Jag satt i köket och kom av någon anledning att tänka på cigarrettmärket Pall Malls märkliga slogan — ”Wherever particular people congregate” — med sitt krystade ordval och något dunkla innebörd. (Jag är ganska säker på att sloganen är i bruk fortfarande — däremot undrar jag om Pall Mall fortfarande säljs i Sverige. Det var många år sedan jag såg märket sist. Den sista partikulära personen har kanske hostat färdigt nu.)
En inte alltför långsökt översättning av sloganen vore ”Varhelst petimetriga personer har en officiell sammankomst”. Och om ”particular” nu inte ska läsas som ”nogräknad” eller ”stingslig” — vilket jag uppriktigt sagt betvivlar — kan man fråga sig vad den alternativa tolkningen blir. Menar man motsatsen till ”no one in particular” — d v s ”specificerade” människor? Isåfall blir det kanske något i stil med: ”Varhelst människor som inte bara är diffusa, skugglika abstraktioner träffas”.
Pall Malls slogan bara snäppet bättre än den som det slovakiska ölet Golden Pheasant kom upp med: ”Your choice is unique”. Slovakerna får pluspoäng för sin självkritiska hållning — uppenbarligen är jag den enda i hela världen som köper deras produkt.
Pall Malls partikulära slogan är förmodligen fölljden av ett försök att verka ”högklassig” — ett intryck som understöds av att den har sällskap på paketets framsida av inte bara en utan två latinska citat. Det första lyder ”Per aspera ad astra” d v s ungefär ”genom våra ansträngningar mot stjärnorna” (vad nu det har med cigarretter att göra — ”Per aspera ad asthma” hade passat bättre) och det andra är ”In hoc signo vinces” — ”I detta tecken ska vi segra”.
Hur mycket mera classy kan det bli? I och för sig verkar den nakna strebermentaliteten i de båda citaten kanske en smula avskräckande på de medlemmar i målgruppen som är särskilt ”particular ”. Fast de röker väl ändå hellre en cigarrett med grammatiskt korrekt — om än något dunkel — slogan än ett konkurrerande märke som Winston med sitt tillkämpat bonniga tilltal: ”Winston tastes good like a cigarrette should”.
Mina funderingar kring Pall Mall får mig att börja googla runt och titta på gammal cigarrettreklam. Jag kan konstatera att femtiotalet sällan känns mera avlägset än när man tittar på dessa reliker från en svunnen civilisation. De nogräknade rökare som nyttjar Pall Mall får till exempel ett oöverträffat julklappstips:
Tipset är så bra att en lovande ung filmskådespelare genast stjäl det till Chesterfields:
Men är det inte — ja hur ska jag säga — lite ohälsosamt med cigarretter? Jag blir snart lugnad när det visar sig att inte färre än 20 679 läkare tycker att jag ska röka Lucky Strike:
Cigarretten är alltså ”your throat protection”, och det låter ju höra sig. Men de 20 679 som går i bräschen för Luckies utgör trots allt en minoritet av läkarkåren. Betydligt fler — närmare bestämt 113 597 stycken– röker Camels istället:
Men det som slutgiltigt stillar mina farhågor om rökningens farlighet är nog ändå den charmerande Marlborobabyn, som på barns rättframma sätt riktar en fråga till sin mor:
David Nessle 