sjunka under sex kilometer i timmen) som  kyrkoherden Hindriks olycksaliga ko och Camilla Henemark.

Avsnittet är inspelat med en radioreporter som fluga på väggen — ståupparen Anneli Abrahamsson, som dock hörs surra en smula i början och slutet.

På det hela taget gjorde dock AA ett mycket nyktert intryck.

I övrigt: Rockvideon/förtextsekvensen ur den pakistanska buskiskomedin  Tere Bin Laden som David pratar om i podden har ni här:

Så vitt jag förstår betyder ”Ullu da Pattha” (उल्लू दा पट्ठा ) ordagrant ”son av en uggla”  — en mera idiomatisk översättning verkar vara ”fårskalle”.

Det här är andra gången som debattens vågor svallar höga på Huvudnyheterna med anledning av Göta Lejons Gogo-Brigad. Men hur förhåller det sig egentligen? Är den marscherande ungdomsorkesterns stövlar verkligen så anskrämliga  som Jacob  antyder? Ja — döm själva:

I avsnittet talas det också om att Sven Otto Littorin inte längre har någon Facebooksida — något som får oss att drömma oss tillbaka till 2007 när arbetslinjens forne matador inte bara fanns på det sociala nätverket, utan även hade glömt att stänga sin sida för utomstående:

https://davidnessle.wordpress.com/2007/10/04/kittla-sven-otto-littorin/

Och för er som inte kan sluta grunna på Jacobs tänkvärda teori att seriös SF-skit kräver ett tema i bastant marschtakt så har jag sammanställt en liten Spotifyspellista för vidare utvärdering av bevismaterialet.

Ja — som ni märker har jag förstås manipulerat resultatet en aning genom att nästan utelslutande  använda versioner inspelade av marschorkestrar …

Huvudnyheterna 18: Lasse Åberg möter Kapten Ahab

september 20, 2013

23909

Okej — Ishmael, Queequeg och Ahab hade en något mera äventyrlig seglats än David, Ola och Lasse Åberg …

Eller högerklicka som om själve kapten Bligh farit i er och spara HÄR.

Inslaget ”Mitt sommarlov” fortsätter, nu med augustis begivenheter: David har — som vi nämnde i förra inlägget — varit på Gotska Sandön. Här berättar han lite mer om resan.

IMG_7183

Lasse Åberg tittar närmare på sjörövaren/vrakplundraren Peter Gottbergs fängelse på Gotska Sandön.

Ett av Lasses första möten med offentligheten skedde i det nästan parodiskt sextiotalssvängiga svartvita svenska humorprogrammet Partaj, vilket vi diskuterar i podden. Jag hittar inget Utubeklipp, utan illustrerar med Laugh In, den färgglada förlagan från Förenta Staterna (som har väsentligt högre Austin Powers-faktor än den svenska varianten):

Även Jacob upplevde styv kuling under augusti  — inne i sitt huvud. Han har läst Moby Dick och fått en veritabel … Ahabupplevelse! [cymbalslag]

Vi diskuterar den klassiska artonhundratalsromanen rätt ingående. Särskilt Jacob. Bland annat talar vi om hur  Ishmael sover skavfötters med en viss maorisk muskelman, det vill säga … Queequegteori! [cymbalslag]

Queequeg

Ja — det blir alltså ett poddavsnitt som är maritimt, intimt och … marigt

Okej — den ordleken höll inte hela vägen … [inget cymbalslag].

moby_dick_1956

Moby Dick — nästan lika bra som Hajen …

(Ja — som ni märker är det här avsnittet en dag försenat. Jag brukar ju lägga ut Huvudnyheterna på torsdagar — men igår var jag upptagen med annat och försummade detta åliggande. Vi ber om ursäkt för förseningen. )

Något senare tillägg: Min vän Martin lyckades — till skillnad från mig — hitta ett klipp från Partaj på U-Tube. Här har ni det:

Ardy och Lasse syns ordentligt i bild första gången vid 03:05 — i synnerhet skönjer vi Lasses  sextiotalsyviga polisonger …

Som den oförtröttliga underhållningsarkivarie han är har Martin dessutom lyckats räkna ut vilken Monty Python-sketch som Lasse och Inger Åberg var statister i (detta  diskuteras nämigen i podcasten). Sketchen  återfinns här:

http://www.montypython.net/scripts/premise.php

I Albert Engströms spår mot framtids segrar

september 17, 2013

IMG_7375

”Batalj på er, grevar och pultroner!” Eller rättare sagt: ”Putäll på er grevar och baroner!”

Här ovan ser ni mig och  Lasse Åberg posera vid köksbordet i Bourgströms stuga, där Albert Engström skrev sin klassiska bok om Gotska Sandön — och i händerna har vi snapsglas som med stor säkerhet har svingats av såväl Zorn som Carl Larsson (båda besökte Engström på ön).

IMG_7380

Bourgströms stuga är nästan magiskt  oförändrad sedan Engström huserade i den för ungefär ett sekel sedan — här ovan kan ni jämföra en teckning ur boken med hur stugans interiör ter sig i dag. Eller rättare sagt för ett par veckor sedan.

Ja — möjligen undrar ni  vad jag och Stig-Helmers levnadstecknare gör i en stuga på Gotska Sandöns sydspets.

Saken var den att min kompis reseledaren Ola Olsson fått i uppdrag av Albert Engström-sällskapet att arrangera en resa till denna glorifierade sandrevel. Lasse Åberg städslades  som resans galjonsfigur — och själv kallades jag in i elfte timmen som kökshandräckning och matlagningsansvarig för fyrtio personer — ett uppdrag som jag är måttligt meriterad för, skyndar jag mig att tillägga, innan ni försöker hyra mig för att helsteka grisar till ert silverbröllop.

IMG_7047

Lasse lassar och landstiger — och två steg bakom honom ser vi Ola. Själv dokumenterar jag det vagt Neil Armstrong-artade ögonblicket.

Själva incitamentet till resan var förstås Albert Engströms bok om  Östersjöns ödsligaste plats, belägen tre timmars båtfärd från Nynäshamn, och  två och en halv timme norr om Fårö.

IMGP3079

Inger Åberg, jag, Tobbe Andersson, Moa och Lasse Åberg — bakom kameran återfinner vi Moas pappa Ola Olsson.

Men innan  Engströmsällskapet likt Egyptens gräshoppor sänkte sig över ön tillbringade jag ett par paradisiska dygn i  denna sandsvepta nationalpark tillsammans med Lasse och Inger Åberg, Ola Olsson och hans dotter Moa sant min olycksbroder Torbjörn Andersson som också  inkallats av Ola som  kökshandräckning.

IMG_8126

En relativt ambitiös promenad.

IMG_7168

Och den bästa dagen var torsdagen den 29 augusti när vi promenerade från Fyrbyn i norra änden av ön till Bourgströms stuga i söder, botaniserade i den Engströmska tidskapseln och sedan i sakta mak strövade hemåt längs stränderna — som bestod  omväxlande av klappersten och fin, vit sand — innan vi toppade med ett dopp när vi nalkades Fyrbyn. Inalles en utflykt på närmare 1,8 mil …

IMG_7443

Vita, vidsträckta sandstränder i stekande solsken — och Lasse som doppar tårna …

Men det finaste av allt — ur mitt perspektiv — var att jag under denna dagslånga  kringvandring i paradiset  fullständigt lyckades förtränga att jag Ola, och Tobbe skulle få förstärkning av Olas kompanjon Arthur och trettiofyra utsvultna resenärer dagen därpå — och att vi sedan förväntades förse hela sällskapet med föda under resten av helgen …

Som tur var ryckte Lasse och Inger in som extraordinarie kökshandräckningen — bland annat skalade och hackade de en hel hink med röbbetor till den Borstj som serverades under lördagens kräftskiva (kräftor kräfva dessa russofila rotfrukter).

IMG_7527

Fåröprästen Agneta Söderdahl, tidigare Ingemar Bergmans själasörjare, sjunger en sång om sälspäck på sitt bredaste gutamål under lördagens kräftskiva.

På söndagens morgon samlade vi oss för hemfärd. Dessvärre  visade det sig att vi hade blivit inblåsta — vädret var för dåligt för att vi skulle kunna lämna ön. Plötsligt var vi tvungna att förse resenärerna med en måltid till.

IMG_7419

Sällsamma järtecken — Tobbe har hittat en sten som är slående lik Cecilia Gimenez Apjesus — alternativt Edvard Munchs Skriet. En smula olycksbådande är det under alla omständigheter …

Jag och Ola inventerade de sorgliga lämningarna av våra en gång så enorma matförråd och insåg att vi hade något kilo lök och en hink rödbetor kvar. Det blev borstj även till söndagsmiddagen.

Lasse och Inger skalade och hackade även denna rågade rotsakshink.

”Man kommer inte att kunna se en rödbeta utan att tänka på Gotska Sandön”, sade Lasse (som även agerade spöklik kryddningskonsult — när jag vände ryggen till smög han i extra buljongtärningar, vilket visade sig vara välbetänkt …).

De som började tröttna på rödbetssoppa hade möjlighet att istället festa på de läckerheter som öns tillsyningsmän bar fram ur nödproviantförrådet — tomatravioli, husmansknäcke och nyponsoppa.

IMG_7756

Repris-borstjen avgick trots allt med segern.

På måndagsmorgonen den andra september  väntade vi i spänning på att skepparen skulle meddela per radio huruvida Sandön var inblåst även denna dag eller om vi eventuellt skulle få komma hem. Vi sneglade även med en viss skepsis på burkarna med tomatravioli. Denna kväll skulle det inte ens bli repriserad rödbetssoppa till kvällsvard.

Skepparens besked visade sig bestå av både goda och dåliga nyheter, som det brukar heta. De goda nyheterna var att vi skulle få åka hem. De dåliga nyheterna sönderföll i tre delar:

1) Det skulle bli en måttligt angenäm båtresa ”Fasten your seatbelts,  it’s going to be a bumpy evening!” för att citera Bette Davis i All About Eve. För att kunna lägga till vid Sandön krävs relativt flatbottnade farkoster — och det innebär även att de gungeligungar mer eftertryckligt  än vanliga fartyg. Sandöbåten har lite liknande sjöegenskaper som de landstigningsfarkoster som Tom Hanks och hans kamrater använder för att nå fram till Omaha Beach i början av Saving Private Ryan. Vi försågs med sjösjukepiller, för vi  förväntades bli ungefär lika sjösjuka som soldaterna under D-day. Dock skulle vi få slippa  svepande kulspruteeld från desperata nazister vid framkomsten till Nynäshamn.

2) De problematiska vindförhållandena gjorde också att båten inte kunde lägga till vid någon av de närmare stränderna. Resenärerna fick gå en mil i drivande dis och regn till andra änden av ön, där båten väntade en bit ut i vattnet — vi skulle få skjuts ut till den i  gummiflotte.

3) Vädret väntades bli sämre framåt eftermiddagen — kuling var aviserad — och därför var vi tvungna att sätta av i sporrsträck på vår regndränkta morgonpromenad tvärs över ön.

IMG_7869

En rask, ruggig och regnig morgonpromenad på en mil, tvärsöver Gotska Sandön

… Och det gjorde vi förstås. Utfärden i gummiflotten var en dramatisk höjdpunkt. Jag har sällan känt mig så mycket som Tintin.

IMG_7944

Mitt stora Koks i Lasten- — eller möjligen Krabban med guldklorna-ögonblick

IMG_7935

Själva hemfärden blev snarast ett antiklimax. Vi blev inte alls så sjösjuka som vi hade väntat oss.

IMG_7924

Lasse och Inger Sandberg lämnar Å-ön. Eller tvärtom. (Ni får förmodligen klicka på fotot och zooma lite grann för att se deras kulna miner ordentligt …)

Huvudnyheterna 17: En tallrik gröt åt haschtomten

september 12, 2013

4076726606_855bfe5f8a_oEndast haschtomten är vaken

Eller högerklicka vilt och spara HÄR.

Varför är haschtomtarna så fascinerade av naturprogram? Varför hälsar  åttiotalisterna inte i tvättstugan? Vad menar vi egentligen när vi säger ”Hur är läget?” Kan man verkligen bli hög av att röka bananskal? Hur bakar man bagels?

Så många frågor får ett slutgiltigt svar i veckans avsnitt av Huvudnyheterna, där vi ägnar mer tid än vad som kan anses rimligt åt haschtomtarnas heminredning och bagelbakningens mysterier …

Halal_certified_bagels.png

Är dessa bagels halal? Ja, tydligen …

OBS! Eftersom jag lyckats strula till länkarna på ett par av sommarens avsnitt — 14 och 16 — kan jag lugna er med att jag har provlyssnat och provklickat på länkarna för att kontrollera att allt faktiskt funkar.

Huvudnyheterna 16: Medkänsla med Björn Skifs

september 5, 2013

solbrillor_1024_web

Eller ladda — sent om sider — neder genom att högerklicka HÄR (Tack Urban för påstötningen!)

Vår Tarantinodiskussion rasar vidare — nu understundom understödd av argument.

Dessutom: sociopati och stamlojalitet — hur långt är man beredd att utsträcka sin medkänsla — och vad säger det om ens personlighet?

Barnens beteendevetenskapliga laboratorium: ständigt nya hållfasthetstester av de vuxnas psykologi och relationsbandens bungy-elasticitet — som t ex när David spelade avsvimmad på en skidutflykt under mellanstadiet för att undersöka sin frökens responser (de visade sig vara avgjort negativa).

sabotage

Hitchocks Sabotage (1936) — ”An abuse of cinematic power”.

Kontraktet mellan upphovsman och läsare/lyssnare/tittare: problemet när det blir konstigt — t ex genom alla dessa ”opålitliga berättare” som författarna har varit så förtjusta i under de senaste decennierna.

Varför är det svårare att känna medkänsla med personer som inte verkar ha några pockande behov?

Det vill säga: Varför är det så svårt att känna medkänsla med Björn Skifs?

Sedan kommer vi in på problemen med gestaltningen av våld och död i underhållningsfilm och förströelselitteratur — som David exemplifierar bland annat med nedanstående skämtteckning av James Thurber:

Screen Shot 2013-01-20 at 4.55.16 PM

I likhet med Agatha Christies romangestalter så har Thurbermänniskorna inget blod i ådrorna …

Här nedan ser ni ännu en Thurberteckning. Den har — kanske inte helt överraskande — inte med någonting att göra överhuvudtaget:

thurber-court

Rättelser: Det var tydligen Francois Truffaut som kallade scenen med barnet och bomben på bussen i Hitchocks Sabotage för ”An abuse of cinematic power” — men Hitchcock höll med. Filmen var inte heller från tjugotalet som David vårdslöst drog till med utan från 1936.