Fotoautomatens uppfinnare Anatol M. Josepho (av lilla mamma kallad Anatol Josephewitz) med sitt snillefoster.
Jag hade ingen aning om att fotoautomaten uppfanns så tidigt som 1925, och började segertåget över världen bara något år senare.
Redan i slutet av tjugotalet hade alltså varje världsmetropol värd namnet uppsjöar av automater där älskande par kunde föreviga sin förtjusning, lustigkurrar kunde grimasera vilt, män och kvinnor med utvecklad självkänsla kunde öva på att ta tidiga versioner av den ”själfulla selfien” och — sist men inte minst — grupper av storskrattande spexmästare kunde slåss om utrymmet i bildrutan.
Och ett gäng unga bohemer i Paris verkar ha varit mer än vanligt förtjusta i Le Photomaton
LUSTIGKURRAR
Rene Magritte
André Breton
KÄRLEKSPAR
Rene Magritte och hustrun Georgette.
Salvador Dalí och blivande hustrun Gala
EN SILLSALLAT AV SPEXANDE SURREALISTER
Längst till höger en av mina favoriter — Max Ernst.
”Qui est le fantôme du photomaton?” — ”Vem är fantomen i fotoautomaten?” — frågade som vi minns Amélie Poulain (i Frankrike är fotoautomaten fortfarande döpt efter detta första firmanamn — precis som filmförevisningslokaler i Sverige fortfarande heter som det sedan länge hänsovna filmbolaget Biograph Company).
Personligen föreställer jag mig gärna att fantomen i fotoautomaten är en full i fan … fantasifull … ja rentutsagt … full … ung surrealist på väg att slå världen med häpnad …