Det femhundrafemtonde inlägget — vari vår hjälte, trots upprepade löften om motsatsen, envisas med att fortsätta göra reklam för kommande begivenheter …

Ja … alltså … jag förstår inte riktigt varför jag skulle lova mina läsare en kliniskt reklamfri blogg just nu, denna månad när jag håller flera föredrag, kommer ut med en bok och ligger i startgroparna för en ny Lettlandsresa. Inte helt genomtänkt, får man nog säga att det var.

Ta till exempel morgondagen — skulle jag inte få tala om för mina läsare att jag håller föredrag på  ABF:s författarfrukost 10.00 – 11.30 i ABF-huset på Järntorget? Och presenterar min nya bok Den maskerade proggarens oändliga jamsession? Det vore ju faktiskt direkt absurt.

Och skulle jag då alltså även vara förhindrad att tala om att mer information om evenemanget återfinns HÄR — inklusive uppgifter om hur man köper biljett, vilket alltså erfodras för att se mig visa bildspel och orena … jag menar förmodligen orera?

Stockholmare som var på Serieteket för ett par veckor sedan behöver hur som helst inte springa benen av sig — föredraget kommer med stor sannolikhet förete rätt starka likheter med det som jag höll den 3 mars.

Två grävlingar som just krupit fram under varsin gråsten och kisar mot vårljuset — jag och Jocke Lindengren på Öckerö bibliotek igår, torsdag, i färd med att hänga något som möjligen är en utställning. Jag vet inte riktigt.

Mitt självpålagda reklamförbud innebär förstås även att jag inte törs andas ett ord om någon utställning på Öckerö Bibliotek.

Eller, okej då jag kan andas tre ord — den handlar om Kapten Stofil. Äsch. Det var ju fem ord.

Men jag tänker inte tala om vilka som deltar eller hur länge den pågår.  Eller det kanske är okej om jag skriver SPOILER ALERT … eller PROMOTION ALERT innan … Alltså:

PROMOTION ALERT! PROMOTION ALERT! I morgon klockan elva öppnar vernissagen på Öckerö bibliotek. Den fortgår sedan till klockan två och såväl Jocke som Lädernuckan och Stofilpojken kommer att vara på plats. Ni kan läsa mer HÄR på Norra skärgårdens egen hemsida — eller hur man nu ska säga.

Dessutom blir det föredrag om Hönökakans historia och avtäckande av en utställning där det visas original av Jocke, John Andersson, Joakim Pirinen, Johan Wanloo och andra serietecknare vars förnamn börjar på Jo: Jormila Forsman, Jor-EL Ahlgren och Jovisst Nessle.

Som de mer alerta läsarna noterar kolliderar evenemanget rätt eftertryckligt med mitt åtagande på ABF, så jag kommer sannolikt inte att delta förutom i originalform. Dessutom drog jag något slags strå till stacken igår, när jag och Jocke var ute på Öckerö och hängde hela härligheten (se bildbevis ovan). SLUT PÅ PROMOTION ALERT

Okej. Mitt reklamfria initiativ får betraktas som en total flopp. Jag tröstar mig med att det faktum att jag hemlighåller händelser som de ovanstående tills de i princip redan har inträffat i alla fall innebär att jag är en väldigt usel sell-out …

Blänkare på bloggen, fräsare på Facebook och glitter på Twitter …

Kolla mig! Jag bryter igenom bruset!

… det är inte klokt vad man får ligga i för att — brrr — ”bygga upp sitt varumärke.” Själv hör jag till en generation som tycker att det känns  lite märkligt att betrakta sig själv som en produkt (Om jag  måste vara en vara vill jag vara ”Konsums blåvita David Nessle”. Med en vag smak av planekonomi.)

Men — välkommen till tjugohundratalet. Det är bara att bita i den sura USB-kabeln och inse att om man ska ”överrösta bruset” så måste man faktiskt ”jobba målmedvetet med sociala media”.

Serietekets Ola Hellsten presenterar mig i så välvilliga ordalag att jag blir helt generad. Min personliga hagiograf  Ahrvid Engholm — i den grågröna t-shirten — gör sig redo för att anteckna de aforismer som likt ambrosianektar kommer att börja sippra fram ur min mungipa, och en okänd åhörare väntar i andlös spänning på att jag ska ta till orda.

Inom kort kommer jag alltså att hyra in en mediakonsult som lär mig att ”släppa mitt varumärke fritt”, vilket såvitt jag förstår innebär att man erlägger fantasibelopp för att låta en floskelspottare med dyr frisyr ramponera ens livsverk på en pisskvart.

Uff … vad hände? Nu blev jag så där sjuttiotalstrilsk igen. Mitt i det här som skulle bli ännu en skamlös sales pitch.  Det är en schizofren värld vi lever i. Eller jag i alla fall.

Nå  — åter till det s k ”ämnet”, som fortfarande väntar på att få göra något slags Hitchcock-cameo i det här inlägget, mödosamt kåkande på en basfiol.

”Why is Lois Lane lashing a wooden puppet of Superman?” En helt berättigad fråga kan det tyckas.

Få se nu … var var jag?

Jo! Just det! Som illustrationerna till det här inlägget antyder höll jag det där föredraget på Kulturhuset/Serieteket i söndags, och det gick alldeles utmärkt om jag får säga det själv … [Förf. går ett par varv med håven och ser ut som en korsning av en blöt hundvalp och en botfärdig Hugh Grant].

Så nu sitter jag här med ett ego som är mindre svältfött än på länge och vill passa på att slå på trumman för kommande ”Kolla på mig!”-evenemang.

Det mest akuta är min lettländska resa 3-7 april — vi har lyckats skrapa ihop en smärre skolklass så här långt, men nu nalkas sista anmälningsdatum skoningslöst: efter helgen kommer det att vara för sent att anmäla sig. Så PASSA PÅ NU! Det här är SISTA CHANSEN!

Vem vet? Det här är kanske även sista chansen att åka med mig till Lettland och möta tövädret — både historiskt och bokstavligt — en FEMDAGARS UTFLYKT till det ABSURT LÅGA PRISET 4650 KRONOR. Och den som vill LYXA TILL DET och  VÄLTRA SIG I ÖSTSTATSKOMFORT kommer faktiskt undan med den nästan lika SKANDALÖST FÖRDELAKTIGA SUMMAN 5950 KRONOR.

Mer information — bland annat om hur ni anmäler er — hittar ni på HERODOTOS HEMSIDA.

Kameleont på Kulturhuset — jag smälter samman med mina serier

Ja — det där gick ju alldeles utmärkt. Helt utan att det stor en konsult med dyr frisyr bredvid mig och viskade ”målimplementering!” och ”Kvalitetssäkrade personalinsatser!” i mitt öra. Vem vet — jag kanske finner mig tillrätta i tjugohundratalet trots allt …

Men nu lovar jag i alla fall att låta bli att göra reklam ett tag här på bloggen. Dessutom lovar jag att skämmas en smula över allt säljeri som har förekommit senaste tiden …

(Alla foton ovan är tagna av min kompis Maria, som för övrigt fyller år samma dag som bloggen — 15 januari.)

Senare tillägg: Förresten … innan jag inför det här temprorära reklamförbudet borde jag kanske passa på att tala om att Den maskerade proggarens stora röda går på bokrean i år — 55 kronor kostar den t ex på ad libris HÄR — så BRÅTTOM BRÅTTOM BRÅTTOM! BILLIGT BILLIGT BILLIGT! som det brukade stå på skyltarna utanför leksaksaffären Ballonghålan i Vasaallén i Göteborg på åttiotalet …

Kæmpeudsalg! Skamfynda David Nessle-serier till katastrofala bottenpriser!

Se hit alla snåljåpar! Jag håller föredrag på Serieteket i Stockholm i morgon! Det är FRITT INTRÄDE!

Men inte nog med det! Till råga på allt så stannar jag efter föredraget och signerar mina album! KOSTNADSFRITT! Ibland rentav med TECKNINGAR! Utan ERLÄGGANDE AV PENGAR FÖR DERAS UTFÖRANDE!!!!

MEN INTE NOG MED DET! Jag kommer dessutom självsvåldigt att rabattera priserna på ALLA BÖCKER SOM SÄLJS I SAMBAND MED EVENEMANGET! Det kommer att röra sig om SKANDALÖST KATASTROFLÅGA SKAMRABATTER FÖR FANTASTISKT FRÄCKA FÖRE DETTA FULLPRISALBUM!!!!!

MEN HUR ÄR DETTA MÖJLIGT!!!!? Hör jag er hojta för full hals åt er själva.

Jo — Galagos representanter är inte där utan låter mig sköta försäljningen PRECIS SOM JAG  VILL!

Och som både ni och jag inser är detta ett RECEPT FÖR KATASTROF!

Det finns faktiskt inte TYPOGRAFISKA MEDEL FÖR ATT HOJTA HÖGT NOG OM HUR FÖRDELAKTIGA PRISERNA KOMMER ATT VARA I MORGON PÅ SERIETEKET!!!!

Men jag kommer att ta femtio kronor styck för Den maskerade proggarens stora röda och fyrtio kronor för Gasen i botten Hieronymus Bosch — samt trettio kronor för min deckare Döda Fallet. Priserna sjunker tillochmed allteftersom den här uppräkningen FORTSKRIDER!

Och vem vet — kanske kommer jag att införa andra TOTALT SLUMPMÄSSIGA rabatter allteftersom eftermiddagen löper mot sitt slut… Det HAR HÄNT FÖRR!!!!!

Fråga efter vår KOMPLETT KAPRICIÖSA SMICKERRABATT!!!!

”The dingbat revolution is nigh!”

Matt Taibbi, den argaste liberalen i 50 delstater.

Finns det någon politisk journalist som skriver snärtigare — och ilsknare — än Matt Taibbi på Rolling Stone?

It’s not like the Tea Partiers hate black people. It’s just that they’re shockingly willing to believe the appalling horseshit fantasy about how white people in the age of Obama are some kind of oppressed minority. That may not be racism, but it is incredibly, earth-shatteringly stupid.

(…)

This is a party [alltså republikanerna – min anm.] that in 2008 was not just beaten but obliterated, with nearly every one of its recognizable leaders reduced to historical-footnote status and pinned with blame for some ghastly political catastrophe. There were literally no healthy bodies left on the bench, but the Republicans managed to get back in the game anyway by plucking an assortment of nativist freaks, village idiots and Internet Hitlers out of thin air and training them into a giant ball of incoherent resentment just in time for the 2010 midterms.

HÄR hittar ni hela Taibbis insiktsfulla och underhållande artikel om Tea Party från 2010 (när den amerikanska högerns  ”Dingbat Revolution” faktiskt föreföll vara nära förestående).

Senare tillägg: Sen vill jag förstås passa på att rekommendera Taibbis Swiftianskt svavelosande böcker The Great Derangement och Griftopia också …